Det finns vissa böcker som berör på ett särskilt sätt, som får mig att få kontakt med det som verkligen är jag, men på ett djupare plan. Som når rakt in, och ner och under, och sedan bakom, eller bortom mig själv, till ett slags osynligt rutnät av rent varande – osynligt, men obeskrivligt kraftfullt. Till livstrådarna. De som förbinder mig med resten av världen, den som är, den som har varit, och ibland till och med den som kommer. De som förbinder mig med tankar, känslor, abstrakta begrepp, med symboler, med människor och livsöden. Med allt.
För mig är Tillbaka till henne en sådan bok.
En bok som får mig att känna mig som en del av världen, och inte ens bara världen, men alltet. Den får mig att känna att vi alla hör ihop, alla som funnits, finns och kommer att finnas, att jag är en av pärlorna i ett enormt universellt broderi, och oavsett om jag är så liten att man egentligen inte ser mig, så fyller jag min plats, nästan enbart genom att vara före och efter och bredvid någon annan.
Det är en sådan bok som gör att jag stannar upp och tänker och känner och bara är, i dagar efter att jag läst färdigt. Det är omöjligt att börja på ett nytt läsprojekt innan upplevelsen lagt sig. Jag känner mig djupt tacksam över att finnas till, och ända ifrån benmärgen levande.
Som ni förstår är jag lite hög på den här boken. Olika människor får den här känslan från olika böcker, och det finns inget som garanterar att någon annan känner likadant för samma bok. Men oavsett det, så skulle jag ändå vilja säga, med visst eftertryck: Läs gärna Tillbaka till henne. Läs och njut.
Har ni böcker som påverkar på det här sättet? Eller för den delen på ett helt annat sätt?
Den har stått på min läslista ett tag. Listan är lång och varje bok tar evigheter att ta sig igenom med den lilla lästid jag har till förfogande (fast just nu, när jag är hemma med jordens elakaste förkylning, har jag faktiskt möjlighet att läsa lite mer). Men någon gång ska jag läsa Tillbaka till henne.
Jag har i alla fall äntligen lyckats läsa Americanah (Chimamanda Ngozi Adichie). Har du läst den? Tyckte den var fantastisk: rolig, tänkvärd, rörande. Så har hon underbara formuleringar också, som den här när bokens kärlekspar träffas för första gången: ”Hon lutade huvudet mot hans och kände för första gången det hon skulle känna så ofta tillsammans med honom: en självtillgivenhet. Han fick henne att tycka om sig själv. I hans närhet var hon avspänd; huden kändes som om den hade rätt storlek.”
Hoppas att du mår bättre och att Filurpojken är på lite bättre humör också.
Ja, den där läslistan – den blir bara längre och längre och längre. Men som sagt, ibland blir man förkyld och tur är väl det, känns det som. Hoppas den inte är för elak mot dig bara, och att du blir frisk snart du med (jag är frisk med lite hosta, och Filurpojken KANSKE börjar bli lite mer sig själv igen).
Har inte läst Americanah, men vill gärna. Det var ett underbart citat – det är verkligen så det borde kännas när man träffar någon och det känns rätt.
Gjorde två ”små” bokreabeställningar idag, och beställde den här tack vare din rekommendation 🙂 Jag älskar boktips och reor, särskilt när de sammanfaller!
Haha, härligt! Eventuellt kanske du inte kan förvänta dig samma världsomvälvande läsupplevelse som jag, för alla är ju olika, men du kan definitivt förvänta dig underbar läsning. Jag har än så länge hållit mig ifrån bokrean, men det kliar i fingrarna, det är bara plånboken som inte kliar, faktiskt. Den mer… gapar tom 😉
Nu har jag laddat hem Tillbaka till henne som e-bok, det betyder att den ligger trea eller fyra i kön 🙂 Håller med Maria här ovan. Americanah är jättebra!
Vad roligt! Hoppas att du också kommer tycka om den. Måste försöka läsa Americanah. Men det är nog ändå bäst att jag läser ut ett par av de böcker jag har börjat på först…