Det finns en speciell sak jag har för mig när jag bygger karaktärer och miljöer och historier och funderar ut skrivrelaterade detaljer. Jag samlar. Jag vet inte om ni känner igen det. Men för min del så går jag liksom runt och samlar på nästan allt: utseenden, karaktärsdrag, specifika händelser och dialoger, miljöer, färdigformulerade små reflektioner om det ena och det andra. Och när det passar att använda det ena eller det andra, så ligger det bara i min dator (eller i skrivboken) och väntar. Frågan är bara när det egentligen passar.
Det är just det som är mitt problem. För jag har en tendens att tänka: njae, den här lilla detaljen är så himla bra, och i det här manuset får det inte riktigt utrymme, jag kanske ska spara det till ett helt annat manus (alltså ett manus som inte finns ännu ens i tanken och som ligger kanske fem böcker eller tio år fram i tiden). Det här manuset som jag alltså sparar saker till, det skulle lika gärna kunna vara ett manus som aldrig någonsin blir skrivet. Men ändå fortsätter jag att spara saker till det. Ibland sparar jag hela karaktärer. Ganska ofta faktiskt. Jag tänker att: det här skulle kunna bli en superintressant bikaraktär, men kanske att jag faktiskt ska spara den till senare och göra en huvudkaraktär av den istället någon gång, den har så mycket bra detaljer/drivkrafter/annat och jag vill inte bara slarva över den utan ge ordentligt med utrymme till allt. Just nu håller jag på så här med en förort här i Stockholm. En förort som jag gillar och kan ganska bra och som jag tycker skulle ge rätt stämning till mitt manus om min huvudkaraktär bodde där. Men å andra sidan så är min huvudkaraktärs hemmiljö med extremt lite, och så är det ju ganska bortkastat att använda min bästa förort. Eller?
Gah. Ni förstår. Någon annan som håller på så här eller är det bara jag?
O ja! Jag samlar. Jag är en hoarder när det kommer till skrivinspirerat samlande. Allt som blänker till. Sen beslutade jag mig också i mågot läge att faktiskt inte alltid spara utan klämmer in det i texten på sätt eller annat. För det funkar också. Men o som jag suger till mig grejer dagligen. Har alltid anteckningsblock med för att kunna göra sånt.
Vad härligt att du också håller på så! Jag tycker att det är underbart, förutom då just den där ångesten över att spara eller inte spara. Men det kanske är så att man lika gärna kan använda saker, för det lär väl dyka upp nya genialiska grejer att ha till andra projekt. Hoppas jag 😉
Sådan är jag också, fastän jag vet att det (för mig) är kontraproduktivt. Ju fler idéer jag använder, desto fler nya får jag, så att gå och hålla på grejer funkar inte så bra för min del. (Men ändå blir jag Gollum över vissa idéer, oklart varför).
Men just när det gäller miljöer så är det väl absolut inget problem att återanvända i flera manus? Det kan väl snarare vara en sådan där sak som gör att man gärna läser mer av en viss författare?
Kul med en själsfrände till! Ja, jag tror att jag kanske ska börja tänka lite mer så att det är lika bra att använda allt så fort som möjligt. Det finns ju verkligen en fara med att spara saker också för att man aldrig kan vara säker på att det kommer ett nytt projekt (okej, ganska säker, egentligen, men du förstår hur jag menar).
Hm. Så har jag inte tänkt, att det kan vara en grej med samma miljö. Jag har tänkt på det lite som tråkig upprepning bara. Kanske måste fundera lite mer över den saken.
Jag samlar på bra meningar i olika anteckningsböcker och i mobilen. En dialog som kanske kan passa någon gång, en miljöbeskrivning etc. Ibland skriver jag av andras meningar men då gäller det att anteckna vem jag tagit det ifrån så att jag inte tror att det är jag som har sagt något så genialiskt. De meningarna har jag bara som inspiration.
När det gäller att återanvända miljöer så säger jag som Bara hittepå, det går väl utmärkt att använda samma miljö i alla sina böcker? Tänk Åsa Larsson och Kiruna till exempel.
Det låter precis så som jag också håller på 🙂 Smart att anteckna genialiska meningar som andra skrivit. Det ska jag också börja göra. Som det är nu brukar jag ofta sätta ett litet bokmärke eller klisterlapp på ställen som jag gillar, eller vika hundöron. Men det blir ju ändå så att jag inte alltid gör det och att jag sedan glömmer bort var jag hittade olika meningar. Bättre att skriva upp dem så att de finns på samma ställe.
Okej. Du är alltså på samma spår som Bara hittepå. Det känns liksom lite fel för mig att tänka så, men jag ska fundera mer över det.
Jag gör också så när jag kan (men jag är oftast så disträ att jag är en helt kass tjuvlyssnare.) Framför allt har jag sparat på idéer. Jag har haft en rädsla för att ”använda upp” alla mina idéer på en gång, för det känns som om det inte skulle finnas något kvar sedan. Men jag har kommit på att för mig funkar det precis tvärt om. De idéer jag sparar på ligger och tar upp plats i hjärnan och hindrar mig från att få nya, bättre idéer.
Jag har skrivit ett kort blogginlägg om det förut, det finns här: https://lugndetordnarsig.wordpress.com/2013/12/13/att-fa-nya-ideer/
Så mitt råd är: ANVÄND ALLT! NU! 🙂 Eller ja, använd allt som behövs, allt som skulle göra din nuvarande historia ännu bättre. Och lita på att du kommer att få nya idéer, både till karaktärer och miljöer när du behöver dem. (Och om du blir ohjälpligt förälskad i en biroll så kan du ju ge den personen en egen berättelse sedan, i en roman eller en novell.)
Att ge mammans lägenhet en konkret plats med fler specifika detaljer tror jag är en superbra idé. Och som Eva skrev, det är ju verkligen inte så att du ”förbrukar” den förorten genom att göra så. Du kan ha med den i alla dina böcker om du vill.
Kram!
Jag tror att ditt råd är riktigt bra. Ju mer jag tänker på det (och läser vad ni andra tycker) ju mer känns det som att jag måste sluta spara så kärringaktigt på saker, alltså, spara utan att använda. Det är lika bra att bara fläska på med allt som kan göra manuset bättre, och försöka lita på att det kommer nya idéer och detaljer och saker som kan göra andra manus bättre i framtiden.
Jag har ju tänkt ge mammans lägenhet en konkret plats med specifika detaljer, nämligen söderförorten Midsommarkaransen (jag har bara hoppat över det i den första skrivfasen och tänkte fixa till allt sådant nu) . Men nu blev jag osäker på om jag borde ta Bagarmossen istället. Det är så mycket lättare eftersom jag inte behöver åka dit och göra research i så fall. Men som sagt. Jag känner mig lite tveksam ändå, till just den frågan. Får fundera lite till.
Och alltså. Ditt hobbitpepparkakshus. Så sjukt fint 😀
Är också samlare 😉 Det kan ju vara bra att ha. Någon gång. På samma gång försöker jag använda det som kan tillföra något extra på en gång, men eftersom processen att få till ett manus för mig består av galet skrivande i första omgången där jag oftast inte går tillbaka alls för att redigera kan det ibland bli svårt att få med allt det där fina, det lilla extra. Då blir det perfekt att ta till det när jag går igenom manuset sedan, och kanske att jag lägger in det till och med ännu längre fram i redigeringen, när det jag skrivit börjar få balans. Även om det verkar gå åt hållet ta bort, mer än lägga till, som det ser ut just nu iaf 🙂
Det verkar som ett jättebra sätt, tycker jag. Spara men ändå använda – verkar vara en bra paroll 😉
Låter som att du har en väl genomarbetad skrivprocess som funkar bra. Jag är lite avundsjuk 🙂 Hoppas verkligen att jag också kommer få det en dag…