I sin blogg på LitteraturMagazinet skrev Kristina Hård för ett tag sedan om att romaner borde ha en liten etikett på baksidan precis som vinflaskor. Med små cirklar som visar procentenhet av exempelvis fantasyinnehåll eller dramainnehåll. Vilket underbart förslag! Jag är alltid väldigt mycket för visuella hjälpmedel, men det här var nog det bästa jag hört på länge.
Jag har sparat på det här inlägget ett tag för att jag närt förhoppningar om att jag 1: skulle komma på ett otroligt snyggt och underfundigt och välformulerat förslag på etikett till mitt eget manus att presentera för er, samt att jag 2: skulle lyckas med att göra otroligt snygga cirkeldiagram i excel som visar innehållet i mitt manus uppdelat i färgglada procentenheter. Detta kommer tyvärr inte att hända – lika delar beroende på bristande fantasi, bristande uppfattning av vad det egentligen är jag skriver, och oerhörd tafflighet i det avskyvärda programmet excel.
Så kolla in Kristinas inlägg istället, och fundera på hur ni skulle etikettera era egna projekt!
(Okej då, mitt bästa försök är: Lätt bubblig utvecklingsroman med starka inslag av portalfantasy där en besk ton av kärleksbekymmer blandas med fräsch vänskap och en lång eftersmak av de stora frågorna om livet och vad som egentligen är viktigt.)
(Men några cirkeldiagram blir det inte. Basta.)
Om någon annan gör diagram, så gärna för mig, men om jag ska räkna ut saker så kommer det att bli hundra procent åt skogen… Som idé är det ju kul i alla fall.
Ja, känner lite så där med räkningen jag också. Gjorde ett par extremt taffliga försök, och bortsett från att jag inte visste exakt vilka innehåll jag skulle ha (exempelvis fantasy, kärlek osv), så blev summan av delarna alltid typ 130 procent eller något annat galet. Så jag gav upp. Men jag gillar idén!
Absolut bra idé! (Men svår att genomföra, säkert.) Speciellt för mig som helst inte läser baksidestexten (eftersom de brukar avslöja vad som händer i de första kapitlen, vilket liksom omintetgör författarens första effekter) utan hellre vill veta att ”boken är lite som den här, blandat med den här, och lite sånt här i, stöpt i den här formen”.
(Så vad väljer jag böcker utifrån om jag inte läser baksidan? Tja… omslaget?)
Jag gör precis som du, väljer efter omslaget 🙂 OCH efter den första sidans text, som jag alltid läser. Men jag tänker att poängen med den här sortens etiketter är att man skulle kunna skriva: 50 % Jane Austen, 30 % Tolkien, 20 % Stjärnornas krig. Eller så. Vad som helst som inte avslöjar handlingen men som ger en stämning. Mycket bättre en en regelrätt baksidestext 🙂
Ja men jättebra! Kom igen nu, utgivarna!
Eller hur!
Man kan börja med att fundera över vilken hylla boken ska stå i hos bokhandlarna och varför, så är man genast en bit på väg att ge den en etikett. Sedan kan man arbeta sig nedåt, smala av. Till skillnad från en del ser jag det inte som något negativt att sätta etiketter (oavsett antal) på böcker, det hjälper både bokhandlarna att se till att läsarna hittar den och läsarna att hitta böcker de vill läsa. En annan aspekt är ju detta med när man kontaktar förlagen, då kan det vara fint om man vet vad det är man har skrivit. Att blanda alltför många genrer och teman kanske låter som om det skulle ge en bok som tilltalar alla men istället är risken att den har för lite av allt för att tilltala NÅGON av målgrupperna.
Ja, jag håller med om att det är bra med etiketter, men samtidigt tycker jag att det i praktiken inte alltid fungerar så bra. Just det där att en bok ofta måste kunna få plats under en enda etikett (ex romance, fantasy eller skräck) gör ju att många läsare missar den för att de inte läser just den genren som den råkade hamna under. Jag läser exempelvis inte romance eller skräck, men jag skulle nog kunna gilla en hel del böcker med de etiketterna egentligen, om det bara INTE stod romance eller skräck på dem. Och säkert samma sak med många som inte läser fantasy, och så vidare.
Men sedan är det ju som du säger att för många genrer kan bli rörigt och riskera att tappa de stora läskretsarna. Men personligen är jag ändå anhängare av den linjen, och tänker mig att hellre utbilda massorna och hjälpa dem att bredda sin läsning (i massorna ingår även jag själv, i det här sammanhanget) än att bara fortsätta skriva väldigt förutsägbara enligt trygga, begränsande genremallar.
Himla käck idé! Men jag skulle aldrig klara göra det för min egen roman :p Helikopterperspektivet är för dåligt för det…
Ja, visst är det svårt med helikopterperspektiv. Jag har verkligen ansträngt mig för att komma på vad det egentligen är jag skriver om, och även om jag kanske inte är helt i mål än, så har jag kommit mycket närmare ett svar på den frågan nu, än jag hade innan jag började fundera över det. Så det hjälper faktiskt att försöka 😉
Önskar dig en 100 procentig solig och trevlig midsommar! Och grattis till bloggen 1 år – för visst var det nu när allt är som ljusast som du började?
Tack och vad fint av dig att du tittar in! Ja, det var den 20 juni förra året som jag började, tänk att det faktiskt bara är ett år sedan. Känns som fler, på ett väldigt bra sätt.
Jag önskar dig verkligen detsamma, även om jag förstås misstänker att inga önskningar i världen skulle kunna fixa en solig midsommar i år. Men det viktiga är ju att ha trevligt, och det går ju bra även om det regnar 🙂
Håller tummarna för att det går bra med skrivandet!
Kram!
Jättekul idé men som ni alla skriver; svår.
Fast jag tror nog att många skulle kunna sätta en etikett på sin bok. Även om min och din etikett antagligen inte ser likadan ut på samma bok.
Piratförlaget sa att jag hade skrivit chic lit. Forum sa att jag hade skrivit en utvecklingsroman. Är det verkligen samma manus de har satt sin etikett på?
Vad skulle du sätta för etikett på Harry Potter? Fantasy, vänskapsrelationer, mobbing? Och när man sen ska hitta procentsatser, då blir det svårt på riktigt.
Det var bara några spontana tankar.
Ha en riktigt bra sommar.
Ja, du har verkligen rätt i att olika människor skulle sätta olika etikett på samma bok. Och väldigt intressant, det där att till och med olika förlag kan sätta olika etikett på samma bok! Då undrar man verkligen vad det är som gör det.
En riktigt bra sommar till dig med, Marie!
Hej!
Jag har smygläst din blogg ett tag, och hade inte tänkt kommentera alls eftersom jag inte känner att jag egentligen har något att bidra med, men well… nu vill jag nog det ändå 🙂 helt utan att ha något att komma med.
Först vill jag säga att det är jätteroligt att följa din blogg. Det är roligt att följa din process som, kanske för att du skriver och jag gör annat, egentligen inte alls påminner om min egen.
Så vill jag också säga, som kommentar på något tidigare inlägg, att jag verkligen minns dig och ser dig som en nästan löjligt positiv människa. Jag är själv i grunden rätt positiv, men i jämförelse med dig är… tja, skillnaden är nästan löjlig.
Sen skall erkännas att jag har svårt att se hur det kan vara svårt att få ett helikopterperspektiv, men… ta ett steg bakåt!? Se mönstret i berättelsen? Tänk på det i 3D i stället för som ord på ett papper? Jag bara blåser ur mig nu, så får du göra vad du vill med de tankarna 🙂
Anyhoo; jag kommer att fortsätta läsa nu och då. Fortsatt lycka till med skrivandet – och du, vet du vad? Jag är helt och hållet med på att man får det man önskar sig om viljan och målmedvetenheten finns där 🙂 you go!
Oj, vad kul att du har smygläst! Men ännu roligare att du skriver en rad så att jag vet om att du gör det 🙂 Välkommen hit – länge sedan! (Jag har i ärlighetens namn smygläst din blogg lite också, men inte så regelbundet, och inte kommenterat förmodligen av ungefär samma anledning som du inte gjort det här…)
Tja, hehe, jag är ju löjligt positiv; alla som känner mig håller med om den saken 😉 Jo, det är just det där med ta ett steg tillbaka som är så svårt, men med övning kommer färdighet så jag börjar bli bättre på det. Och anledningen till att det är så pass svårt är nog, tror jag, att så här med ett första romanprojekt som växter fram väldigt långsamt och organiskt så börjar det som en historia och så övergår det sakta i en annan och kanske till och med en tredje, på många olika plan samtidigt, och ibland ganska omärkligt. Det är svårt att när man är mitt i det uppfatta vad som egentligen har hänt med texten, eller händer just i detta nu. Med tiden tror jag att man får bättre koll: både att man kanske vet mer från början vad det egentligen är man vill skriva, men också att man ser tydligare när riktningen ändras och berättelsen tar en helt annan form.
Då är vi i samma klubb då! Tack för peppen 😉
/Linda
Spontan tanke; har du testat att läsa det som om det vore någon annans text?
*småtrötter*
Ja, det kan man nog säga att jag har, även om det är ganska svårt att göra. För att texten ska kunna kännas om någon annans måste den vila ett tag, gärna många veckor, det går inte att få distans och se sin text som om den vore någon annans när man är mitt i den. I våras lät jag texten vila ungefär tre månader innan jag läste den och började skriva igen. Det var väldigt bra på många olika sätt. Det hjälpte mig bland annat just med att se vad det är jag faktiskt har skrivit, och det hjälpte mig i sin tur att fundera på vad det är jag egentligen vill skriva. Så det hjälper att göra precis som du föreslår, men det är inget som går att få till hela tiden, eller ens särskilt ofta, om man någonsin vill bli klar 🙂
I hear ya – I do. Och blir fascinerad över hur olika man är. Jag har egentligen inga större problem med att skaffa mig en överblick, att se helheten och så vidare. Om det beror på att jag fotograferat så pass mycket som jag gjort, att jag lärt mig teorier/tekniker att se både fysiskt och abstrakt (konstvetenskap), att jag har bipolär sjukdom eller whatever annat det kan bero på har jag ingen aning om. Jag försöker tänka på tillfällen där jag haft behov av att se helheten i mina egna grejer – för ett eller ett par år sen gjorde jag… fast hmmm, det går ändå inte riktigt att jämföra, tror jag.
Kanske är skillnaden att jag rent generellt jobbar snabbare än du, därför att mina projekt är mindre. Dessutom består mina projekt av bilder, och kanske är det lättare att skaffa sig en överblick i innehåll, även om man inte tittar på alla bilderna samtidigt.
Jag funderar och svamlar på rejält 😀
Tycker det låter som ett fantastiskt förslag 🙂
Eller hur! Jag gillar det verkligen. Svårt att göra själv, men väldigt bra om andra gjorde det så att det gick att välja böcker på det sättet. Det skulle verkligen underlätta för en sådan som mig som helst inte läser på baksidan….
Bra idé. Har vid några tillfällen smygflyttat Dränkt från den (alltid) undanskymda fantasyhyllan till den mycket mer tillgängliga spänningshyllan (där Ajvide, King och andra skräckare minsann får stå). Böcker innehåller ju sällan bara en ”smak”.
Precis, det är ju därför det kan bli så konstigt med att genrebestämma vissa böcker. En lite mer komplex beskrivning levererad på ett enklare sätt skulle vara värdefull för alla inblandade, tänker jag 🙂 Mycket bra att du hjälper folk på traven att hitta Dränkt!