På min skrivkurs i torsdags pratade vi om konflikter på ett sätt som jag aldrig gjort förut, och som jag känner kommer att hjälpa mig en hel del i mitt fortsatta skrivande. Konceptet är lätt att förstå, men eventuellt inte lika lätt att utföra snyggt – hur som helst tror jag att det gör det stor skillnad i en text när man lyckas med det.
I korthet är de tre konfliktande lager vi är ute efter:
- Konflikter mellan människor
- Inre konflikter
- Konflikter i miljön
Konflikter mellan människor är den kanske mest uppenbara och mest använda konflikten. Det kan förstås röra sig om allt från olika åsikter i ett vänskapligt samtal till fullt slagsmål på liv och död. Det kan också röra sig om exempelvis avundsjuka, svartsjuka eller rädsla, allt där två eller fler personer är inblandade och det finns en spänning. Konflikter mellan människor kan alltså också vara konflikter mellan en person och en grupp, mellan flera grupper, eller i förlängningen en konflikt mellan en person och samhället eller mellan samhällen.
Inre konflikter handlar om en spänning mellan känslor, mål eller motiv inom en individ. En person kan förtäras av avundsjuka och samtidigt ha enorma skuldkänslor för avundsjukan. En personkan ha konfliktande mål där uppfyllande av det ena målet bara kan ske på bekostnad av det andra målet. Inre konflikter är extra användbara på det sättet att de kan vara närvarande även när en karaktär är helt ensam, och på så sätt skapa spänning i texten.
Konflikter i miljön är enligt min kursledare Jorun Modén det konfliktlager som många författare ofta förbiser. Här handlar det om en spänning mellan människa och miljö, och det kan vara allt från att man snubblar på en sten till invaderande gräshoppor eller en mindre istid. Miljö är inte en synonym för naturen, utan syftar på allt som karaktärerna i texten omges av. En granne som spelar för hög musik, en trasig bil på motorvägen, ett brandlarm som går när man steker pannkakor – allt av liknande slag kan vad jag förstår ses som en konflikt i miljön. Och det är klart att man inte hela tiden kan lägga in riktigt stora konflikter i miljön, det skulle i värsta fall störa berättelsens flöde. Men det är viktigt att inte glömma bort möjligheterna att ta in miljön i texten och att använda den för att väcka intresse.
Tricket är alltså att i största möjliga mån ha med alla tre konfliktlagren. Det förtätar texten och läsupplevelsen och håller läsaren intresserad. Om man upptäcker längre stycken i sin text där det inte finns någon av de här konflikterna (jag har definitivt skrivit sådana stycken), finns en viss risk att läsaren gäspar ihjäl sig under läsningen, eller ännu värre, helt enkelt slutar läsa. Som så ofta när det gäller skrivande tror jag att många av oss antagligen får in de här olika konfliktlagren lite omedvetet, för att vi känner igen en spännande text och undermedvetet skapar den. Men för min del tycker jag att det alltid gör väldigt stor skillnad när jag blir medveten om en strategi och kan sätta ord på den. Det är ofta först då som jag kan se tydligt varför en bit text inte fungerar – om den nu inte gör det. Jag tänker att de här tre konfliktlagren kan användas som en ganska enkel men tydlig kontrollfunktion för text som inte håller måttet.
Hur är det för er? Tänker ni på att få med de här olika typerna av konflikter när ni skriver?
Oh, vad kul det där med konflikter i miljön – det har jag faktiskt med utan att veta om det. Min karaktär är skåning som flyttar till norrländsk obygd och lider eftersom hon (precis som jag) hatar snö och kyla. Jag har inte sett det som en konflikt innan utan mer som ett sätt att beskriva hennes personlighet.
Ja men det måste ju vara då det blir som allra bäst! När man lyckas hitta ett drag hos en karaktär som verkligen är genuint och uttrycker personlighet, men som samtidigt bidrar till en ständigt närvarande konflikt. Föreställer mig att du kan ha ganska stor berättarteknisk nytta av hennes avsky för snö och kyla i hela texten 🙂 Lyxigt!
Vilket otroligt välformulerat sätt att beskriva konflikt på!
Knepet är väl att försöka få ihop det också…
Och jo, använder mig av alla, i viss mån brukar något väga tyngre i nån scen. Men tycker definitivt att det är viktigt.
Ja, visst var det smart – det blev så väldigt tydligt, tycker jag (ska fråga min kursledare nästa gång vad författaren som kom på konceptet hette, jag glömde skriva upp namnet). Men precis, det är alltid lättare att veta HUR man ska göra, än att verkligen GÖRA det 😉 Och jo, jag tycker nog att det känns mest naturligt att låta de olika konfliktlagren liksom öka och minska i styrka efter hur det faller sig naturligt, det kan ju bli lite mastigt och påklistrat om alla har samma styrka hela tiden.
Häromdagen började jag läsa en grymt bra debutbok: Svarta vatten av Attica Locke, och har precis funderat i de banor som du skriver om (fast inte lika välformulerat) och i tanken försökt lägga in fler konflikter i mitt manus genom att tänka på hennes sätt att skriva. Huvudpersonen är en svart advokat, han bor i Texas, han var aktivist när han var yngre och nu känner han sig jagad av det förflutna, hans fru ska ha barn vilken dag som helst, det är hett ute, en storstrejk håller på att bryta ut och mycket mer som jag kanske inte ska avslöja här. Ändå känns ingenting konstruerat. Hoppas jag lär mig något …
Vad spännande! Jag tror att det bästa sättet att lära sig är just det, att läsa hur andra gör. Men för att se hur andra gör är det viktigt för mig att ha lite ord för saker, lite begrepp och koncept att jämföra mot – annars blir det så lätt att jag bara känner att: Gud vad bra det här är, men varför, hur har hen egentligen gjort? Det är därför jag lägger ner lite energi på att förstå, skriva ner och samla kunskapen så här 😉
Vad bra att få ord på det där. Konkretiserat. Jag har nog använt mig av miljöer som konflikter omedvetet men nu när du beskriver det så bra är det extra kul att se hur jag har har fått exakt samma miljö att ena stunden vara i konflikt med huvudkaraktären för att i nästa vara till fördel. Precis som du säger så är det en helt annan grej när man är medveten om tekniken i skrivandet. Blicken på texten blir helt annorlunda och mer vaken då. Himla bra inlägg! Tack för att du delar med dig av din skrivkurs!
Ja, det är precis det jag menar, just att blicken på texten blir mer vaken 🙂 Det är på något sätt så häftigt att man ofta redan gör en massa smarta saker – som exempelvis här med konflikter i miljön – utan att riktigt veta om att man gör det. Det är väldigt kul att få dela med mig av skrivkursen 😀
Check, check och check! Underbart hur du sätter ord på saker och ting! Jag har liksom råkat krydda min berättelse med samtliga konflikter, men det är först nu när du pekat på dem som jag verkligen kan utnyttja konflikterna till fullo.
Tack och bock! 🙂
/Anna
Härligt! Och det ju helt enkelt precis det jag menar: man behöver förstå vad det är man gör för att kunna maxa verktygen!
Varsågod! Kul att kunna sprida lite skrivljus omkring mig 😉
Det är fantastiskt att läsa dina inlägg och liksom få den teoretiska biten serverad så bra! Jag förundras dessutom över att det stämmer med min text, trots att jag inte tänkte på det teoretiskt alls, när jag skrev den. Kul!!Och tack för att du delar med dig!
Roligt att du uppskattar det! Och visst är det kul det där – att man ofta gör så mycket rätt redan, utan att veta om att man borde. Det kommer i många fall så himla naturligt.