Jag har som jag skrivit om tidigare haft förmånen att få läsa Livs rykande färska diktsamling. Igår var hon här och åt paj och fick min respons. Jag antar att jag inte behöver säga att det var fantastiskt roligt.
Jag har aldrig förut gett respons på en diktsamling så det var en helt och hållet ny och spännande upplevelse (som jag också var lite nervös inför, ska erkännas). Det blir ju så annorlunda när varje ord räknas på ett sätt som det ärligt talat inte gör i prosatexter. Poesi ser inte ut som prosa, det låter inte som prosa, det finns inga regler eftersom allt är tillåtet. Och det kan verka lite skrämmande, just därför, men just därför är det också så underbart.
För underbart var det, eftersom det är en underbar diktsamling. Jag ska inte avslöja något om den, utom att den är som en liten ask praliner: ren, enkel, subtil och ändå stark och stor och rörande. Jag läste den tre gånger inför responsen och grät varje gång. Det visade sig att jag inte ens kunde prata om den utan att gråta en skvätt. Jag är ju liksom en sådan som gråter, jag.
Och jag insåg något som jag inte riktigt förstått förut: nämligen hur otroligt mycket man kan lära sig av att läsa poesi – alltså, inte bara läsa den lite slött och bestämma sig för om man gillade den eller inte, utan verkligen närläsa den. Smaka på meningarna och orden. Ge den tid. Det blir som att studera skrivandet och orden och rytmen och melodin under lupp. Som man sällan gör med prosa på samma sätt. Att förstå varför ett visst ord inte fungerar, varför det stjälper en hel mening, ett helt stycke – i förlängningen en hel sida. Det kan bli helt magiskt. Men naturligtvis kan det inte fungera med vilken poesi som helst. Det måste vara riktigt bra poesi. Som Livs. Den är riktigt, riktigt bra.
TACK! Tack för din ovärderliga hjälp, och tack för att du skriver så fint om min diktsamling.
Det känns lite lamt att bara skriva tack, men det finns såvitt jag vet inte något bättre ord. Payback time 28e mars! 🙂
/L
Jag tycker att tack är ett utmärkt ord 🙂
Och efter den 28e mars så kommer saldot på mitt tacksamhetskonto att explodera. Det känns som att man får betrakta responsen som en vågrörelse, helt enkelt.
Åh. Det är nästan så jag gråter av att läsa dina ord, Linda. Jag tillhör ju dem som har läst Livs texter förut, så jag kan ju bara föreställa mig pralinasken. Och så är jag också en sån som gråter. Nu är jag så nyfiken. Hoppas att jag också snart får läsa.
Det ska du få, Marie!
Åh, så fint! Jag har ”bara” läst Livs blogginlägg och kan mycket väl tänka mig den här diktsamlingen bara utefter hur hon uttrycker sig. Jag blir också jättesugen på att få läsa den så småningom!
Ja, den är verkligen läsvärd, så mycket kan jag säga 🙂
Dikter kan ge så mycket. Tack för inspiration att läsa mer dikter 🙂
Kul att jag kan inspirera!
Vad fint! Blir så glad av skrivcommunities. För det är viktigt att dela med sig. För båda i ett testläsningssammanhang.
Ja! Visst blir man glad! Och visst är det viktigt! Jag blir faktiskt glad ända ner i tårna. Både av ren och skär glädje, så att säga, men också av känslan att det här är så viktigt att det nästen helt enkelt är meningen med livet. I alla fall för mig 😉