Det är så otroligt många år som jag har betraktat varje förkylning, maginfluensa eller annan lagom stor åkomma som en underbar möjlighet att äntligen få vara hemma från jobb eller studier, och under en period på flera dagar inte ägna mig något annat än att skriva. Det är inte det att jag är friskare än andra när jag är sjuk, det är bara det att har man aldrig skrivtid så får man hitta den där man kan. Ibland har jag känt mig ganska mycket som en soldat med mitt skrivande, om ni känner igen den gamla devisen: inte stå när man kan sitta, inte sitta när man kan ligga, inte vara vaken när man kan sova. Ungefär så, fast tvärt om.
Efter lång tid blir det ganska tröttsamt. Och framförallt kan det förstås göra en sjuk, om man har läggning för att bli utmattad. Så nu för tiden försöker jag bli bättre på att unna mig att vara sjuk på riktigt. Inte i varje stund försöka tänka, förstå, formulera, bli klokare. Inga skrivpoddar, inga intellektuella radioprogram, inget seriöst bloggande, inga skrivhandböcker inget manustänkande (utom pyttelite, på ren inspirationsnivå). Jag tittar på teveserier och film, som jag sällan tar mig tid till annars. Gör lite mer av ingenting. Badar långa badkarsbad. Dricker te. Unnar mig fri tid. Detta märkliga, som jag så sällan har.
Hur har ni det?
”Inte i varje stund försöka tänka, förstå, formulera, bli klokare. Inga skrivpoddar, inga intellektuella radioprogram, inget seriöst bloggande, inga skrivhandböcker inget manustänkande (utom pyttelite, på ren inspirationsnivå). Jag tittar på teveserier och film, som jag sällan tar mig tid till annars. Gör lite mer av ingenting. Badar långa badkarsbad. Dricker te. Unnar mig fri tid. Detta märkliga, som jag så sällan har.”
Kopierar in detta ovan, då det skulle vara någonting jag själv skrivit. Jag utsätter min stackars hjärna för så mycket hela tiden och låter den inte vila. Måste träna på att inte se varje ledig stund som en möjlighet att lära mig något nytt. Som du måste jag också bli bättre på detta, unna mig mer saker som massage, shopping, långa bad. Jag måste det helt enkelt om jag ska orka med det jag tagit på mig. Förstår ibland inte hur det blev såhär..
Ja, jag kan också undra ibland hur det blev så här 😉 Jag kan vagt komma ihåg en ett sorts liv där jag hade fritid som jag använde som fritid, jag gjorde en massa olika saker, och ganska ofta gjorde jag just ingenting – vilket egentligen är något som jag har ett stort behov av. Men det var länge sedan. Det är en välsignelse och en förbannelse, det här att vara en skrivande människa, men ibland tänker jag också att det faktiskt är en sorts kall. Lite som när folk går i kloster. Man får försaka en hel del, men det finns liksom inget annat sätt, man vet att det är helt rätt väg att gå och man måste bara gå den, oavsett vad det kostar.
Ah. Jag vet. Allt det här som man ännu ska lära sig hela tiden också när man mår pyton. Ändå kämpar man sig liksom igenom det. Och du har så rätt, har också försökt ge mig tillåtelse att vara sjuk ibland. Att vila. Eller att liksom ladda upp och ladda om, för i andra perioder finns det verkligen inte utrymme för sånt, så man måste få vara sjuk också. Bra tänkt och sagt!
Ja, precis. Ladda upp och ladda om är exakt det som man behöver. Det är ju så galet att man tycker att man inte har tid att vila. Det gäller att komma ihåg hur viktigt det är.
Känner igen mig 🙂 Samtidigt blir mitt ”hänsynstagande” till min andra halva här hemma, att jag kanske ser en film, eller tv-serie, istället för att blogga, skriva, redigera… Och den tiden behövs ju också för att orka med det andra. Krya på dig!
Ja, jag tror att det är ett ganska bra sätt att ta hänsyn på – i längden blir det ju att man tar en sorts hänsyn till sig själv också då. Jag är inte lika bra på det, delvis för att jag och min sambo har så otroligt olika smak när det gäller film och teve, så det blir mer av en uppoffring på riktigt för mig 😉 Men man behöver verkligen sådana saker för att må bra också.
Tack!
Krya på dig kära Linda! Jag tycker du är klok som ser till att vara helt och hållet ledig nu när du är sjuk. Det måste vara bättre i längden. Njut av läsningen!
Och ja, jag känner också igen mig. I allt det där.
Kram!
/Liv
Jag njuter så gott jag kan – eller rättare sagt: så mycket som Filurpojken tillåter 😉
Kram!
Badkarsbad låter härligt (vi har bara dusch). Fortsätt pyssla om dig med filmer och teveserier och krya på dig (men inte för snabbt).
Låter som ett väldigt bra råd: inte krya på mig för snabbt 😀 Det ska jag verkligen tänka på. Man kommer faktiskt in i en ganska skön lunk när man inte hela tiden är driven av skrivandet och skrivrelaterade saker hela tiden. Bortsett från att Filurpojken inte sover på nätterna och inte på dagarna heller och allmänt har förvandlats till en riktig sur-bebis, så är det väldigt skönt.
Hoppas att du börjar känna dig bättre också!