Okej, alltså, det där (som jag kanske aldrig skrev uttryckligen men som gick att gissa sig till mellan raderna) med att jag kommer hem från mina studier och mitt manusskrivande helt pigg och glad och utvilad och äter middag med familjen glatt konverserande om hur allas dag varit för att sedan diska med ena handen medan jag dammsuger med den andra och nattar båda barnen med en ängels tålamod för att allra sist massera sambons fötter och hälla upp en whiskey till honom där han sitter framför sitt dataspel medan jag plockstädar de sista leksakerna för kvällen – det har bara hänt en gång. Kanske två. Eller, okej. En.
Ärligt talat blir jag väldigt trött av mitt nya, underbara liv. Det är ju inte det att det är jobbigt på riktigt. Alltså, inte som i JOBBIGT. Det är bara så nytt. Jag är ju inte van att vara hemifrån på det här sättet, varken så många timmar på dagen eller så många gånger i veckan. Och jag är inte van att använda hjärnan så länge och så intensivt varje dag (alla ni som varit föräldralediga vet – det är härligt, men det är verkligen inte en intellektuell utmaning). Särskilt på helgerna har jag varit helt slut, både i kropp och själ som man säger, precis som om jag hade börjat värsta nya jobbet. Och jag antar att man kan säga att jag har det. För jag jobbar ju verkligen. Men nu försöker jag säga till mig själv att jag måste skriva in i kalendern att jag ska vila också. Riktigt ordentligt. Hellre att jag vilar på bekostnad av studierna, än att jag studerar på bekostnad av min hälsa.
Skulle önska att jag kunde säga att jag vilar med en god bok, för jag har ju en rejäl hög staplad bredvid sängen som bara väntar på att jag ska ha tid för den. Men jag gör inte det. Jag tar en promenad i regnet och luktar på världen och blir lite blöt om knäna medan jag lyssnar på Ane Brun. Och sedan ligger jag på vår bäddade säng och blundar en lång stund medan sambon hämtar Buslusan på dagis.
Även goda förändringar kräver stor energi, är kanske lärdomen? Känner verkligen igen det där med att tro att bara för att nåt är roligt och man är på rätt plats ska det vara enkelt. Kanske är det till och med så att nya saker som är roliga tar MER energi än nya tråkiga?
Hoppas du hittar balansen i allt detta nya så att roligheten i det vara långt in i vintermörkret!
/Anna
Ja, du har nog faktiskt rätt. Nu gör jag ju nästan bara saker som är jätteroliga och som jag gärna lägger hundrafemtio procent av min energi på. Om det var lite lagom tråkigt och inte lika engagerande kunde jag ju liksom lata mig mer, och göra saker mer med vänsterhanden – det skulle inte vara alls lika jobbigt.
Hoppas också att jag hittar balansen, och jobbar på det. Har kommit fram till att exempelvis daglig motion är något som antagligen skulle hjälpa och något som jag ”har råd med” tidsmässigt, oavsett hur bra eller dåligt det går med pluggande och skrivande. Att det ska vara så svårt att tänka långsiktigt ibland… men som sagt, jag jobbar på det!
Självklart, blir det för mycket av något behöver det balanseras upp med något annat. Så använder du den litterära delen av hjärnan hela dagen behöver den koppla av med något helt annat, som du skriver. Något fysiskt, lite masserande tongångar, total, avslappnande vila… Försök gärna även ta sådana mikropauser, tex när du går på toa. Istället för att tänka på vad du nyss lärt dig eller vad du ska göra efteråt, bara stäng av en liten stund. Bädda in hjärnan i vilsam sammet och tysta alla tankar någon minut.
Ibland önskar jag att en hjärna på väg att bli trött hade samma larmsystem som en blåsa på väg att bli full…
Haha, ja, jag önskar också att det kunde vara lite mer uppenbart när hjärnan behöver vila. Det skulle vara perfekt med ett ringande ljud i öronen eller liknande, så att det liksom blev helt omöjligt att fortsätta med det man höll på med.
Men faktum är att jag kommit på ett jättebra sätt för min hjärna att få vila på småpauser under dagen. Måste nog göra ett inlägg om det, helt enkelt.
Ja, det måste du! 🙂
Jag tycker blöta knän låter alldeles utmärkt. Fortsätt med det och ta itu sen med alla de där händerna som behövs för att styra upp livet nån gång senare.
Du har så rätt. Vara i nuet är bästa medicinen mot mycket, särskilt mot stress. Och just nu verkar vara i nuet innebära ganska blöta knän och i värsta fall blöta lite allt möjligt (om man vill vara i nuet utomhus, alltså).
Nytt och underbart kan också vara tröttande. Men vad fint att du kan ligga på er bäddade säng och blunda en lång stund. Låter som en mycket bra investering i dig själv.
Ja, jag gör vad jag kan för att påminna mig själv om att nytt och underbart är tröttande och att vila är en investering. Ganska många dagar går det bra. En del dagar blir jag bara irriterad. Men de blir färre, tror jag 😉
Nytt och spännande, och inte att förglömma utvecklande, sådant tar på krafterna just för att också tid för bearbetning ska fås med. Hur ska en annars kunna ta in allt det nya en upplever? Låter gott med vilan, och att du ger dig tid 🙂
Jo, det är just det där med hur utvecklande det är. Tröttande. Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg att även roliga saker behöver vilas ifrån. Men jag gör mitt bästa!
Klart att det är jobbigt med så många nya tankar som trängs i hjärnan. Växtvärk. 🙂
Min egen mentala hälsa blev mycket bättre när jag började tänka på vila som något jag gör aktivt. Alltså inte själva vilandet då, det kan handla om att slötitta på Netflix eller vad som, men att jag tänker “okej, nu har jag jobbat intensivt och är sjukt uppe i varv, nu behöver jag lugna ner mig för att kunna hålla samma tempo imorgon”. När jag är riktigt fokuserad på något biter inte hälsoargumentet på mig, men när jag omformulerar det som att jag gör det för att prestera bättre blir det lättare att slita mig från det jag håller på med. Och vilan blir inte mindre hälsosam för det. 🙂
Haha, vad jag känner igen det där. Hälsa är inget som känns så viktigt, förrän man verkligen får problem med den. Nu för tiden är jag otroligt medveten om hur farligt det är att vara för länge uppe i varv, och att inte vila ordentligt. Det är som att min utmattning gjort mig hyperkänslig, och det är väl inte så konstigt. Kroppens sätt att försvara sig efter åratal av ignorans från mitt medvetna jag, antar jag. Men du har verkligen rätt i att det är bra att ha ett annat argument, särskilt när man hör till typen som inte riktigt lyssnar på hälsoargumentet 😉