En liknelse är en beskrivning där något liknas vid något annat, ofta med hjälp av ordet ”som”. Till exempel:

”Hon var vacker som en sommardag”

Liknelser används för att ge läsaren en känsla utöver vad ett enkelt adjektiv eller verb kan bidra med. Och det är ju en bra sak. Men det knepiga med liknelser är att de ofta bli klyschor, eftersom de används om och om igen tills de nästan förlorar sin betydelse. Liknelsen ”vacker som en sommardag” kommer gissningsvis från Shakespeares berömda sonett nummer 18: ”Shall I compare thee to a summer´s day”, och var antagligen både nyskapande och fräsch i sin samtid. Men nu – efter några hundra år – har den blivit en klyscha. Så därför gäller det att vara försiktig med liknelser och helst inte återanvända de gamla välkända, hur passande de än kan tyckas verka.

Jag tycker att liknelser ofta kan bli lite komiska för att det är så lätt att råka överdriva. Kanske just därför är mina absoluta favorit-liknelser ofta de som är humoristiskt skrivna. Jag tycker också att liknelser fungerar bättre om de breder ut sig i en längre beskrivning, jämfört med den enkla liknelsen i en enda mening eller bara ett par ord – en längre beskrivning kan aldrig riktigt bli klyschig på samma sätt.

Här är en favorit från Terry Pratchetts Häxor i faggorna:

”Viväcka skulle vara den första att tillstå att hon hade ett sinne öppet för nya idéer. Det var lika öppet som ett fält, lika öppet som himlen. Inget sinne skulle kunna vara mer öppet utan hjälp av kirurgiska instrument.”

Har ni några favoritliknelser?