Jag lyssnar alltid på Fantastisk podd eftersom jag tycker att den (förstås) är fantastisk: en podd för fantastiknördar på svenska – det kan ju omöjligt bli bättre! Det senaste avsnittet lyssnade jag på med särskild behållning. Det handlar om världen som karaktär. Jättespännande. Som vanligt känns det som att de bara hinner skrapa på ytan och att de just har kommit igång när programmet är slut. Men jag ska inte klaga. Underbart är kort, som det heter.
Jag tror att det är Susanna Nissinen som säger att hon inte börjar med världsbygget utan med karaktärerna och själva berättelsen, och halvvägs in i skrivandet märker hon att det tar stopp för att hon inte känner till världen, och då måste hon gå tillbaka och sitta och klura och spåna och skriva om en del. Krångligt, säger hon. Men ändå ganska härligt, säger jag.
För precis så är det för mig också. I början var min värld (som egentligen snarare är en stad) som en formlös, grå massa runt min karaktär och mig (hade ju bara en enda POV från början). Delar av världsbygget har jag verkligen fått kämpa mig fram till: slitit mitt hår, gått många, långa promenader med skrivmusik och knappt lyckats pressa fram något ändå. Men ibland har det varit som om både människor, byggnader och företeelser i staden liksom framträtt av sig själva, klivit ut ur skuggorna och velat bli skrivna om. En magisk upplevelse. Men jag har långt kvar. Jag är nu där att jag en gång för alla måste bestämma mig för vad min stad faktiskt är för ställe egentligen, vad finns där, vad finns inte – hur fungerar allting. När det blir dags att påbörja den stora omskrivningen behöver jag veta lite mer. Vara säker på åtminstone det mesta. Så det är en av de saker som jag tänker ägna de närmsta månaderna åt. Att världsbygga.
Tack för påminnelsen! Jag sträcklyssnade på några avsnitt av Fantastisk podd och tyckte den var jättebra, men sedan kom livet emellan och jag glömde bort att kolla efter nya avsnitt. Världsbygge är roligt – men svårt! Jag kan bli lite väl pedantisk ibland och vill ha koll på alla detaljer direkt (typ näringsinnehållet i en växt jag hittat på och om man verkligen skulle kunna livnära sig på den). Jag borde nog lära mig att slappna av lite där, men å andra sidan tycker jag om att snöa in på sådant.
Trevligt världsbygge önskar jag dig!
Haha! Vad rolig du är 🙂 Jag kan känna igen mig väldigt väl i den där pedantiska läggningen, men uppenbarligen har jag den inte längre riktigt när det gäller världsbygge – och jag tycker det känns ganska skönt. När jag går igång på saker ordentligt kan jag aldrig släppa dem och då blir jag aldrig klar. Men samtidigt håller jag med om att det är helt underbart att verkligen få snöa in ordentligt. Det är en fin balansgång det där.
Tack så mycket!
Jag är lite där nu med, trots att jag inte skriver fantasy. Jag planerar mitt kommande projekt och det utspelar sig i en påhittad stad, som är löst baserad på en verklig (som jag bara besökt helt kort för länge sedan). Det öppnar upp för en ocean av möjligheter, vilket känns riktigt spännande.
Ah, spännande! Jag tror nog att världsbygget egentligen går att applicera ganska väl på en verklig plats, det handlar ju på något sätt om att välja ingredienser till ett manus: miljöer, ramar, regler. Åtminstone när en plats är löst baserad på en verklig, som i ditt fall.
Kul! Lycka till med ditt bygge 😉
Det finns ju så många sätt. Vissa planerar sina världar i detalj och andra planerar dem enligt behov. Jag gör det enligt behov. Och ibland när det uppstått ett behov så planerar jag lite mer än jag behöver för att det är kul…
Haha, ja ungefär så är det nog för mig också. Jag håller inte på och planerar i tusen år innan jag börjar skriva, men när jag väl behöver planera så kan det vara väldigt roligt att nörda loss på detaljer…
Den måste jag lyssna på!
Ja gör det!