Jag har nyligen läst (eller snarare lyssnat på) en helt underbar bok om kreativitet. Något av det mest inspirerande jag läst över huvud taget faktiskt. När jag var klar med den var känslan att jag omedelbart ville börja om från början och bara få höra allt en gång till – den bästa BÄSTA känslan.

The Creative Habit heter boken, och Twyla Tharp heter författaren (alltså, vilket namn – man blir ju helt avundsjuk), en framgångsrik dansare och koreograf som uppenbarligen spenderat mycket tid och energi i sitt liv på att fundera över kreativitet. Det är så mycket från hennes bok som jag har i mitt huvud just nu. Men en sak som jag går och funderar på nu är det här:

Vårt kreativa DNA, som hon pratar om. Med det menar hon att vi inom oss har en grund, en sorts ursprungspalett, ur vilken vår kreativitet spirar, och att den definierar oss som kreativa människor. Hon menar att en av de viktigaste saker vi kan göra som kreativa människor är just att identifiera det där DNA:t, och göra vad vi kan för att följa det, jobba enligt de förutsättningar vi har och inte stryka oss själva mothårs. Jag tror att det är så klokt. Hon menar att vårt kreativa DNA kan vara uppbyggd av många olika faktorer (och hon gör inga anspråk på att försöka rada upp dem alla), men nämner som exempel fokusering. Det vill säga, har vi som betraktare och berättare fokus på hela bilden, eller på detaljerna. Naturligtvis har de flesta ett växlande fokus, där vi hela tiden rör oss från helhet till detalj och tillbaka igen. Men hon menar att vi alla har ett fokus som är mer naturligt för oss, där vi känner oss mer hemma, och att vetskapen om vilket det är kan vara en stor hjälp i den kreativa uttrycksform vi väljer. Mitt naturliga fokus ligger tveklöst i närheten och detaljerna. Jag gillar att ha en helhetsbild, men jag zoomar ut för att få den, och sedan zoomar jag in igen, för att vara där jag känner mig allra mest bekväm: med nästan tryckt tätt emot vad det nu än är som jag tittar på.

Så där någonstans, i den där känslan och intresset för detaljer, börjar min förståelse för mitt eget DNA. Jag måste förstås fundera vidare på det här, men det är en grund att bygga på. Har ni någon känsla för ert kreativa DNA? Var ligger fokus, på helhet eller på detaljer?