Häromdagen var jag och Buslusan på bio och såg Havets sång, en traditionellt animerad film av den irländska regissören Tomm Moore. Den är sprungen ur den irländska myten om selkien (en varelse som kan ta formen både av en säl och en människa), och det är en nästan overkligt vackert berättad historia. De mänskliga figurerna är enkla, snarast som karikatyrer, medan bakgrunderna är levande och detaljerade, med färger som glöder och pulserar och gör mig lycklig helt rakt igenom. Personligen skulle jag kunna se den om och om igen bara för att titta på just miljöerna. Och det är så fint att se en historia som är lite långsam, lite mångbottnad och med ett slut som inte bara är lyckligt. Vi älskade den, jag och Buslusan.
Så har ni barn, gå och se den med barnen! Har ni inte barn, gå och se den ändå!
Tack för tipset! Bio funkar kanske inte för oss än, men vi kan ju skaffa den på dvd.
Ja, jag planerar själv att skaffa den på DVD faktiskt 🙂 Jag tror att din lilla är för liten för att se den än så länge, i alla fall i sin helhet (både för lång och lite för allvarligt tema). Men jag tror att du säkert skulle uppskatta den!
Hur små barn tror du den funkar för? Jag har ju i min närhet en väldigt skärpt och verbal liten 3,5-åring, han gillar hemmabio men jag tror inte att han har varit på riktig bio någon gång.
Hmm, jag såg en trailer precis. Verkar jättefin, men kanske min lille plutt är lite för liten för den i alla fall… fick bara för mig att det kunde vara kul att gå på bio med honom! 🙂
Ja, tror nog att tre och ett halvt kan vara lite för litet. Men det svåra här är nog delar av filmens innehåll (i första hand att barnen som det handlar om förlorar sin mamma). Det är en viss ålder som är extremt känslig för den sortens förluster (ofta någonstans i fyraårsåldern tror jag, men det är ju olika från barn till barn), så man måste kanske känna barnet väldigt väl innan man vågar sig på att visa en sådan film. Annars tror jag att det är en perfekt sak att göra som moster (är det moster du är till honom?), att gå på bio. Värsta lyxen att ha någon som tar med en på sådant. På SF går just nu Alfons Åberg för lite mindre barn, tre kortfilmer i en – den skulle nog kunna passa en treåring perfekt och funka bra som allra första biofilm 🙂
Ja, det var det jag tänkte på också när jag såg trailern. Hm. Nåja, han växer ju till sig så småningom, han med! Alfons kanske är bättre. Just nu är det mest Lego-filmer om Batman som gäller, samt Scoobie-doo (eller hur det nu stavas). Jag kanske ska höra med min syster om hon vill låta moster ta med den dyrbara juvelen på bio, det är ju faktiskt inte säkert, haha. Den lite yngre kusinen i Örebro är väldigt förtjust i Alfons men dit är det ju lite långt för mig.