Min dator är sönder (aaaaaaaaaah – det borde inte vara möjligt, inte igen!).
Flera av tangenterna går inte att skriva på, men det verkar inte vara mekaniskt för det ändrar sig fram och tillbaka vilka tangenter det är. Det kan bero på att Filurpojken slängde en mugg med kaffe över datorn häromdagen (alltså, BARN! Min förra dator gick ju sönder för att Buslusan och en av hennes kompisar hällde ut ett glas vatten över/bredvid datorn och sedan satt och plaskade med händerna i pölen en lång stund innan jag upptäckte skadan). Mitt råd till alla människor med barn är: ställ aldrig teknisk utrustning på ett bord med ett barn, om det finns vätska där också.
Jag hade hoppats att det inte kom så mycket kaffe in i datorn eftersom den var stängd, men är jag ganska orolig nu när det plötsligt inte går att skriva på den. Måste försöka lämna in den till en datadoktor så fort som möjligt.
Det händer också folk utan barn… Själv försöker jag hålla mig till vatten i flaska. Väl tillsluten också för mina egna ivrigt viftande händer. Rekommenderas. Och shit vad trist med trasig dator.
Jo, det är nog så att jag själv spiller en hel del också, inte bara barnen 🙂
Ja, jag känner mig alltid lite handikappad utan min dator. Även om det går att använda och även skriva på andra datorer så är det inte samma sak, min dator är tillexempel den enda som vi har installerat Word på. Och så är det ju alla mina bokmärkta bloggar och annat som bara finns på min dator… Suck.
O nej, så typiskt! Men alla manus – och pluggdokument finns kvar va?
/Anna
Ja, sedan förra gången min (andra) dator kraschade har jag lärt mig min läxa, så nu har jag allting på Google Drive, tack och lov.
Åh nej!!! Inte igen! Du har väl backup-at ordentligt den här gången? Jag håller tummarna!
Ja, som sagt, allt finns kvar. Det vore ju galet om jag inte lärt mig något av sista katastrofen 😉
PS. Surgubben verkar komma när jag kommenterar från telefonen. Kanske märker hen att jag egentligen inte har tålamod nog till det?
Aha. Ja, vem vet? 😉
Men lite konstigt är det allt.
Vilken otur! Hoppas den går att rädda. Ja, livet med småbarn har sina utmaningar. Här är det förkylningar på rad som ställer till det just nu. Dottern är i princip återställd och tillbaka på förskolan men nu är det min tur att vara hemma. Jag har verkligen inte tid, men vad gör man? Försöker se det som något positivt att jag inte orkar göra annat än vila, dricka te, lyssna på Juloratoriet – och läsa lite bloggar.
Det är samma här, med förkylning efter förkylning efter förkylning. Det värsta är nog att Filurpojken hostar så mycket att ingen får sova. Men vi hoppas att det här ska bli den sista omgången innan nyår *håller tummarna*
Krya på dig och försök njuta lite!
Kram.
Tack! Håller tummarna jag också för att ni (och vi) får vara friska ett tag sedan. Och jag försöker njuta av att jag för en gångs skull får lov att ha ett långsammare tempo och skämma bort mig själv lite (så gott det går när man är sjuk). Kram!
Åh nej. Vilken otur – igen.
Nu hoppas vi bara att farbror datordoktorn kan fixa problemet lite snabbt och billigt. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min dator. Hemska tanke.
Skönt i alla fall att du har sparat ordentligt.
Kram
Det verkar som om datordoktorn i det här fallet kommer bli min kära sambo, och som att det kommer bli rätt så billigt, men inte snabbt. Vi får beställa ett nytt tangentbord och det tar tre veckor innan vi ens får det (och det skulle ju ta lika lång tid eller antagligen längre att lämna in datorn). Just nu hoppas jag ödmjukt att jag ska kunna skriva på min egen dator åtminstone till jul…
Nääää! Fy vad hemskt! Hoppas tomten kan rädda julen, men helst innan förstås. Jag får rysningar av bara tanken på att inte ha tillgång till dator och manus. Hua!
Ja, det är ganska hemskt. Även om jag ju fortfarande har tillgång både till dator (en stationär som mest är sambons, och en väldigt tung bärbar) och i teorin till mitt manus när vi har fixat Word på någon av dem.