Ja, nu har jag då läst litteraturvetenskap med skapande svenska i två veckor på Södertörns högskola. Än så länge är det typ himmelskt.
Att få ägna dagarna åt att läsa romaner, pjäser, och böcker som behandlar analys och tolkning av desamma; att få flera timmar om dagen eller till och med flera dagar i veckan till att skriva på mitt manus (eftersom den här första delkursen är hur soft som helst); att få sitta i lugn och ro i ett alldeles knäpptyst bibliotek med god luftkonditionering på sköna orangea stolar och med jämna mellanrum: gå ner och dricka en latte macciato på sojamjölk (för TJUGO kronor!) i höstsolen på skolans lilla torg. Ni kan ju tänka er hur underbart.
Och lika underbart är det att inte hämta och lämna på dagis varje dag; att inte varje dag behöva äta sin lunch samtidigt som man matar en vild ettåring vars syfte med måltiden är att se till att så mycket mat som möjligt hamnar utanför tallriken och utanför munnen; att inte behöva planera, handla och laga middag varje dag; att inte behöva tvätta, hänga och sortera åtta maskiner tvätt varje vecka, och så vidare, och så vidare.
När jag kom hem efter första veckan i skolan var jag fullkomligt slut (inte bara så där trött som man kan bli av nya saker, utan mer åt det utmattade hållet), men det verkar bli bättre och den här veckan har jag snarare varit ganska utvilad och glad och riktigt pepp på att vara mamma de resterande timmarna av barnens vakna tid.
Det kan ju inte var möjligt att det här är mitt liv, att det ska få vara så här. Så känns det. Men jo. Faktiskt. Det här ÄR mitt liv.
Det låter verkligen helt underbart. Hoppas det håller i sig! Kram!
Ja, det hoppas jag också 🙂
Kram!
Jaaa! Vad glad jag blir! Du är så värd det här. Kram
Ja, ärligt talat, det tycker jag också 🙂
Kram!
Vad härligt att höra! Det låter underbart 😀
Ja, det är nästan lite galet. Men jag njuter. Nästan varje sekund!
Kram!
Vad roligt att du har hittat din grej, Linda. Grattis!
Min erfarenhet av studier i litteraturvetenskap rör sig om en halv kurs på engelska och jag har hittills bara beklagat mig över den – för jag lyckades aldrig tolka ålderdomliga dikter på rätt sätt. Det mesta blev trist, jag läste inte ens böcker för nöjes skull.
Dina positiva inlägg har dock fått mig att bearbeta min halva kurs retroaktivt. Jag fick ju läsa många bra böcker också, som jag kanske inte läst annars. Evelyn Waugh, Hemingway, Doris Lessing, Margaret Drabble är några av de författare som står i bokhyllan tack vare kursen. Så det får bli ett tack, Linda, för att du fick mig att se på saken igen med nya ögon. Det är tydligen aldrig för sent att få en lycklig litteraturkurs 🙂
Haha, vilken härlig inställning, Eva. Det låter helt rätt att glädjas lite så här långt i efterhand. Men det är nog så med litteraturvetenskap att man behöver vara på rätt nivå för att kunna ta den till sig, så att läsa riktigt svår gammal engelska kan nog vara en lite väl stor utmaning. Just om man ska lyckas behålla glädjen och nyfikenheten. Jag hoppas att jag ska kunna göra det under hela min kurs i alla fall. Det är ju lite knepigt att hålla fokus både på olika romaner och biografier och dikter och pjäser OCH mitt manus, samtidigt. Men jag försöker tänka att det får gå lite upp och ner, och liksom i vågor, och att bara jag klarar mina kurser och kommer framåt med manuset, så har jag vunnit i slutändan.
Ah, att studera litteraturvetenskap, ja, fattar exakt känslan. Jag menar, jag har ju studerat litteraturvetenskap så mycket det bara gick. För det fortsatte att kännas så rätt så rätt. Lycka till med studierna!
Ja, jag måste ju erkänna att jag helt utan att jag planerat det börjat umgås med tankar på att försöka fortsätta med litteraturvetenskapen, även fast jag vet att det inte riktigt går. Men en sak i taget. Först den här kursen, sedan får vi se om jag fortfarande tycker att det är lika roligt!
Skön start på hösten!
Eller hur? Väldigt skön 🙂
Vad då avundsjuk. Jag?
Det är så himla kul att höra om dina studier, Linda. Jag ser att du verkligen njuter och jag kan lätt se framför mig hur du bara går omkring och myser. Jag minns känslan att lämna ifrån sig de där små gullungarna och bara få rå sig själv. Känslan är väl att jämföra med att flyga. Och sen dessutom få ägna dagarna åt det du brinner för.
Du har vunnit högsta vinsten, Linda. Grattis.
Ja, tänk att det känns verkligen som att jag har vunnit högsta vinsten 🙂 Det är nästan helt obeskrivligt. Och det där med avundsjuka känns ju lite onödigt nu när DU SKA GE UT EN BOK och allt 😉 Det kan man ju också kalla för högsta vinsten, tycker jag.
Kram!
Jag vet. Men just i stunden, när vardagen äter upp all tid och man inte skriver en enda rad, då kan man inte låta bli att känna avundsjukans beska smak. Tänk att få frossa i litteratur. Varför måste man försörja sig också?
Ja, jag vet precis vad du menar. Faktum är att jag tror att om jag var tvungen att välja mellan att kunna ge ut en bok, och att kunna skriva – då skulle jag nog välja att kunna skriva. Det är liksom det som är själva livet.
Ja, det är ju bara det där med försörjningen. Så himla onödigt och besvärligt…
det låter helt och håller underbart. ?
Japp! Det är det faktiskt, i princip 🙂
Hej hej, sorry för den långa tystnaden. Så glassigt och fullkomligt välförtjänt det låter med din kurs! 🙂 Hoppas få läsa mer om dina insikter/åsikter!
Hej!!!
Vad roligt att du är tillbaka! (måste genast skutta bort till dig och läsa det senaste…)
Jo, glassigt värre. Och välförtjänt – ja, jo, faktiskt. Det kan man nog säga 🙂