Den här novellen jag går och tänker på. Det känns så fantastiskt. Känner ni någon gång när ni skriver att ni lyckas hitta en perfekt blandning och verklighet och fiktion, att ni liksom tar något som ni verkligen känner till, något som är helt och hållet totalt er verklighet, men som ni blandar med något som är helt och hållet och totalt annorlunda – och så lyfter texten som en varmluftsballong (en helt osänkbar varmluftsballong, hoppas jag) eller ett flygplan. Eller till och med en rymdraket?
Så känns det för mig just nu!
(jag är ju fortfarande ganska mycket på idéstadiet och det är möjligt att det bara blir skräp av idén till slut, men känslan – den är så ljuuuvlig)
Jaaaa, kör hårt med din idé och sväva runt i luftballongen och skriv! Ljuvliga känsla! (Och skräp blir det inte! Även om det skulle bli en text som stannar i datorn så har den gett dig äkta skrivlycka under vägen, och det är inte kattskit det inte! 🙂 )
Du har verkligen rätt! Kattskit har vi ganska mycket av här hemma så jag vet ju precis hur det ser ut 😉
Nja, jag har precis läst Expeditionen av Bea Uusma, så jag hoppas att det är en rymdraket istället för en ballong, jag. 🙂 Men roligt när allt stämmer! Onwards and upwards!
Ja, det ju vara lite säkrare med en rymdraket (eller inte), och den kommer ju längre också :). Ja, det är så roligt när det känns som att allt stämmer – sedan vet jag inte hur det blir i slutänden, men bara att få uppleva känslan räcker långt.