Efter mitt förra inlägg kom det önskemål om smakprov på våra sagor. Det här är en ganska kort en, från 2013 (fast alla våra sagor är förstås korta, det hör till formatet), traditionsenligt tramsig och full av konstigheter. Titeln, exempelvis, bestäms genom att vi tar valfri bok från bokhyllan och på måfå slår upp en sida och blundar och pekar på en mening.
Som Maria så vist sade i en av kommentarerna är det nog så att man måste ha varit med att skriva våra sagor för att uppskatta dem till fullo. Men jag är inte den som snålar med att bjuda på mig själv (eller andra), så här kommer den ändå:
Lika många som furstar det finns på öarna runt om
Många jättar, jättemånga faktiskt, dundrade genom skogen med andan i halsen. Ett slags stridsrop ljöd gigantiskt klingande: I!
Under himlen, på en pinne, vajade pysslingarna. Med eller utan underkläder. Nakenfisarna njöt av luftfärden då brisen smekte deras hud.
Jättar måste rädda freden, så med pysslingarnas uppmuntran och stödjande pompoms dundrade de vidare. Stora fredsliljor spirade under att sällskapet sjöng ganska högt om Bildt. Denne var med. Liksom Barbapappa.
– Fred! Kärlek! Skattesänkningar!
– Barbari! fnös Gammelpysslingen.
Barpapappa ledde dansen i god tretakt.
– Hörnini, nu måste ni anstränga er för fredens skull! log pysslingarna medan Carl Bildt hötte uppfordrande med brödkaveln mot krigarna.
– Freden, freden! Krigarna tog reson.
– Hurra!
Medan lugnet spred sig, tog pysslingarna ton igen.
– We shall overcome, sjöng de och moonade förnöjsamt till musiken.
Jättarna generades föga. Tillsammans med Bildt tog man hand om efterdyningarna av allsången genom terapi. Freden höll länge.
Åh, jättebra! Trots att jag inte känner någon av er – fast jag tror att jag har ett hum om dig, Linda, så där man har om en karaktär några sidor in i en bok – hade jag kul i min ensamhet.
Den här meningen är rentav magisk: Under himlen, på en pinne, vajade pysslingarna.
Roligt att du kunde uppskatta den! Vi har inte prövat våra sagor på så väldigt många utomstående personer, så det var nog ändå lite nervöst, trots allt.
Oh, magisk, det var fint beröm! Men ja, jag gillar också den meningen 😉
Helt fantastiskt! Liksom Eva vill jag spara formuleringar, t ex att ”moona förnöjsamt”. Genialiskt att skriva texter på det här viset. Man anar tydligt ingredienser från olika infallsvinklar/författare i detta ordmyller. Och ur det uppstår några få skatter som ingen nånsin skulle komma på tanken att formulera på egen hand. Snacka om att kasta bort kakan och behålla russinen!
/Anna
Du formulerar det på pricken! Det känns verkligen som att sitta med en hand russin när vi är klara 🙂 Det är just det som är så roligt: att nästan allting är språkligt långt på andra sidan min comfort zone, och ändå kan det bli bitvis ganska fantastiskt resultat. Och ibland pannkaka. Men det är en del av tjusningen!
Åh, vilken härlig saga! Pysslingarna, vilka härliga små rackare de är! 🙂
Ja, de är härliga 🙂
Som en slags experimentell och rolig dikt med politisk touch 🙂 Gillade också meningen med pysslingarna på pinnen. Samla sagorna, hitta på ett lagom djupsinnigt alias, skicka in dem som diktsamling och se vad som händer 😉
Haha! Tja, vem vet, det kanske skulle funka 😀