En del dagar är det så skönt att bara få vara mamma. Det är sällan som jag klarar av det, mitt dåliga skrivsamvete får mig nästan alltid att försöka stjäla en stund här och en stund där, att aldrig riktigt slappna av. Men idag är Buslusans födelsedag, så idag har jag gått all in i mamma-rollen.

Frukost på sängen, ja-må-hon-leva och presenter. Sedan flera timmars koncentrerat bygge av lego-djursjukhus och kompletterande ambulans, i princip helt utan avbrott (Buslusan ÄLSKAR att bygga saker efter ritning, hon kan hålla på hur länge som helst) där min roll mest bestod i att titta på och dela upplevelsen och då och då hjälpa till att leta efter en bit som hon inte kunde hitta. Sedan lekland med bästa kompisen och ganska mycket korv och vindruvor och vattenmelon, och sedan hem för att omedelbart ta upp lego-bygget igen och sedan leka när allt var klart, och i leken bestod min roll av att vara de små djuren som inte kan prata utan bara säga mjau (katten), voff (hunden) och pip (igelkotten), och vara rädda. Min dotter kan vara en riktig boss i sina lekar och jag tänker ofta att jag borde uppfostra henne bättre, men idag var ju ändå hennes födelsedag.

Sedan hemgjord pizza som hon gjorde i princip helt själv men knappt åt eftersom hon plötsligt kom på att barn ibland kan sluta tycka om saker när de blir större, och idag har hon ju blivit fem år så då tycker hon nog inte om pizza längre (sedan hon var typ två har det varit det bästa hon vet). Sedan spelande av det nya födelsedags-Bamse-spelet som hon lyckligtvis vann storslaget och sedan fruktfika i form av blommor, stjärnor, hjärtan, solar, cirklar och fjärilar på grillspett – gjorda med en liten plastmojäng som heter pop-chef, som också var en födelsedagspresent. Allra sist godnattsageläsning av födelsedagsboken om älvor, med många små luckor att öppna på varje sida. Allra sist innan Buslusan somnade och jag frågade om hon haft en bra födelsedag, svarade hon ja, och att imorgon ska vi fortsätta leken där vi avbröt idag, vilket var exakt när hunden blivit hämtad av ambulansen och kommit till sjukhuset och blivit undersökt och vägd och röntgad, och var rädd att ta sin medicin och inte ville ha den. Och jag sade att självklart ska vi det. Då ska jag säga voff på alla de rätta ställena.

Om ni undrar varför jag helt maniskt måste redogöra för varenda detalj av Buslusans födelsedag här så är det för att jag som sagt inte alltid känner att jag får så många mamma-poäng. Men idag fick jag tio av tio möjliga – visserligen av mig själv, men ändå, det måste väl också räknas.

(Och för er som inte vet: Buslusan får äta vad hon vill på sin födelsedag, men det märkliga barnet gillar inte socker, så avsaknaden av tårta, kakor och godis är helt och hållet hennes eget val – även om vi uppmuntrar hälsosam mathållning så är vi inga galningar)