I torsdagens avsnitt av Fantastisk podd pratar Malmögruppen om väder i skrivandet och i läsandet. De berättar om speciella läsupplevelser av väder och om hur de använder vädret när de själva skriver. Mycket spännande tycker jag.
När jag skriver använder jag gärna väder för att illustrera både känslor och stämningar och processer och för mig är det en väldigt viktig del av att hitta fram till texten och kanske framförallt själva känslan i texten. En av mina absoluta favoritläsupplevelser kopplade till väder är nog Susan Coopers En ring av järn. Där elvaåriga Will Stanton mer än något annat önskar sig snö till jul (han bor i England) och får det också, en djup, allt övertäckande snö som visar sig ha en magisk grund snarare än meterologisk. Det är hans första möte med ljusets kamp mot mörkret, och för min del, när jag som elvaåring läste den här boken en jul med mycket snö, var det på alla sätt fullkomligt magiskt, eftersom det var ett av mina första möten med en riktig fantasyhistoria som utspelar sig i vår värld. Det är inte mycket som kan toppa den läsupplevelsen.
Hur är det för er? Är vädret viktigt i ert skrivande? Har ni någon favoritupplevelse av väder i litteraturen?
Åh, nu blir jag sugen på att läsa om Susan Cooper. Jag kommer inte ihåg ett skvatt av själva boken, däremot av känslan när jag läste den. Det var en sådan där bok jag sögs in i. 🙂
Ja, vädret är viktigt för mig i mitt skrivande, årstiderna och naturen, allt det där. Jag tror att jag skulle ha rätt svårt att skriva en prosaberättelse utan att på något sätt förhålla mig till vädret (även de gånger vädret inte hamnar på pappret).
Och jag tycker ofta att det blir väldigt effektfull när vädret används som förstärkning/skapande av stämningar i böcker. Det finns en fantastisk regnscen i Ursula LeGuins ”Att spela människa” till exempel. Jag kommer också att tänka på en ungdomsbok som jag läste när jag var liten och som jag tyvärr glömt namnet på (den kan ha hetat solregn eller något liknande) där vädret hela tiden hade en väldigt symbolisk roll, nästan som en karaktär. Rastlös väntan förstärktes av stillastående, dallrande sommarvärme, irritation och bråk med åska, upplösning med solregn och regnbåge. Tove Jansson är väldigt bra på väder också tycker jag. Nu börjar jag komma igång känner jag. Exemplen radar upp sig inne i huvudet, men jag tror att jag stannar där så länge. Jag kan bara konstatera att ja, jag gillar tydliga väder i böcker.
Ja, visst är det härligt med tydligt väder. Och årstider som du säger – som ju är ganska intimt förknippat med olika väder här i Norden. Håller med om Tove Jansson, hon är en mästare på väder och på naturskildringar i allmänhet tycker jag 🙂
Absolut. Väder är tid. Och tid behöver man ju ha koll på när man skriver. Jag gillar extremt väder, eller extremt och extremt, snarast använt väder. Så att det betyder något vad det är för väder i texten. Just så där som ditt exempel – vilket jag nästan blev sugen på att läsa, samtidigt just nu, snö, nej nej… magiskt eller inte.
Ja, jag gillar också extremt väder! Eller just som du säger att vädret spelar roll, det är det allra bästa, när det liksom ingår i historien. Och om du verkligen vill läsa En ring av järn – gör det runt jul. Den utspelar sig just runt jul och jag har alltid tyckt att det är då den ska läsas 🙂