Efter ungefär en veckas paus från skrivandet har jag bestämt mig för att lägga ner NaNoWriMo och faktiskt att skjuta fram min deadline från Maj nästa år till ”nästa år någon gång”. Det känns helt rätt och faktiskt ganska mycket som att plötsligt kunna andas igen efter en lång period av syrebrist.
Jag återkommer med ett mer detaljerat inlägg om hur jag tänker runt hela saken. Nu ska jag istället bara ta det lugnt och pussa barnen och klappa katterna och läsa en bok.
Igen.
Heja dig. Syre är viktigast.
Tack! Ja, det är ju faktiskt det 🙂
Oh, vad jag känner igen mig! Fattade samma sorts beslut när jag testade NaNo förra året och det var också med stor lättnad! Jag tror inte att alla författare, eller alla manus heller för den delen, är ämnade för NaNos högintensiva produktionstakt. Kanske provar jag igen, eller så gör jag det inte. Vi får se! 🙂
Nej, du har verkligen rätt att alla manus inte passar för NaNo. Och inte alla författare heller 🙂 Jag är nog egentligen en som inte passar att skriva NaNo, eftersom jag har extremt svårt att skriva snabbt och flödigt, jag tänker lite för mycket och producerar en text som är mer ”färdig” jämfört med vad många gör. Så jag måste ha extremt mycket tid till mitt förfogande om jag ska hinna producera i den takt som behövs för 50 000 ord på en månad. Hur som helst, det är en erfarenhet att pröva, och ibland kanske det passar i ens liv och funkar, men gör det inte det så är det ju heller ingen fara 😉
Hurra för syre! Och alltså, jag kör ju numera full fräs på ”våga-vägra-deadline”-mottot, så det är skönt att vi är fler.
Alla ba: Men när är du fääärdig med boken?
Jag: Sen.
Ett ord i taget.
/Anna
Fin du är, Anna.
Ja, jag har ju kört ganska mycket på deadlines som får ändras och bli till nya deadlines – för att jag har tänkt att jag behöver det. Och det kanske jag har gjort. Men NU gör jag inte det. NU kör jag som du; på ett ord i taget.
Kram!
Vilket bra beslut. Det är så mycket syre i ditt inlägg så jag känner den där nu-flyger-jag-känslan ända hit. Njut av katter, barn och tid. Jag är med i NaNoWri men jag har missat den där hetsen. Kan man inte få vara med ändå på ett hörn.
Fining där! Klart att man får vara med på bara ett hörn, det är ju helt upp till en själv tycker jag. Jag skulle nog gärna vara med på bara ett hörn om jag inte kände ett så stort behov av riktig semester från manuset. Det var en sorts sista desperat åtgärd att anmäla mig i år, jag kände att om jag ska bli färdig i vår så behöver jag all draghjälp jag kan få. Men det hjälpte inte, helt enkelt. Och nu känns det väldigt skönt att jag bara kan släppa det 😉