En karaktärs röst kan vara så mycket. För mig består karaktärens röst av oändligt många beståndsdelar. Små som stora. Men i stort kan jag sammanfatta det med hur karaktären pratar och tänker, och hur den upplever sin omgivning, sina relationer och det som händer. Med ”pratar” menar jag dialog, även om jag egentligen inte tänker på dialog som ”röst”. Men det är viktigt att karaktären vars perspektiv man följer pratar på ett sätt som överensstämmer med rösten. Rösten i sig är den text som berättar historien. Den som beskriver vad som händer och som låter oss komma in i karaktärens huvud. När jag börjar läsa en bok är det nästan alltid rösten som i första hand avgör om jag vill fortsätta läsa eller inte. Det är tonen, flytet, närheten eller distansen, den eventuella humorn, känslan. Nedan listar jag saker som kan hjälpa mig när jag försöker hitta en karaktärs röst.
Språket
Själva språkets teknikaliteter är förstås väldigt användbara för att skapa en personlig röst. Långa meningar, korta meningar, många kommatecken eller inga kommatecken, kolon och semikolon. Kursiverade ord för extra uttryck. Exakt vilka ord en karaktär väljer har också stor betydelse: kanske en förkärlek för vissa uttryck som bidrar till att skapa en särskild känsla.
Sinnena
Ett vanligt skrivråd är att se till att använda alla sinnen i sina beskrivningar. Syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mer sällan hör man någon prata om att vi människor faktiskt har sinnen som är olika dominerande – ganska ofta har vi ett eller kanske till och med ett par sinnen som är starkare än de andra. Vi kan också ha sinnen som inte är direkt skadade men som vi helt enkelt inte använder i lika stor utsträckning som andra sinnen. Jag tycker att det intressantaste är vilket eller vilka sinnen som dominerar, eftersom det går att få en lite mer unik och personlig känsla i rösten om man låter ett sinne dominera framför de andra. Särskilt om man har flera olika perspektiv eller POVar i sin berättelse kan det vara ett bra sätt att ge de olika personerna olika röster.
Intelligenserna
Den amerikanske psykologen Howard Gardner har utvecklat en teori om de sju olika intelligenserna (på senare tid har de blivit nio), som i korthet handlar om hur olika människor tar in information på olika sätt: Språkligt, musikaliskt, visuellt, kroppsligt, socialt, logiskt -matematiskt, existentiellt, genom självkännedom eller genom naturintelligens. För mer utförlig beskrivning av de olika intelligenserna, klicka här, så kommer du till en hemsida om multipla intelligenser. De olika intelligenserna används framförallt i relation till inlärning, men som författare tycker jag att man kan ha väldigt stor nytta av dem för att hitta rätt i sin röst. Precis som med sinnena har varje person en eller ett par intelligenser som hen i första hand använder (och ibland är de ju tydligt kopplade till ett sinne, exempelvis syn och hörsel) – alltså ett sätt att ta in och lagra information. En röst som skrivs med en karaktär som har ett logiskt – matematiskt perspektiv kan vara väldigt annorlunda jämfört med till exempel ett kroppsligt perspektiv, eller ett musikaliskt perspektiv och så vidare. Självklart kan en karaktär använda sig av alla de här intelligenserna i någon mån, precis som vi människor gör det i någon mån. Men om vi tänker på intelligenserna i första hand som ett verktyg för att hitta fram till rätt röst, så är nog det bästa att välja en eller två, så att det inte blir rörigt.
(om du är intresserad av att testa dina egna intelligenser, klicka här så kommer du till ett test som man kan skriva ut och fylla i – har tyvärr inte hittat något vettigt test som går att fylla i på nätet)
Inre monolog/grad av reflektion
En annan sak som jag tycker spelar stor roll för hur rösten i en text känns är graden av reflektion. Det är väldigt stor skillnad på en karaktär som inte tänker så mycket utan mest gör – och tvärt om. Som läsare tycker jag själv om att få tillbringa mycket tid inuti en karaktärs huvud (och kropp), så därför tycker jag också mycket om att skriva på det sättet. Jag antar att det är en smaksak vilket man gillar bäst, men jag tror att det är viktigt att ha förmågan att variera sig när det gäller den saken.
Optimism eller pessimism och världsåskådning
En optimistisk eller pessimistisk läggning är något som färgar rösten väldigt mycket. I stort handlar det ganska mycket om hur man ser på världen, och det är därför jag har stoppat in världsåskådning i rubriken här. Tror man att allt till slut kommer att ordna sig, eller att allt kommer att gå åt helvete. Tror man på människors inneboende godhet eller på dolda motiv och onda avsikter.
Humor
En annan sak som spelar stor roll för rösten är humorn. Practical joke- humor, slapstick- humor, subtil humor, ordvits- humor eller helt enkelt avsaknad av humor. Någon typ av genomgående humor i rösten kan verkligen få mig att avguda en viss bok.
Något mer
Som sagt. Allt det här är saker som kan hjälpa mig att hitta en karaktärs röst. Men även om det går att delvis ”mekaniskt” sätta ihop en karaktärs röst med hjälp av olika komponenter som språk, sinnen och humor, så tycker jag ändå att det krävs något mer än det. Jag vet ärligt talat inte vad det är. Det är som att man kan sätta ihop lite olika byggstenar till en sorts ”röst- klump”, men för att den ska börja leva behövs att man svingar sitt trollspö och ger den liv. Jag är inte säker på att jag kan beskriva vad jag menar. Jag tänker på det som en sorts känsla för karaktären, att jag förstår den och tycker om den tillräckligt mycket för att kunna och vilja vara inuti den, bosätta mig där inuti dens huvud och se och beskriva världen som den gör. Ibland känns det helt magiskt när det fungerar, och det känns helt sjukt frustrerande när det inte gör det.
Inspireras av andra
När det går väldigt trögt att hitta fram till en karaktärs röst så försöker jag inspireras av andra. Jag letar reda på böcker som har ett liknande språk som det jag uppskattar, och som handlar om karaktärer i samma åldersgrupp/ kön/ klass (och så vidare) som min egen karaktär, gärna också karaktärer med liknande egenskaper som min karaktär. Och så läser jag och kommer i stämning. Hittar uttryck och annat som jag kan sno, för att kunna svinga mitt trollspö, skapa min känsla för karaktären.
Hur gör ni för att hitta rätt röst?
Jag skriver mig till karaktärens röst. Funderar inte just alls innan utan sätter mig och skriver och lyssnar. Efter det kan det bli frågor för att reda ut vad det är jag hör. Men jag skriver fram det också.
Det måste vara väldigt skönt att kunna göra det, skriva sig fram. Det låter så tryggt, som att du alltid vet att det kommer gå 🙂 För mig är det nog så att jag ibland kan skriva mig fram, men ibland går det inte alls. Det är då jag måste ha lite hjälp. Plus att jag är en person som verkligen gillar att liksom titta på saker under lupp och dela upp dem i alla sina beståndsdelar för att se hur de sitter ihop. Så jag skulle nog tycka att det var intressant att bena ut vad ”röst” är, även om jag aldrig hade några problem med det.
Jag skriver ett manus med två berättarröstet just nu. Det har varit en utmaning att skilja dem åt, men när jag väl började stolpa upp vad som skiljde karaktärerna åt; intressen, ålder, drivkrafter, vad de lägger märke till i sin omgivning. Då gick det mycket lättare!
Ja, det låter lite som det har varit för mig – även om jag har fyra. Just det där vad de lägger märke till i sin omgivning, det är mycket det som är min poäng med sinnena och intelligenserna. Nu menar jag inte att allting går att sortera in under de rubrikerna, men vad folk lägger märke till i sin omgivning gör verkligen en hel del för rösten, tycker jag.
Kul med länkarna! 🙂 Jag kunde förstås inte låta bli att göra det där testet (prokrastinering, ja) och fick omedelbart en liten yrkesvalskris. Det är faktiskt jättekonstigt att jag är civilingenjör. Jag ligger jämnt och högt i alla områden utom just logik (och bild, där mitt extremt dåliga lokalsinne stjälper mig 😉 ). Jag saknar liksom de flesta av de typiska ingenjörsegenskaperna; systematik, ordning och reda osv, även om jag genom åren och med mycken övning har blivit rätt bra på problemlösning. Ibland undrar jag om det inte är just därför jag sökte mig till KTH. Jag har alltid haft någon slags drift att jämna ut mina färdigheter, att lära mig det jag inte kan. (M har till exempel gjort små banor på en karta över vårt bostadsområde så att jag kan öva orientering.)
Hm, det blev ett sidospår från skönlitteraturen. Tack för ett bra inlägg hur som helst. 🙂
/L
😀 Ja, det är verkligen lite konstigt att du är civilingenjör. Just den där driften att jämna ut dina färdigheter är beundransvärd, tycker jag. Själv skulle jag aldrig någonsin kunna stå ut med att göra sådant jag inte är bra på. Det måste ju vara att jag är för lat, antar jag. Jag fick också ganska högt och jämnt på det mesta utom logik och den fysiska biten. Men bara full pott på självkännedom. Ändå något att vara tacksam över, antar jag 🙂
Men jag undrar verkligen över den där bild-intelligensen. Jag kan liksom inte förstå varför han tycker att förmågan att läsa kartor hör ihop med förmåga att uppskatta estetiska synintryck och vara kreativ med händerna. Det måste väl ändå vara helt olika hjärnhalvor? Jag är ju också värdelös på kartor och lokalsinne, men bra på allt annat som hör till bild-ämnet, så att säga. Hur kan det alls höra ihop?
Och, jo, jag är tydligen lite barnsligt förtjust i olika slags personlighetstester 😉
Mina karaktärers röster kommer ofta av sig självt. Det är sällan något jag behöver leta med förstoringsglas efter men det händer att någon karaktär är lite otydlig och jag inte riktigt vet hur de ska reagera på saker/uttrycka sig. Om jag inte kan skriva mig fram till det ställer jag frågor till dem och forskar mer i deras bakgrund. Då lossnar det alltid.
Skönt att du inte behöver kämpa 🙂 För mig är det helt enkelt så person-bundet. Vissa karaktärer kommer väldigt lätt och naturligt, vissa är hur svåra som helst. Men jag antar att man lär sig efter hand. Egentligen har jag ju väldigt begränsad erfarenhet av att skriva olika röster än så länge… 🙂