Så här såg det ut igår när Buslusan och Sambon var på barnkalas och Filurpojken sov. Jag bakade peacemuffins som Eva tipsade om förra veckan och fikade mig igenom flera timmar egentid.
Det var underbart. Och inte ens i första hand på grund av muffins och egentid, utan av en helt annan anledning. Nämligen: jag har börjat längta efter mitt manus. En sådan där längtan som är som ett ständigt närvarande sug som går upp och ner i intensitet lite beroende på, och som kan övermanna mig totalt vid tillfällen när jag inte är på min vakt. Jag skulle egentligen ha gjort något helt annat igår (nämligen skrivit ett blogginlägg) men istället ägnade jag tiden åt att lösa lite konceptuella problem och att fantisera fram mer miljö till mitt manus. Det var en av de mest kreativa och glädjefyllda stunder jag har haft på länge. Och det var definitivt det roligaste jag gjort i relation till manuset på många månader. Innan jag lämnade iväg det till Liv på respons kände jag mig så trött på det att jag knappt kunde tänka en vettig tanke om det. Det kändes sönderläst och sönderskrivet och jag kände mig helt blind för både kvaliteter och brister i det. Det var verkligen läge att ta en paus. Och nu är det nog verkligen läge att avsluta pausen.
På lördag om två veckor händer det. Då är hela dagen den 28:e bokad till responsprat med Liv. Overkligt. Sjukt spännande.
Ren lyx.
Åh. Helt perfekt timing att du börjar längta tillbaka till ditt manus nu. Snart så. Det ska bli så fantastiskt roligt. 🙂
Jaaaaa! Det ska ju det! Och det känns verkligen super med tajmingen. Stephen King har nog rätt, minst sex veckor behöver man vila. Jag har väl precis avslutat min sjätte vecka, har jag för mig 😉
Härligt med din längtan till manuset. Det måste vara jättebra att vara ifrån det ett tag, så både hjärnan och texten får vila – men ändå går de och lurar och klurar på var sitt håll.
Och snygga peacemuffins fick du till 🙂 Vad är det i mitten? En trekantig bit mörk choklad månne? Ser gott ut.
Ja, det är nog just det där att när man vilar så kan hjärnan ta sig an problem och frågeställningar i sin egen takt, utan press, och saker kan liksom mogna fram helt av sig själva. Det är det som blir allra bäst, tycker jag.
Jo, det är mörk choklad – jag hade inga hallon hemma, och även om det var lite fusk (för en gnutta socker finns det ju i den) så var det riktigt gott! 😉
Förstår precis. Och bra med längtan. Jag längtar i och för sig efter att vara klar med det manus jag jobbar med. Sen måste jag hålla nån dag paus innan jag kör med nytt.
Ja, jag antar att när man växlar helt mellan projekt kanske man också behöver någon sorts paus, men en lite kortare? Kul att du börjar närma dig slutet! Och att du sedan har något annat roligt som väntar… 🙂
I helgen fick jag lite positiv feedback från min testläsare som håller på med genomläsning och det fick mig också att längta lite till att arbeta med manuset igen. Härlig känsla det där 🙂
Ja, visst är det härligt! Det är så otroligt välbehövligt att få andras ögon på sin text, både för att den ska bli bättre, och för att man själv ska ha lust att fortsätta. Vad kul att din testläsare är nöjd!
Jag gläds med dig i din längtan, som låter helt underbart konstruktiv och energipåfyllande, och så snor jag chokladidén rakt av! 😀
Ja, min längtan är exakt allt det! Sno på bara – jag kan verkligen rekommendera chokladen: banan och choklad är ju som alla vet en mycket bra kombination 😉
Vilket bra recept! Letar nämligen efter lite nyttigare recept!
Ja, om man tar bort chokladbitarna (som ju egentligen inte finns med i receptet) blir det helt sockerfritt 😉