Under en hel dag på stan med familjen har jag haft ett plötsligt och helt och hållet oväntat skrivgenombrott. Och trots att jag är så förvånad är det ju egentligen ingen ny insikt: Det är mycket, mycket lättare för mig att släppa mina kritiska glasögon och tysta den inre perfektionisten om jag skriver för hand – och också om jag skriver vid ett tillfälle då det inte alls är meningen att jag ska skriva.
Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort det. Men det är något med att skriva för hand korta stunder som gör att jag kan tillåta mig själv att vara mycket mer fragmentarisk, experimentera mer, verkligen på riktigt skissa. Det blir helt okej med halvfärdiga meningar och att hoppa fram och tillbaka mellan olika ställen i en text. Att bara skriva ner det som dyker upp och släppa det så fort det inte automatiskt kommer mer.
Det är så jag borde göra. Gå runt med skrivboken i handen lite mer till vardags, även här hemma. Tio minuter här, en kvart där, jag tror att det skulle kunna göra underverk – för att ha något att utgå från när jag sedan sätter mig för en seriös skrivstund. Det känns mycket mer okej att min inre perfektionist har åsikter om saker jag redan skrivit, än att den hindrar mig från att över huvud taget skriva.
Så hurra för skrivboken!
Att ha block och penna i handväskan är ett måste. Jag skriver alltid ner idéer, fragment, meningar mm under dagen. Noveller skriver jag allra helst för hand men när det gäller romanprojekt har jag en tendens att gå på datorn direkt. Jag älskar dessutom att skriva på caféer och då är det praktiskt med block och penna. Bara att slå sig ner med en kopp kaffe, alltid beredd att skriva.
Ja. Jag känner igen det så väl från tiden innan jag hade en bärbar dator. Då gjorde jag alltid så. Hade mitt skrivblock med mig jämt och skrev ut block efter block, fullklottrade med anteckningar och textstycken. Men det är som om jag tappade bort den rutinen när jag istället kunde bära med mig datorn. Väldigt dumt. Även om jag förstås fortfarande alltid har ett block med mig var jag än går, så har jag inte kvar rutinen att alltid plocka upp det och skriva – på caféer, på tunnelbanan, på tåg, i väntrum, var jag än är. Men det får bli ändring på det nu!
Härligt! Jag brukar alltid säga; Gör mer av det som fungerar. Men ibland är det svårt att komma ihåg vad som fungerar. Jag irrar iväg ibland och får rutiner som kanske inte är de mest effektiva men så irrar jag mig tillbaka och blir förvånad över varför jag började göra på det där andra sättet. Tänk vad knasig man är ibland =).
Ja, det är ungefär så det känns för mig också 🙂 Det verkar som om man har ganska mycket föreställningar om hur det borde vara, och att det är lätt att de tar över. Åtminstone jag behöver nog vara lite på min vakt mot mina föreställningar – jag ha ganska mycket fantasi och ganska bestämda åsikter, så det är lätt att trassla in sig i dem. Bättre att göra som du säger: mer av det som fungerar!
Glad för din skull! Ibland behöver man återupptäcka gamla sanningar.
För mig har anteckningsappen i mobilen blivit värdefull. Lätt att skriva en liten stund när och var som helst (som nu, bredvid barnet som just har somnat). Och kravlöst.
Lycka till med skrivbokstaktiken!
Ja, det är härligt när man kommer på de där små trixen som man egentligen kände till men hade glömt. Jag har ju ganska svårt att skriva på mobilen (det tar så lång tid), så jag väljer hellre papper och penna, men jag är glad att det funkar så bra för dig. Var och en blir salig på sin metod, som det heter.
Kram!
Så jäkla jobbigt att skriva rent sen bara! Men jag gillar också att skriva för hand, trots det…
Ja, för min del är jag väldigt förtjust i att skriva rent, så det brukar inte vara något problem, snarare en del av den härliga processen 😉 Det kanske också beror på att jag sällan skriver några enorma textmassor, det blir på sin höjd någon sida när jag väl skrivit rent det…
/Linda