Intressanta och trovärdiga karaktärer är som jag ser det en av de absolut viktigaste ingredienserna när man skriver. Man kan pyssla en massa med dramaturgi och tempo och språk, men har man platta karaktärer utan trovärdighet så sjunker hela skeppet oavsett. Frågan är då vad som gör en karaktär trovärdig. Självklart kan man tycka olika, och det kan också krävas olika grad av trovärdighet beroende på genre och målgrupp (mer om det i ett senare inlägg). Men när jag för mig själv försöker formulera vad som gör en karaktär trovärdig kommer jag fram till fyra punkter (någon annan skulle säkert kunna ha fler punkter, eller färre, men det här är mina):
Karaktären måste ha en tydlig drivkraft, något som definierar den som person. Jag använder ordet drivkraft här som en sorts förenklat, sammanfattande ord som beskriver vad det är i livet som är viktigast för karaktären och vad den strävar mot, eller strävar ifrån, både på ett medvetet och ett omedvetet plan.
Om drivkraften är själva grunden i en karaktär, vart den kommer ifrån och vilken riktning den har, så är den psykologiska gestaltningen själva rörelsen framåt. Eller för den delen ibland bakåt. Att visa vad som händer inuti karaktären i form av känslomässiga reaktioner och processer.
Under den här rubriken samlar jag all diverse information om en karaktär. Utseende, klädstil, musiksmak, favoritgodis, hur det ser ut där den bor, viktiga händelser i barndomen. Även karaktärens relationer till andra kommer in här, och de är väldigt viktiga för mig när jag skriver.
En karaktärs röst kan vara så mycket. Jag skulle egentligen säga att den är karaktären. Den är allt från de skrivtekniska detaljerna som att välja långa eller korta meningar, specifika, personliga ord och uttryck, till ett sätt att gestalta karaktärens drivkrafter. För mig är rösten hur vi berättar vår karaktär.
De här fyra punkterna försöker jag använda som byggstenar när jag ska göra mina karaktärer trovärdiga. Jag behöver allihop, men jag har kommit fram till att det absolut bästa sättet för mig att närma mig en karaktär, och det som gör att jag slutgiltigt hittar fram på djupet till den person jag skriver om, är att gå via rösten. Jag kan känna att jag har allt det andra (jag är fullkomligt klar över drivkrafter, jag har total koll på alla små och stora detaljer, jag sätter igång och skriver och tycker att jag gestaltar strålande), men har jag inte rösten så hjälper inte det. Det är som att allt det andra klingar falskt om jag inte hittar ett sant uttryck för allt det som karaktären är. Och det gör jag helt enkelt genom rösten.
Det är mitt sätt.
Vilket är ditt sätt? Hur gör du för att hitta fram till dina karaktärer?
JA! Underbart att du tar upp rösten som en egen punkt i det här sammanhanget, det är så otroligt viktigt. 🙂
Jag använder nog ungefär samma uppdelning som du, fast omedvetet. För mig är en nyckel till punkt 1&2 att komma på vad karaktärerna är rädda för i olika situationer, varför och på vilket sätt. Inte så att jag tror att mina karaktärer är ovanligt rädda personer, men jag tror att vilka rädslor man har och kanske framför allt hur man väljer att hantera dem säger oerhört mycket om vem man är som människa.
Jag ser fram emot att läsa veckans inlägg! 🙂
Ja, visst är det otroligt viktigt med rösten! Som sagt, för mig är den nästan allt.
Den här uppdelningen har ju varit relativt omedveten för mig också, fram tills att jag fick problem med min karaktär X. Det var då jag var tvungen att fundera ut hur vad som fungerade och inte och vad som var den bästa vägen fram till en karaktär för mig. Jo, precis, rädsla är jätteviktigt – och hur man hanterar den. En typisk fråga om drivkraft, som jag ser det 🙂
Ser fram emot att få dela med mig!
Intressant inlägg och jag håller med dig om punkterna. Speciellt om röst men även den inre monologen som karaktären har, deras tankar och funderingar. Jag tycker det säger mycket om vilka de är och man får en känsla för dem. Antar att det var den du syftade på i punkt två?
Ja, precis som du säger tycker jag att inre monolog går in under punkt två 🙂 Även om jag tänker att psykologisk gestaltning kan göras på andra sätt också. Men jag är verkligen en sucker för inre monolog 😉 För mig är det ett perfekt sätt att närma mig karaktären på olika sätt. Jag kan ofta ha lite svårt att ”tänka” ut saker, så att använda den inre monologen för att liksom ”skriva mig fram” till saker, fungerar väldigt bra för mig.
Jätteintressant! Hittills har jag skrivit mig fram till hur karaktärerna ska vara… väldigt omständligt. Nästa gång jag börjar på ett nytt projekt ska det bli ordning och reda med synopsis och planering, planering.
Jag hoppas att du samlar dina skrivtips för framtida behov! Ser framemot flera inlägg i denna serie 🙂
Ja, på sätt och vis har jag också ”skrivit mig fram” till mina karaktärer, i alla fall en del av dem. Delvis så gillar jag att ”skriva mig fram”, men det gäller snarare detaljer, att hitta minnen eller vanor eller liknande; helheten vill jag gärna planera. Jag hade inget detaljerat synopsis när jag började med det här manuset utan snarare en grov skiss som jag har ändrat många gånger. Och det är väldigt besvärligt, tycker jag. Så jag är helt med på din linje: nästa gång blir det ordentlig planering.
Och absolut! Samlar skrivtips för framtida behov är exakt vad jag tänker göra 🙂