Nu tänker ni kanske att eftersom jag tagit så OTROLIGT lång tid på mig att klura ut hur jag ska göra med bloggandet som jag funderade över i det här inlägget, så har jag antagligen kommit på något grymt genomtänkt och alldeles lysande för att lösa mitt dilemma med att bloggandet tar för mycket tid och energi från skrivandet. Men nej. Så är inte fallet.
Snarare är det nästan lite tvärt om. Trots att min absolut första instinkt var att förbjuda mig själv att skriva långa välgenomtänkta inlägg om skrivandet i allmänhet (eftersom det är just de inläggen som tar mest tid och energi), och också helst göra något slags schema för hur ofta/lite jag får blogga – så kommer jag inte alls att göra något sådant. I enlighet med min nya linje (den att allting handlar om att må bra och att göra saker lustfyllda) känner jag att ännu fler strikta regler om någonting som jag älskar att göra faktiskt skulle göra mig stressad. Det är inte säkert att jag skulle klara av att följa mina egna regler, och det tar ofta rätt mycket energi att misslyckas med saker.
Så istället för hårda regler, har jag bestämt mig för några mjuka riktlinjer:
- Jag ska satsa på att i första hand skriva om saker som är relaterade till mitt eget manus (om jag nu äntligen kan komma igång och skriva på det igen) – men jag FÅR skriva om andra saker om jag vill. Bara helst inte så ofta.
- Jag ska satsa på att i första hand skriva lite kortare inlägg som inte nödvändigtvis måste innehålla precis allt av värde relaterat till ämnet eller ens allt jag tycker att jag vill ha med. Det viktiga är att i någon mån illustrera min process. Men jag FÅR skriva hur långt jag vill, om jag vill.
- Jag får skriva hur sällan jag vill och behöver inte få ångest över att jag inte uppdaterar här så ofta som jag borde/skulle vilja egentligen – men jag FÅR också skriva vareviga dag, om jag vill.
- Det behöver inte finnas något mönster i hur ofta jag skriver eller vad jag skriver. Jag får alltså i princip göra precis som jag vill. Men mitt fokus ska ligga på att SKRIVA FÄRDIGT MITT MANUS. Inte på att skapa en så bra blogg som möjligt.
- Jag ska sluta läsa och kommentera på så många bloggar så ofta. Det svider att behöva tänka så, men faktum är att bloggläsande och bloggkommenterande kan ta upp till flera timmar om dagen för mig, och det är timmar som jag egentligen inte har, inte om jag vill skriva i alla fall. Men jag FÅR förstås både läsa och skriva kommentarer på folks bloggar om jag vill. Bara inte lika ofta.
- Jag ska sluta titta på min bloggstatistik. Kanske inte helt och hållet, men definitivt inte varje dag. (Alltså, gör ni andra också det? Ibland känner jag mig helt galen – vad spelar det för roll med några besökare hit och dit egentligen… Uppenbarligen stor roll, om man får döma av min besatthet. Men nu får det alltså vara slut med den.)
Japp. Det var det hela. Så den närmaste tiden ska jag ägna mig åt att tänka färdigt (eller färdigt och färdigt, men jag ska tänka ordentligt) runt min värld och runt min historia, och skriva ner allting så gott jag kan. SEDAN tror jag det kommer funka att verkligen sätta igång och skriva.
Kloka tankar tycker jag- att göra som du vill! Bra där! jag önskar dig lycka till med ditt skrivande av ditt projekt och ser fram emot att följa dina blogginlägg när de än dyker upp här- när du har tid och lust! Angående din fråga om bloggstatistik så kollar jag min statistik ganska ofta mest av nyfikenhet då jag inte har så många läsare och då jag tycker det är kul att se om bloggen nått ut till några fler…men jag bryr mig egentligen inte utan skriver i bloggen mest för min egen skull…
Tack för lyckönskningen och att du vill läsa! Jag har nog tänkt förut att jag inte bryr mig om bloggstatistiken och att jag skriver för min egen skull, men det har liksom ändrat sig med tiden. Så nu tror jag att det sundaste för mig är att sluta titta på den, då slutar jag också känna att jag måste skriva inlägg som är googlebara och kan dra hit fler läsare. För det ÄR ju för mig själv jag skriver – än så länge 🙂
Ah, så fint och bra att gå på känsla och ”göra som man vill.” Mycket viktigt. Jag tänker likadant.
Och sedan jag slutade kommentera lika flitigt har jag betydligt färre läsare än förr, vilket jag vet för att jag tjuvkikar på statistiken då och då men det försöker jag strunta i. 🙂
Hälsan framför allt.
Kram!
/Anna
Ja, hälsan framför allt! Ibland tror jag att man måste uppnå en viss ålder för att verkligen uppskatta sanningen i den devisen, men sant är det hela tiden 🙂
Och ja, exakt det där sambandet: ”skriva färre kommentarer få färre läsare” är exakt det som jag vet kommer störa mig om jag tittar på statistiken. Så därav att jag ska låta bli. Mycket bra att du struntar i det! Jag ska verkligen försöka göra detsamma.
Kram!
Jag känner sååå igen mig. Jag har också gått och funderat på om jag ska göra en bloggpaus men då kan jag ju inte recensera vilket jag tycker är jättekul. Och som du säger, varför sluta med sådant som är roligt?! Dina regler är alldeles förträffliga och några av dem har jag redan anammat sedan en tid. Jag har släppt statistikkollen och jag har överlevt, faktiskt så är jag betydligt mer avslappnad. Och jag läser inte bloggar och kommenterar varje dag. Jag skriver också mindre inlägg och det har gett mig mer tid till mig själv. Mitt liv. Så stort pepp Linda att du följer de här nya reglerna. Förbud tror inte jag heller på utan gör mer av det som är roligt och ha en bra balans. Kram
Tusen tack för pepp! Det är härligt att höra att du är på samma linje och att det funkar bra för dig, då finns det nog hopp för mig också. Än så länge känns det ganska bra, fast kanske lite tomt. Men jag tror att det är på ett bra sätt, jag har verkligen börjat ägna mycket tid (än så länge bara tanke-tid, men ändå) åt mitt manus istället för bloggandet.
Kram!
Jamen precis, du ska göra som du vill och känner. Det är väl det klokaste. Det ska ju inte vara jobbigt att blogga utan kännas rätt. Jag har också kommit fram till nåt liknande och tillåter mig att låta bli att blogga i synnerhet under helger eftersom jag försöker freda dem från all sorts ”jobb” och jobb.
Bra tänkt att låta helgerna vara mer bloggfria. Man behöver vila, även från roliga saker – som jag lärt mig den hårda vägen 😉