Jag antar att det är ett mått på hur vår vardag normalt ser ut, när jag känner mig som en extremt kompetent mamma efter att ha:

• Hämtat Buslusan på dagis i god tid innan personalens APT, samt hållit båda barnen nöjda hela vägen hem under en timme och femtio minuter.
• Hjälpt Buslusan att (spoilervarning för svärmor) skriva brev till farmor och farfar, emedan jag fortfarande hållit Filurpojken nöjd, och sedan gjort färsk panerad rödspätta och potatismos till middag trots att det är sambons ölkväll (när det annars undantagslöst blir makaroner och fiskpinnar eller liknande).
• Under middagen konverserat Buslusan uppmärksamt om att flyga drake när det blåser, vad man kan få i sitt påskägg när man inte gillar godis, samt Jean Banan (som vi båda bara känner till ryktesvägen) under tiden som jag ätit min egen mat och matat Filurpojken med dagens hemmagjorda bebispuréer (potatis/palsternacka och morot).
• Spontandansat uppsluppet (och förstås sjungit med) till Robin Hoods sång ”En låtsaskung av England” med Filurpojken på höften som ett litet trevligt avbrott i Buslusans tittande på sagda film.

Ja. Som sagt. Kanske inte en särskilt ovanlig vardagsbeskrivning för de flesta. Men för mig var det länge sedan jag nådde den här nivån. Så jag ger mig själv tio av tio möjliga mammapoäng idag. Nu återstår bara resten: kamma och fläta Buslusans hår, borsta tänder, läsa saga samtidigt som Filurpojken helst ska vara nöjd, samt förstås diska och vika oändliga mängder av tvätt.

Trevlig kväll allihop!