Liv skrev igår om vad hon vill med sitt skrivande, inspirerad av Susanne Ahlenius som här om veckan skrev ett inlägg med frågan: Vad vill du med ditt författarskap? Det är en riktig tungviktarfråga, och något man förmodligen behöver återkomma till många gånger under livet. Jag svarade på Livs blogg, men kände (precis som hon) att ämnet krävde lite mer eftertanke.
Det är så många olika saker jag vill med mitt skrivande. Dels har vi ju allt det om inbegriper läsaren. Jag vill beröra, jag vill inspirera, jag vill väcka tankar hos en läsare, jag vill dela med mig av det som jag själv älskar och som ger mig glädje och tröst (och då syftar jag alltså inte på min egen text i sig, utan på den typen av texter som jag tycker om att läsa, och alltså försöker skriva). Jag vill inge en läsare känslan av att allt är möjligt, att allt kan hända, att verkligheten inte egentligen har några gränser. Jag vill öppna dörrar in i människors fantasi.
Och jag vill bli publicerad eftersom det är en uppenbar förutsättning för allt ovan nämnda.
Men ärligt talat så har jag också ett annat mål med mitt skrivande som är helt och hållet egoistiskt och som kanske (åtminstone just nu) är det som driver mig mer än något annat. Jag skriver för att jag vill ha ett skrivande liv. Jag älskar att skriva, och jag vill inte behöva göra någonting annat än det. Jag skulle gärna göra en hel del andra skrivrelaterade saker, som att lektörsläsa, prata om skrivande i olika sammanhang, leda skrivkurser och så vidare. Det vore fantastiskt roligt. Det är helt enkelt det livet jag vill leva: det där skrivandet genomsyrar hela min vardag, från morgon till kväll.
Jag behöver inte bli berömd (föredrar ärligt talat att slippa berömmelse om jag får välja) och jag behöver inte tjäna multum på mitt skrivande. Men jag skulle vilja tjäna så mycket att jag kan försvara att inte ha ett annat jobb. Jag kan tänka mig att försaka en hel del ekonomiskt för att få uppleva det. Men there you have it, så att säga, i en mening: jag vill skriva för att få skriva.
Du berör, inspirerar och väcker tankar redan i dina blogginlägg, Linda. Jag tror att din bok kommer att göra det också!
Tack Eva! Det värmer verkligen att du tycker det.
Kärnfull slutkläm som ramar in alltihopa 🙂 Tack för att du delade med dig!
För ett litet tag sedan skrev jag ett inlägg på min blogg om varför jag skriver. Och kärnan i det hela är kärleken till orden. Däremot kan jag inte se mig själv sitta hemma vid datorn varje dag och skriva år ut och år in. Helst vill jag ut och träffa människor också, föreläsa om personlig utveckling och skrivande. Uppleva dynamiken i personliga möten och relationer. Den kombinationen. I löööv it 🙂
Ja, jag kan nog känna det där suget efter att träffa människor också, och att föreläsa om personlig utveckling och skrivande låter helt klockrent! Tänka att det ändå finns så himla mycket roligt man kan göra som är skrivrelaterat 😀
Tycker du är på god väg för ett skrivande liv.
Jag gör ju liksom det där. Och ja, jag ångrar inget en sekund. Eller det är klart att jag gärna gjorde saker som gav mig mer inkomster ibland. Men jag har valt att skriva och leva skrivande för att det är vad jag kan och vill och behöver. Det svåraste är inte att göra det, utan att ha råd med det, för det tar ett tag att bygga upp så att det ska gå runt, lite grann, ibland, i alla fall.
Men det är värt det!
Ja, just nu har jag ju ganska mycket ett skrivande liv eftersom jag är föräldraledig och skriver på all ledig tid. Det är så otroligt lyxigt 🙂
Jag tänker också att det måste vara värt det. Det är lite som att, ja, det finns väl egentligen inte så mycket till alternativ, i alla fall inget som man mår bra av.
Det är klart att jag förstår att det är olika för olika människor. Och för vissa funkar det nog jättebra att heltidsjobba eller deltidsjobba och skriva på den tid man har över. Men för mig är det bara något jag gör för att jag verkligen måste. Så fort det finns minsta möjlighet att överleva på skrivande, så är det bara det jag vill.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, det handlar inte om att bli berömd o tjäna massa pengar utan att få göra det man älskar varje dag, att skriva! Jag hoppas du en dag har den skrivarvardag som du beskriver 🙂
Kul att du skriver en liten rad här Veronica! Ja, jag hoppas verkligen att det ska bli mitt liv en dag, och jag hoppas att du också får det liv som du drömmer om, med precis perfekt grad av skrivande 😉
Ja, att få ha ett helt och hållet skrivande liv vore förstås fantastiskt. Förr eller senare kommer vi dit! 🙂
/Liv
Ja, jag håller tummarna samtidigt som jag jobbar på det – en ganska komplicerad fysisk manöver 😉
Jag skulle inte kunna jobba heltid och skriva samtidigt. Varifrån får man ork till det? Jag har aldrig lyckats. Tog tjänstledigt på deltid så fort jag bara kunde.
Ja, jag undrar också hur folk orkar. Lyssnade på Lundströms bokradio där Annika Estassy Lovén berättade hur hon skriver mellan åtta och elva på kvällen, eller ibland till tolv, och då och då typ mellan tre och fem på natten när hon inte kan sova. Det låter lite farligt, i alla fall ur mitt perspektiv med en utmattning bakom mig. Man måste få tid att vila också. Lyx att du har möjlighet att jobba deltid!