Har lyssnat på senaste avsnittet av Fantastisk Podd där Nene Ormes, Oskar Källner och Anders Björkelid pratar om ord och språk i skrivandet. Jag har till och med lyssnat på det två gånger. Det säger väl en del. Faktum är att jag tycker att det är ett av de intressantare poddavsnitten någonsin, inräknat även helt andra skrivpoddar. Så lyssna på det!
Det som upptar mig allra mest just nu är det där med att göra nya ord, något som diskuteras en del i avsnittet. Att använda gamla ord på ett nytt sätt, att sätta ihop ord till något som tillsammans betyder något helt annat än delarna, eller att forma helt sprillans nya ord. Det är sådant man måste göra ibland när man skriver fantastik. Och även annars, om man är lagd åt det hållet. Jag tycker att det är sååå roligt.
I en annan värld måste det finnas andra ord. Det är ju självklart. Och mitt manus utspelar sig delvis i en annan värld, eller snarare en annan stad. Men lättare sagt än gjort. Det är väldigt svårt att skapa helt nya ord som fungerar. Det som passar mig bäst är att ta ord som finns och använda dem på ett sätt så att de får en annan betydelse, där deras ursprungsbetydelse ger en ordentlig fingervisning om hur de ska tolkas. Som exempel kan jag bjuda på ordet ”smittad”, som i mitt manus har den ungefärliga betydelsen ”dum, galen, vansinnig, sjuk i huvudet”. I vårt språk ligger ordet smittad så långt från den betydelsen att det aldrig skulle användas på det sättet, men det är samtidigt så pass nära i betydelse att man om man får ordet serverat i en mening kan förstå vad det betyder.
Det är väldigt roligt att hålla på med, tycker jag – men det är också smittat svårt! Och sedan det där med att ta bort ord, att inte använda de mest tidstypiska, platstypiska orden. Också svårt. Men roligt det med. Jag tycker alltid att det är så extremt spännande just att komma ner på mikro- nivå i språket. Att peta runt bland orden och i orden. Ah – jag är en ordnörd, det är bara att erkänna, därav njutningen i att lyssna på ett helt poddavsnitt tillägnat orden.
Men kanske var det allra bästa med det här avsnittet att få höra Nene Ormes förklara att hon alltid formulerar det som händer och allt hon upplever i ord inuti sitt huvud, på något sätt beskriver livet i realtid hela tiden ”som om jag måste förvandla det till ord för att jag ska processa det ordentligt”. Å vad jag känner igen mig i det. Totalt. Bitvis måste jag nästan maniskt skriva ner mina formuleringar om mitt liv eller det jag ser omkring mig, eller bara stämningar eller ordväxlingar jag råkar höra. Det kan vara besvärligt, men jag tror faktiskt att det är väldigt bra för mitt skrivande. Det finns liksom ingen av och på- knapp när det gäller formulerandet, skrivtänkandet, det finns bara en volymknapp – som bäst kan jag ha det på så låg volym att det knappt hörs. Men det finns alltid där. Orden är så oerhört viktiga och ständigt närvarande. Jag kan inte, och jag vill heller inte, komma undan dem.
Anders Björkelid bekänner att han i mellanstadiet gjorde likadant, men då tänkte på sig själv i tredje person ”Han stannade ett tag för att stampa i vattenpölarna. Han såg sig omkring. Där borta var det en skata.”
Vad säger ni? Är det något som ni också gör, tänker på er själva i tredje person? Och brukar ni hitta på egna ord?
Åh, jag måste lyssna!!
Jag försöker med jämna och ojämna mellanrum peta in nyord i mina texter. Precis som du gör jag mest nya former av gamla ord. Till exempel petade jag in ordet spräcklad (av spräcklig) på ett par ställen i min novellsamling. Inget sådant passerade dock en viss responsgrupps hårdgranskning ;-), så nu är det struket.
/Liv
Å, spräcklad! Det var fint 😉 Jag gillar verkligen sådant, men det kan vara svårt att hitta rätt plats för sina nyord. Man får bara spara dem och vänta på rätt tillfälle.
Tack Linda för tipset om Fantastisk Podd. Jag har hört talas om den men inte lyssnat – jag har fördomsfullt tänkt att det handlar om sånt (= fantasy, skräck och science fiction) som jag inte är intresserad av. Men i morse tog jag med mig senaste avsnittet av podden ut på en promenad. Den var ju jättebra! Det handlar ju om skrivande!
För övrigt håller jag på att sakta bredda mitt läsintresse. Din bok vill jag naturligtvis läsa när den kommer och just nu läser jag ju skräck (Dränkt).
Ord är viktiga. Jag hittar på nya sammansättningar hela tiden. Inte medvetet. De liksom kommer bara. Men jag stryker väldigt många (typ korvkioskfåglar, för otympligt) och ersätter med andra ord och en annan slags mening som är bättre och som jag kanske inte skulle ha kommit på om jag inte hade gått vägen via mina egna ord.
Vad roligt att du lyssnar! Jag tycker att Fantastisk Podd ofta handlar mer om skrivande än vad exempelvis författarpodden och deckarpodden gör – de tenderar att ofta handla mer om författarskapet än om skrivandet. Vilket i och för sig är intressant också, men inte riktigt det allra roligaste ändå.
Och visst är det spännande att bredda sin läsning. Jag gör ju också det just nu, kan man säga, med Dränkt. Känner mig väldigt glad att du vill läsa min bok trots att den har fel genre, och glad att du skrev NÄR den kommer ut, och inte OM 😉
Ja, det är ju så himla spännande med ord! Precis som du säger, även när man bestämmer sig för att inte använda ett ord man har funderat på, ger det ändå mycket till den text som till slut blir.
Jag är verkligen väldigt nyfiken på din bok och vill hemskt gärna läsa den NÄR den kommer ut!
I genren fantasy får man verkligen möjlighet att använda ord med en annan innebörd. ”Nyvaken” är ett sådant ord för mig som betyder något helt annat i mitt manus än vad vi normalt kopplar det till. Och att processa sin omgivning med ord gjorde jag nog mest i tonåren men mer med känslorna. Jag behövde sätta ord på känslorna genom att skriva lyrik för att landa i känslan och kunna gå vidare. Det behöver jag inte längre idag men ord är ändå fantastiskt kul att leka med.
Ja, visst är det fantastiskt kul 😀
För min del tror jag faktiskt aldrig att det kommer gå över, det här att processa saker med ord. Det är i och för sig bättre nu, behovet är inte riktigt lika stort. Men det finns där, och jag tror att det alltid kommer att finnas. Och det är jag trots allt ganska glad för!