Ni som följt min blogg ett tag vet att jag har en tendens att bli lite väl perfektionistisk och även har lätt att hamna i ett maniskt tillstånd när jag gör saker som jag går igång på. Man kan tillexempel läsa om det här – när jag gör en paketkalender till Buslusan. Jag har också en tendens att aldrig någonsin bli färdig med saker, något som ganska tydligt är kopplat till just den där perfektionistiska sidan.
Nu råkar det vara så att jag går igång väldigt mycket på skrivande och kanske framförallt metaskrivande – det där med att skriva om att skriva. Jag har börjat fila på mina allra första skrivtips (självklart om karaktärsfördjupning eftersom det är något av det roligaste jag vet), och det är ett träsk. Ett ljuvligt, underbart, väldoftande, regnbågsskimrande träsk som eventuellt skulle kunna vara ganska bra för hyn. Men det är likväl ett träsk. Jag fastnar i det. Och jag har ganska svårt att ta mig upp.
Planen är att göra nästa vecka till en skrivtipsvecka här på Skriviver. Ett litet tips per dag, åtminstone under arbetsveckan. Måndag: inledande sammanfattning. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag: utveckling av fyra olika specifika punkter. So far so good. Jag gillar min plan och jag har kommit ungefär halvvägs.
Det är bara ett litet problem. Jag har en slags dröm om mitt eget lilla skriv-wikipedia: med länkar fram och tillbaka i en hel värld av skrivtips; med redogörelser för och jämförelser mellan olika författare som skrivit böcker om att skriva; med små tajta sammanfattande stycken om det viktigaste och med en tydlig uppdelning av vad som är mitt tyckande och vad som är andras; och källhänvisningar och förstås fotnoter. Jag älskar fotnoter.
Ni förstår. Jag har väldigt svårt att göra något halvhjärtat om jag älskar att göra det. Och jag älskar verkligen skrivande och metaskrivande. Jag ääälskar det. Men om jag ska vänta med att lägga några skrivtips här tills jag har uppnått min ungefärliga målbild så kanske det första inte dyker upp förrän i sommar någon gång – eller för den delen aldrig. Och det skulle antagligen ändå inte att var perfekt. Så därför bestämmer jag mig här och nu (med darrande knäveck) för att lägga ut mina skrivtips precis som jag skriver dem just nu – lite ofärdiga, utan källhänvisningar och fotnoter och jämförelser med författare av skrivböcker. Det är mina funderingar. Det är mitt eget tyckande och ingenting annat. Det räcker så länge.
Eller hur?
Jag vill svara ett eftertryckligt ”Ja!” på den frågan. Det räcker så bra!
Tack för att du tycker det! Jag vet inte varför jag alltid måste krångla till det så mycket för mig själv 😉
Det är nog ett släktdrag.
Hehe, ja, det skulle det kunna vara 😉 Vore skönt om det var ärftligt, då är det liksom inte lika mycket mitt fel….
Det räcker väldigt bra! Det är dina funderingar och ditt tyckande jag vill läsa om. Om du inte täcker in allt… tja, då gör du sällskap av Stephen King och Elizabeth George. De täcker inte heller in allt. 🙂
Nej det förstås, så har jag inte ens tänkt. Men det gör ju att det känns lite bättre 🙂
Jag håller med de andra! Tycker det är kul att läsa om andras skrivtips. Det är ju ändå så individuellt. Kanske du har ett tips som jag tycker är bättre än Kings?? 🙂
Hehe ,vem vet? Jo det är klart – jag tycker också att det är jättekul med skrivtips. Det är ju ett av de få sätten som finns att förfina sitt hantverk, att prata om hur man gör 🙂 Jag är nog helt enkelt bara lite rädd för att uppfattas som pretentiös, eftersom jag lägger ner väldigt mycket tid och energi på att formulera mina funderingar, och när man siktar mot ett högt mål och typ, missar ganska mycket, då kan det lätt uppfattas som lite pretentiöst. Men jag hoppas att ni har lite förståelse för att jag missar målet ibland.
Gör det bara! Du kan alltid redigera och bygga på även de gamla inläggen senare, och innan du vet ordet av har du en egen skrivtipswikipedia med länkar överallt. Det låter fantastiskt. 🙂
Tack för entusiasmen 🙂 Jo, det är klart, det är ju faktiskt så det riktiga wikipedia är uppbyggt.
Och jag tycker att tanken på någon form av egen wikipedia är HELT fantastisk. Jag har drömt om ett eget dataprogram som liksom är som en egen privat grund-wiki: där man kan organisera all kunskap som man samlar på (man kommer ju inte ihåg allt man läser eller ser eller hör, så jag har tänkt att jag skulle vilja spara allt på samma ställe och kunna klicka mig hit och dit för att se hur saker hänger ihop). Ett tag försökte jag få min sambo att gå igång på projektet (han är programmerare i grunden) men han nappade inte riktigt. Så en sida med skrivtips här på bloggen är nog det närmaste jag kan komma. På lite sikt alltså 🙂
Åh, men det är klart att du ska ha en egen wiki så småningom. 🙂 Det sägs att det inte är särskilt svårt. Koden som riktiga wikipedia använder är mestadels open source, och finns för nedladdning.
Däremot behövs (om jag fattar saken rätt) att man har en egen webserver, eller en egen plats på någons webserver. Det kanske du inte har? Jag har det inte, men det är definitivt fixbart. 🙂
Kolla till exempel den här länken:
http://www.idg.se/2.1085/1.154233
Men som sagt: kör på länkar mellan blogginlägg så länge!
Wow! Jag har liksom aldrig fattat att det funkar att göra så. Min sambo sade just till mig att han nog har berättat det för länge sedan, men det måste väl vara så att jag helt enkelt var lite för trög för att fatta vad han egentligen sade. Det enda problemet är att när jag brukar säga att jag är en teknisk idiot så är det mer av en underdrift än en överdrift. Jag skulle få ha sambon till hjälp HELA tiden. Vet inte om han skulle stå ut med det. Vi får se.
Som du säger, jag börjar så smått här med länkar mellan blogginlägg så länge 🙂
Jag tror också att vi som tänker på oss själva som tekniska idioter ofta handikappar oss själva lite grann. Så fort jag fick datorstrul på jobbet tidigare frågade jag min rumskompis Markus, sedan slutade han, och vips klarade jag i alla fall hälften av mina datorstrul alldeles själv. Det var inte ens svårt. Men jag tänker fortfarande på mig själv som en teknisk idiot…
Jag var också helt panikslagen inför en obligatorisk programmeringskurs i min utbildning, jag trodde aldrig att det skulle gå. Men det visade sig vara superkul och inte alls särskilt svårt. Det var en av de mest kreativa kurserna på hela utbildningen. För det programmering handlar om egentligen är ju faktiskt att använda språk. Rätt likt skrivande; vad vill jag uppnå? vilken struktur vill jag använda? hur ska jag formulera mig? Jag tror du skulle gilla det. 😉
(Nu är det inte så att jag kan programmera, jag har bara läst en enda kurs om det, men jag är inte lika rädd för sådana saker längre.)
Om du för för dig att ge ut dem i bokform, då, satsa på perfektionen, nästan i alla fall. Men på blogg så får det väl också vara en diskussion, alltså skrivtips och hur man gör är ju inte hugget i sten precis, utan det finns sätt och möjligheter och man kanske inte ens har tänkt på alla. SÅ svar ja. kör hårt.
Haha, bokform har jag inte riktigt övervägt! Men vem vet, en vacker dag…
Ja, det är väl lite så jag har tänkt egentligen – att skrivtipsen helst ska vara en levande diskussion här på bloggen, precis som andra inlägg. Bara med ett lite mer tydligt fokus på skrivandet.
Ja, jag kör väl då! 😉
Släpp ut dina tips här tycker jag för det finns inget som hindrar dig att du gör det i bokform också någon dag när du väl fått ihop det som du vill ha det. Det finns så många som gjort böcker av sina bloggar så varför inte ”Mina samlade skrivtips från en blogg” 🙂
Låter som en ganska rolig tanke 😀 Får helt enkelt börja lite i taget och se hur det går!
By the way, har du kollat din mail? 🙂
Det har jag inte, men tjohooo – jag gör det nu!
Jag tycker det låter som en utomordentlig idé och precis, det vi vill ha är ju dina funderingar, just nu, kring dessa saker. Börja smått och bygga utåt.
Tack för att du tycker det 🙂 Ja, jag får väl helt enkelt bara sätta igång och se hur det går. Ett litet steg i taget.
TACK allihop för allt pepp! Jag vet inte varför jag har känt mig så osäker och nervös inför hela grejen, trots att jag tycker att det är så sjukt roligt. Jag ska försöka släppa på känslan av att det finns rätt eller fel. Man kan tycka och göra olika och det jag vill göra här är ju att tala om hur jag gör. Jag kan inte göra fel, inte egentligen.