Jag kunde inte vara med senaste gången på min skrivkurs. Men vår kursledare Jorun Modén mejlar ut materialet som används så jag vet att de förra gången pratade om Flow, den mycket speciella känslan som man kan få ibland när man skriver eller gör något annat kreativt: tiden verkar stå stilla, man skapar helt ansträngningslöst och fylls av ren lycka, det känns som att man skulle kunna hålla på i all evighet. Man blir hög på skapande, helt enkelt.
Det här är något som ligger Jorun varmt om hjärtat har jag förstått, och på sin hemsida delar hon med sig av en förklarande text om vad Flow egentligen är, och en övning för att lära sig hitta fram till sitt Flow mindre av slump och mer på beställning. Själv kommer jag ganska sällan spontant i Flow när jag skriver eftersom jag oftast redigerar och petar samtidigt. Under NaNoWriMo hände det mer regelbundet, och det är ju inte så konstigt med tanke på att det då handlar om att producera så mycket text som möjligt och verkligen inte peta och pilla i texten. Nu när jag ska redigera och skriva en hel del ny text framöver planerar jag att göra Joruns övning och försöka hitta fram till ett mer regelbundet skrivflöde.
Alltså, Jorun Modén skriver:
Hur är det för er? Skriver ni i Flow eller inte? Har ni några tips på hur man hittar dit?
Hm, detta tål att läsas om och grunnas på. Jag skriver rätt mycket på jobbet och jag upplever att jag oftare har flow där än i mitt privata skrivande. Det är nog för att jag är som du och vill peta samtidigt som jag skriver. På jobbet är uppdelningen i två faser mycket tydligare – först ett utkast med alla viktiga punkter som stöts och blöts ganska länge och sedan putsande/omstrukturering/finlir/plötsliga insikter. Hm, ska fundera vidare. Mycket tänkvärt detta.
Ja, jag tycker också att det är väldigt tänkvärt. Framförallt för att när man nu har så lite tid att skriva på till vardags så är det ju bra om det ”flödar på” när man ändå sätter sig. Jag tror att just det där att dela upp skrivandet i två faser är det bästa: skrivfasen och petfasen. Men hittills har jag egentligen bara lyckats med det under NaNo, när det var ett så uppenbart tryck på att producera text. Annars kan jag nästan aldrig hindra mig själv från att peta. Men det är något jag planerar att bli mycket bättre på!
Det känns som om det var med flow alldeles i början, när manuset var färskt och allt var möjligt. Därefter är det som om det blivit mindre flow för varje ny redigeringsomgång. Kanske för att man bestämt sig för var berättelsen är på väg? Å andra sidan uppstår det små tillfällen av flow just för att man lagt ut riktningen och blir mer målmedveten.
Men nej, det är väldigt lite flow här.
/Anna
Ja, jag tror att jag också hade en del flow i början – det hade jag nästan glömt (det var så länge sedan 😉 ). Men jag känner igen det där med små stunder av flow också, de kommer oftast när jag som du säger har en tydligare riktning och vet mer exakt vad jag ska skriva. Så jag tror att jag ska jobba på det också, bättre synopsis framöver.
Samma är. Eller ”synopsis överhuvudtaget”, närmare bestämt. 🙂
/Anna
Hehe. Exakt. Synopsis överhuvudtaget var kanske vad jag också menade dårå 😉
Jag tror aldrig att jag har gjort det. Jag läser ofta om folk som glömmer bort klockan och helt plötsligt har det gått fem timmar och texten har nästan skrivit sig själv. Det har jag aldrig varit med om.
Nej, jag har nog inte varit med om exakt det heller 🙂 Men jag tror att flow ändå kan vara lite olika på en skala från ungefär det du beskriver till något som snarare är större inspiration, och bättre skrivflöde – mindre kritiker på axeln. Och att uppleva flow i det lilla är ändå inte dåligt, tycker jag.
NaNo bidrar mycket till flow för mig. Att skriva nytt, det är då texten liksom skriver sig själv.
Ja, det verkar som om det liksom ligger i sakens natur. Att utforska och bara skriva på, då är det som att man bara kan skriva sig in i flow mycket lättare.
”Skriva sig in i flow” är precis som jag upplever att det funkar. Man bestämmer sig, kör på och så hamnar man tillfälligtvis i flow här och där. Som t ex under NaNo, ja. Den erfarenheten hade jag glömt.
/Anna
Visst är det konstigt att man kan glömma sådana saker, som hur det är att skriva NaNo. Skumt, tycker jag, när det är en så stor upplevelse (i alla fall var det en stor upplevelse för mig). Men kanske är det just därför man kan glömma det – för att upplevelsen ligger utanför alla vanliga ramar. Det faller inte inom ens bild av vad man är och vad man kan göra.
När jag skriver nytt hamnar jag ofta i flow och glömmer bort både tid och tappar hungerskänslor. Mitt nyskrivande går ut på att bara släppa alla ramar och segla iväg mot oftast en särskild hamn som jag har tänkt mig. Ibland har jag inte haft någon hamn alls att skriva mig mot men det kommer jag att ha framöver för att inte behöva redigera så stora delar som flera kapitel i rad eller liknande. Att det inte är lika lätt att hamna i flow när man redigerar förstår jag eftersom det är en annan del av hjärnan jag använder då. Jag tvingas begränsa mig och följa vissa uppställda regler med mera. Men jag kan ändå känna ett visst lyckorus efter en lyckad redigering när jag ser helhetsmässigt på texten – även om det sker betydligt mer sällan :p
Du verkar vara en riktig flow-skrivare låter det som. Lyxigt! Och jag kan tänka mig att man kan komma in i en lite liknande känsla av lyckad redigering. Jag ser fram emot att det ska hända mig snart! 😉