På min skrivkurs verkar det som om jag lär mig ungefär en matnyttig sak per tillfälle. Det är möjligt att det inte kommer vara så precis varje tillfälle, men jag är inte den som inte generaliserar när det finns möjlighet.
Förrförra veckan pratade vi om berättelsens premiss. Det var ett nytt begrepp för mig och det var från början inte alls uppenbart vad som egentligen menas, eller vad som faktiskt skiljer en premiss från ett tema. Båda verkar vara en hjälp att beskriva och sammanfatta vad berättelsen handlar om och vad man vill att läsaren ska få med sig. Min kursledare beskrev premiss som ”vad det är för känsla man vill att läsaren ska ha när hen har lagt ifrån sig boken”, och det kändes för mig ganska luddigt.
Polletten trillade inte riktigt ner förrän skrivarvännen Liv tipsade mig om en definition av premiss från Voodoo Films filmordlista (länk här):
”Premiss betyder förutsättning eller antagande. Premissen är en form av budskap i en mening och en viktig del av manusprocessen som svarar på frågan ´Vad vill jag ha fram med den här historien?´
Premissen ger ett styrmedel och kan vara bra om berättelsen svävar ut och om du behöver hjälp att hitta tillbaka till grundhistorien.”
Som Liv så klokt sammanfattade: Premiss är en konkretisering av ett tema, buskapet preciserat i en enda mening.
Om man tänker sig en historia som bygger på grunden ”flicka möter pojke på offentlig toalett”, så är temat kärlek och premissen skulle kunna vara ”det går att finna kärleken på de mest oväntade ställen”.
Jag är själv lite ovan att tänka i de här banorna, så jag tror att jag behöver jobba mer med begreppet i fler olika sammanhang innan jag känner att jag behärskar det. Mitt bästa skrivtips till mig själv just nu är att försöka formulera en premiss till alla böcker jag läser ett tag framöver, som övning. Och så funderar jag förstås ganska mycket på mitt nuvarande manus. Vad handlar det egentligen om? Vilken är min premiss? Jag tror att jag har ett svar på den frågan, men eftersom premissen är en efterkonstruktion i det här läget, och inte alls en grund för texten från början (som det är meningen att den ska vara) är jag inte alls säker på om det verkligen framgår.
Hur är det för er? Använder ni begreppet premiss, och skulle ni kunna formulera en för det manus ni skriver på nu?
Jo använder. Eller egentligen är det snarast så att eftersom jag inte direkt planerar så värst när jag skriver, utan skriver om och om igen så är det mer så att jag funderar på premisser efteråt. Att hur jag när jag läser igenom tycker att det känns och så förstärker jag det.
Låter ganska mycket som jag just nu 😉
Nja, det skulle jag nog inte säga att jag gör….Jag skriver mest på och sedan kan man ju analysera efteråt 🙂 Min lektör hade en lång utläggning om min boks olika budskap och symbolik som hon så fint påtalade och jag blev superglad och tänkte bara att ”Wow, så kan man ju också se det” 🙂
Det säger väl en del….
Vad härligt att ändå få det formulerat av någon annan, en riktigt present! Och på något sätt är det ju så intressant det där, att även om vi inte alls är medvetna om det, så skriver vi ändå in någon slags mening i våra texter, symbolik och budskap som du säger. Hon skulle ju inte se att det fanns om du inte hade skrivit det, eller hur?
Jag bli lite nyfiken, när du fick hennes respons, kunde du se detsamma som hon såg, och känna att det är något som ändå känns rätt, eller på ett personligt plan något som du känner för? Jag frågar lite för att jag har märkt hos mig själv att jag alltid egentligen skriver om samma saker, oavsett vad jag från början tänkt. Och att det alltid går att hitta vissa liknande teman i precis allt jag skriver, även om jag som sagt inte tänkt ut det från början.
Jodå, sedan någon vecka tillbaka använder jag mig alltså av detta ypperliga begrepp. För (för att skamlöst plagiera dig) jag är inte den som inte snyltar på andras skrivkurser när det finns en möjlighet. 😉
Jag tror inte att det nödvändigtvis är sämre att formulera premisserna i efterhand (om i efterhand betyder i redigeringsfasen och inte när boken är tryckt). I vilken ordning man vill göra det handlar ju om hur man skriver och på vilket sätt man vill närma sig texten. Det är väl som med synopsis. Vissa författare gillar att ha ett superstrikt synopsis och en planlagd dramakurva att skriva efter från början, andra utforskar sig fram och får redigera fram dramaturgin i efterhand. Båda går bra, men förr eller senare och på något sätt måste jobbet bli gjort.
Jag skulle aldrig ha kunnat formulera premisser det första jag gjorde. Jag vet nästan aldrig exakt vad jag vill säga när jag påbörjar en text, det växer fram efterhand. Däremot blev det väldigt tydligt nu när jag satte mig ner och skulle formulera premisser till min novellsamling. Några noveller har länge känts lite diffust ofärdiga, men jag har inte kunnat sätta fingret på varför. Just dessa hade jag också svårt att formulera en premiss till. En annan har känts som att den hänger lite löst i samlingen, premissen till den var mycket riktigt rätt avvikande mot de andra. Det blev väldigt tydligt helt plötsligt, vad jag har kvar att göra med texterna. Som Mia skriver, premisser är ett bra sätt att se vad som behöver förstärkas i texten.
Tack för att du skriver så fina och personliga och informativa och humoristiska blogginlägg!
Nej, jag tror inte heller att det är nödvändigt att formulera sin premiss från början. Jag hade ärligt talat ett ganska uttalat tema med en sorts premiss för mitt nuvarande manus när jag började skriva (trots att jag inte kände till begreppet då) – det var till och med det temat med frågeställning som fick mig att börja skriva den historien över huvud taget. Men nu kan man knappt ens spåra att temat har funnits, bara som ett litet eko, tror jag. Det har i alla fall visat sig att det var något helt annat jag ville skriva, nämligen samma sak som jag alltid vill skriva. Jag har börjat inse att jag har en ganska stark dragning till vissa teman 🙂
Jag kan tänka mig att premisser måste vara lite extra bra när man skriver en novellsamling – det ska bli fantastiskt spännande att få höra hur du har tänkt lite mer i detalj, någon gång när det blir tillfälle 😉 Just det där att försöka hålla ihop ett större antal texter som ändå tydligt står för sig själva, jag föreställer mig att det är en ordentlig utmaning.
Tack själv för att du alltid skriver så fina kommentarer!
Nu blir jag nyfiken på vilka premisser du kommer fram till för böcker du läser. T.ex. Stolthet och fördom (sönderläst i min ungdom), har den som premiss att “kärleken övervinner sociala normer”, eller är det snarare “se till att bli kär i någon som är rik”? 🙂
Tack för att du delar med dig av skrivtipsen förresten. Jag kan inte formulera premissen för mitt skrivprojekt på rak arm, så att läsa det här inlägget identifierade definitivt en lucka i mitt tänkande.
Hm, den var svår 😉 Eftersom jag just börjat fundera i de här banorna är jag ju långt ifrån någon expert. Men jag skulle säga ”kärleken övervinner alla normer”. Det samhälle Elisabeth och Mr Darcy lever i står ju för premissen ”se till att bli kär i någon som är rik” – även om man inte tycker att det ska vara för stora glapp i social status, men jag vill inte tänka att det är bara det som deras historia handlar om.
Kul att du uppskattar skrivtipsen 🙂
Hej, jätteintressant att läsa om din lärare och väninnas definitioner av premiss.
Själv använder jag mig av Larry Brooks definition på tema, idé, koncept, premiss och intrig och har försökt strukturera upp detta så enkelt jag bara kan i min senste blogg. Där förklarar jag skillnaden mellan dessa och hur du kan använda dig av dessa saker när du skapar en berättelse.
Eftersom Larrys definition skiljer sig från den din skrivlärare och väninna har sagt vore det jättekul att höra vad du anser om mitt blogginlägg och om det är till någon hjälp.
Här är länken till mitt blogginlägg om premiss: http://pialerigon.hemsida24.se/2016/01/12/pias-skrivtips-tema,-id%C3%A9,-koncept,-premiss-och-intrig-30048243
Kram Pia
Hej Pia! Roligt att läsa ditt blogginlägg om premiss med mera, som var mycket genomtänkt och välskrivet 😉
Dock känner jag inte att Larry Brooks definitioner fungerar så bra för mig. Dels uppfattar jag att det han menar med koncept egentligen är en idé och att koncept är något helt annat, dels tycker jag nog att hans tanke om att premissen är karaktärerna i en historia känns lite konstruerad och helt enkelt som en feltolkning av begreppet.
Jag kan tänka mig att hans definitioner är jättebra om hans tankar är de första man kommer i kontakt med, men när jag nu redan har en uppfattning om vad exempelvis premiss och koncept är, så blir det väldigt svårt för mig att ta till mig Brooks tankar.
/Linda
Intressant blogg!
Om du vill fördjupa dig i konceptet premiss kan jag rekommendera Lajos Egris bok ”The art of dramatic writing.” Boken är från 1946 och exemplen är tagna från pjäser, men tankarna är generella och kan lika gärna tillämpas på böcker och filmer.
Här är utdrag från boken och Egris definition av premiss:
http://www.writerswrite.com/fiction/egri/
Hej och vad kul att du hittat hit!
Det var ett jättebra tips, ska definitivt kolla upp den boken vid tillfälle!