Har i en ungefärlig vecka jobbat på att försöka få till min knepiga karaktär X. Och jag kan äntligen säga att jag faktiskt börjar komma någonstans! Inte att jag är färdig eller att allt känns helt perfekt, men jag tror att jag verkligen har hittat nyckeln 🙂
Det handlar om rösten. Och det var något som jag faktiskt kom fram till under diskussionen här efter mitt inlägg om karaktär X. Så tack alla ni som gav mig tips och hjälpte mig att fundera!
Mina andra tre pov-karaktärer har någorlunda tydliga egna röster och släpper (i varierande grad) in läsaren i sina huvuden så att man får lära känna dem inifrån och inte bara utifrån. Men jag lyckades aldrig riktigt få till det där med X. Jag funderade väldigt mycket fram och tillbaka över saken, och kom fram till att jag helt enkelt inte hade någon känsla för den typ av röst som karaktär X har. Det kommer helt enkelt inte alls naturligt till mig. Så det jag i första hand gjorde var att researcha. Jag läste (alltså: snabbläste) ett par böcker med huvudkaraktärer som liknade X när det gäller ålder och personlighet, för att få perspektiv och inspiration. Och gissa vad som hände? Det fungerade! Jag upptäckte att det finns andra karaktärer med samma typ av dryga, självupptagna och lite bossiga personlighet som X har, och de kan faktiskt vara riktigt charmerande. Det måste ju betyda att min karaktär X också kan vara det, om jag bara anstränger mig.
Så jag satte mig och skrev om hela det första stycket om X, och sedan det andra också. Med en helt annan närvaro från X, med ett helt annat språk: X fick helt enkelt äntligen en egen röst. Jag behöll valda delar av den gamla texten, men skrev även bitvis om de bitarna. Och det som växte fram var – hör och häpna – text som jag känner att jag i princip kan stå för. Som känns som om den åtminstone med en del redigering kommer att fungera jättebra. Vilken lättnad!
Vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag tror fortfarande att X kommer vara den karaktär jag har svårast för, och det blir säkert knepigt i fortsättningen också, men nu känner jag att jag är på rätt spår, och blir inte helt blockerad så fort jag hamnar med olika stycken om X framför mig.
Tjoho!
Research är nog det klokaste man kan göra i det fallet, klokt av dig alltså. Heja!
Tack 🙂
Ja, det är lite konstigt att det är så lätt att glömma bort den typen av research (i alla fall för mig….), men det är härligt när det fungerar!
Åh, härligt att höra att det lossnat lite med krångelkaraktären! Grymt jobbat! 🙂
Kram!
Tack! Ja, det är verkligen skönt när det går framåt, även om vägen fortfarande är lite upp och ner ibland 🙂
Kram!
Mycket intressant! Det här ger en liten liten inspirationstanke om vad jag själv behöver göra med min bråkiga karaktär. Inser att skillnaden är att min karaktär inte har något eget pov, vilket såklart gör avståndet till honom ännu längre.
/Anna
Kul att du fick lite inspiration 🙂
Ja, det är ganska svårt med skillnaden mellan karaktärer som har egna povar och de som inte har det. Mitt bästa sätt att hantera de utan pov är att skriva vissa nyckelscener (eller bara bitar av dem) som om karaktären hade en egen pov, för att hitta fram till känslan och till undertexter och rösten/språket. Ibland behövs det inte ens jättemycket för att man ska få en ingång. Och ibland, återigen, är det supersvårt.
Lycka till med din besvärliga karaktär, hur som helst!
/Linda
Så roligt att det lossnade! 🙂 Dryga och självupptagna karaktärer brukar jag ha ganska lätt att leva mig in i (vill inte tänka på ad det säger om mig), men just nu har jag en trevlig typ som jag inte får till, utan som mest blir beige och trist. Nu blev jag inspirerad att jobba vidare med honom! 🙂
Kul att kunna inspirera lite 🙂
Att du har lätt för dryga och självupptagna karaktärer säger nog bara om dig att du inte är så fördomsfull, vilken jag skulle säga är en bra egenskap. Både för att det är fint att inte vara så fördomsfull, och för att det är praktiskt när man ska skriva 🙂
Och med de där riktigt trevliga typerna – det känns som om det är precis motsatsen till de otrevliga – de måste ha ett eller ett par dåliga drag ( i alla fall några små) för att man ska orka med dem. Det behövs lite balans i alla karaktärer, goda som dåliga.
Lycka till!
/Linda
Hurra! Önskar dig många kreativa skrivtimmar nu innan liten tittar ut. Och sedan också förstås. Kram!
Tack!
Ja, nu är det inte många dagar kvar och jag har rätt mycket sammandragningar så det känns som om det finns en viss risk att bebisen kommer tidigare än vi planerat. Men jag hoppas att jag får en vecka till 🙂
Kramar!
Det där med att läsa andra texter med huvudkaraktärer som liknar den egna är ett jättebra tips. Det ska jag själv försöka med. Kan ju även vara bra när man ska försöka skriva trovärdig dialog. Tror det ofta kan vara mitt problem. Har precis börjat hitta min egen röst och har därför inte hunnit hitta andra röster.
Hej och välkommen hit!
Ja, jag tror verkligen att man kan lära sig otroligt mycket av att titta på hur andra gör. Och en sådan sak som dialog kan ju faktiskt vara ganska – jag höll på att säga enkel att lära sig, men jag menade egentligen – tydlig, när man försöker se hur andra gjort. Jämfört med exempelvis en karaktärs röst eller inre monolog. Så där är kanske det svåraste att bestämma sig för vilken författare/bok man vill lära sig av.
Och det är ju svårt det där med karaktärers röster, och ens egen röst. Helt enkelt supersvårt. Man får ta en sak i taget helt enkelt. Lycka till med det!
/Linda
O, vad spännande och lite märkligt det där med att du skriver att du har svårt för en av karaktärerna. Jag tänker att man borde gillla alla sina karaktärer på något vis men varför jag tänker så vet jag inte riktigt… Hursomhelst Lycka till med dina karaktärer och fortsätt skriv.
Ha det fint!
Christina
Ursäkta för ganska sent svar på din kommentar. Jag har varit lite fokuserad på bebis istället för blogg de senaste veckorna 🙂
Ja, det är kanske lite märkligt att inte gilla alla sina karaktärer. Men jag tror att det mycket handlar om i fall man lyckas komma nära karaktären och göra den mänsklig och levande eller inte. Just den här karaktären var på många sätt från början en sorts klyscha, och en klyscha som jag inte alls gillade. Men när jag jobbade mig igenom ytan och in till något mer personligt hos den här karaktären, blev den plötsligt mycket lättare att tycka om. Kanske fortfarande inte min favorit, men definitivt värd att lägga energi på.
/Linda