Och när jag säger läser, så menar jag inte i allmänhet. Utan jag menar i synnerhet: alltså, mitt manus. Sambon läser MITT MANUS. Mitt manus i ett ofärdigt tillstånd – vilket gör det hela ännu mer nervkittlande och ångestframkallande än det skulle varit annars – men hur som helst. Han läser det. Lite i taget. Allt eftersom jag skrapar ihop bitar från olika redigeringsdokument och sätter ihop dem till en läsbar helhet, så mejlar jag dem till honom, och han läser.
Det är spännande, underbart och fruktansvärt. För att förklara graden av min ångest så kan jag säga att jag visserligen älskar min sambo, men vi älskar inte samma böcker. Alls. Det finns hittills två författare i hela världen som vi båda uppskattar: Terry Pratchett och George RR Martin. Sedan delar vi oss i varsitt läger. Jag uppskattar språk, gestaltning, karaktärsdjup, relationer och en närhet till karaktärerna. Jag uppskattar också en sorts vardaglighet och ett lugn i text, jag gillar mysigt, jag gillar sagor, och det magiska med naturen. Sambon uppskattar historier som skildrar världar och strukturer snarare än personer, intellektuella utmaningar snarare än känslor, han uppskattar konflikter, krig, vapen och teknik, och hemskt gärna ett rymdskepp eller två.
Ja, ni hör. Man skulle kunna säga att vi förkroppsligar fördomarna om manlig och kvinnlig smak i litteratur. Men nu läser han mitt manus i alla fall, självklart med en medvetenhet om att han inte egentligen ALLS tillhör min tänkta målgrupp. Och han säger att han gillar det. Att det – ähum – förstås inte riktigt är hans typ av bok, men att det inte är tråkigt och att han vill veta vad som ska hända sedan (detta trots att han alltså redan vet en del om vad som ska hända sedan).
Jag tar det som GRYMT bra betyg, och jobbar på med resten av min redigering.
Haha, vad härligt läskigt att han läser ditt manus! Min man har aldrig läst ngt jag har skrivit, han har dock lovat att han ska läsa Middagsmörker när den publiceras – vi får väl se om han håller det. Han är nämligen ingen läsande typ alls. Den enda boken han läst sedan vi träffades för över 4 år sedan är typ Zlatanboken – så det är vad jag måste konkurrera med! 😛
Ja, härligt läskigt är det verkligen. Hm. Antingen är det typ helt omöjligt att konkurrera med Zlatanboken, eller så är det super eftersom din man inte har något annat att jämföra med. Men han måste ju gilla den, tror du inte? 😉
Vad tufft av dig. Och dessutom, om nån som inte är målgrupp trivs i texten, det du, heja!
Ja, jag tänker att det ändå är ganska bra betyg att han inte tycker att det är tråkigt. Jag hade nästan förväntat mig att han skulle tycka det, för att det är text som handlar mycket om relationer och för att det inte är direkt så actionfyllt. Visserligen tänker jag ganska mycket på mitt manus som crossover, men liksom inte riktigt crossover ända över till andra sidan av skalan – om man tänker att skalan är allmänna kriterier för smak i litteratur 🙂
Oj vad läskigt! Min man vill gärna läsa mitt manus och jag säger att det går bra – när han läst en annan skönlitterär bok. Vilket han inte gör. Och även om det är trist att vi inte delar intresset för läsning och böcker, är jag liiite lättad.
/Anna
Ja, jag förstår vad du menar 😉 Jag kan ofta känna att jag tycker att det är jättetråkigt att min sambo och jag har så olika smak. Men å andra sidan känner jag just nu att eftersom han inte har samma smak så kan han heller inte på riktigt bli besviken på det jag skriver, han har inte allas någon möjlighet att jämföra med något som liknar det. Och det känns på sätt och vis ganska skönt. Dessutom är det guld att hans intressen och hans infallsvinklar är så diametralt olika mina (och dessutom diametralt olika i princip alla andra människor som jag känner), jag skulle inte få tillgång till dem på något annat sätt än genom att just han läste mitt manus. Så jag är otroligt tacksam att han läser, hur läskigt det än är.
Vad modigt. Både av dig och av honom. Min man har inte läst mitt manus än. Han säger att han ska läsa den färdiga boken när den kommer ut.
Det är synd, för hans tankar brukar vara värdefulla. Nu får han inget att säga till om alls 🙂
Det är positivt att din man verkar gillar ditt manus. Speciellt eftersom det inte är hans typ av böcker. Sen är ju frågan hur du ska förhålla dig till hans respons. Men du är ju klok så du kan nog sortera ut det som är viktigt för dig.
Det ska bli spännande att höra vad han säger (om vi får veta det).
Kram
Jag är typen som egentligen skulle kunna prata om mitt manus med alla människor jag känner i princip dygnet runt – har ett väldigt pratbehov eftersom jag tänker bättre när jag pratar – så för min del är det helt grymt att min sambo läser bara av den enkla anledningen att jag då i mitt eget hem kommer ha en person som kan vara bollplank när helst jag behöver. Och jag hoppas att vi båda kommer kunna skilja på vad som är tycke och smak när det kommer till böcker, och vad som är väsentlig respons i relation till vad jag skrivit. Synd att inte mannen din har läst, men å andra sidan får du lyxen att glänsa när han får läsa din färdiga bok – han kommer antagligen bli så imponerad att han svimmar. Och det är ju inte att förakta.
WOW! Vilken grej! Stort av både dig och honom att ge er in i det där. Men det låter verkligen som ett bra betyg. Och hans kommentarer kan säkert bli väldigt värdefulla också. Det är ju fantastiskt att du har tillgång till en läsare som är så långt bort från dig själv och din tänkta målgrupp. Det ger ju dig chansen att täppa till luckor som du inte skulle ha en chans att upptäcka själv, och som till exempel jag inte upptäcker när jag läser ditt manus.
Ja, exakt så tänker jag också: att han kan se saker som jag själv eller knappt någon jag känner kan se. Jag hoppas bara att han håller ut till slutet, och inte blir för störd över att den inte är helt klar.
Vad kul! Och modigt. Jag tyckte det var jättejobbigt när min man läste mitt ”färdiga” manus 🙂
Ja, det känns väldigt kul, och lite läskigt, som sagt. Men mest är det roligt. Jag tycker faktiskt att det känns bättre att låta honom läsa mitt lite ofärdiga manus, än att han ska läsa mitt färdiga. Nu kan jag skylla mycket på att det inte är klart (om han har stora invändningar) och det är ärligt talat ganska skönt att ha den utvägen 😉
Ha, ha! Ni låter som min man och jag – fast där jag gillar realism ovh han fantasy också.
Alltid spännande när de läser…
Ja, visst är det? 😉