Jag har den här veckan haft förmånen att få testläsa en annan bloggares novell och komma med respons på den. Det var länge sedan jag gjorde det. Och jag kan inte påstå att jag alls hade glömt hur sjukt roligt det är, men ändå. Det är sååå roligt. Den där fullkomligt uppslukande känslan av att få sjunka in i någon annans universum av ord och meningar, få tjuvkika lite på den kreativa processen och i bästa fall faktiskt vara en del av den. Det finns nog nästan ingenting jag älskar lika mycket. Inte ens att skriva på min egen text.
I testläsningsläget tror jag att min perfektionistiska sida verkligen är till hjälp, och den får liksom utlopp på ett sätt som den sällan får i mitt eget skrivande (eftersom jag fortfarande inte är i en redigeringsfas och måste försöka hejda alla sådana impulser). Bland annat för att en novell på 20 sidor är så oerhört mycket mer överskådlig än ett helt manus på dryga 450 sidor och det i någon mån är möjligt att ge den inre perfektionisten ganska fria tyglar och ändå bli färdig med responsen inom rimlig tid. Och det är ju så otroligt mycket lättare att se vad andra gör för fel, än att se vad man själv gör för fel, det gäller både i skrivandet och i vanliga livet, och det gör förstås att man också lär sig så mycket lättare och bättre när man testläser.
När man dessutom (som jag i det här läget) vet att ens respons kommer hamna hos en mycket kompetent bloggare som uttryckt att hon är bra på att ta kritik, är det verkligen grädden på moset. Många tycker att det är svårt att få respons på sin text, och därför kan det också vara både svårt och lite nervöst att ge respons, eftersom man inte vet riktigt hur den kommer tas emot. Men när man alltså vet att den är på väg till någon som verkligen vill ha den, är det som att få ge bort en fantastiskt present. Helt enkelt som en bal på slottet. Alldeles, alldeles… underbart.
Gillar den där formuleringen om att det är så mycket enklare att se andras fel i text och liv… Samtidigt tänker jag att i perioder är man också sin egen största kritiker i text och i livet. Jag menar, det kanske är bra att man också tittar utåt då. För kritik i alla situationer har sina sidor. Rätt framförd, konstruktivt alltså, så går det att säga mycket.
Ja, det är nog så att man ofta är sin egen största kritiker. Och på något sätt tror jag att jag gillar det här med respons på text just för att det i bästa fall kan vara väldigt exakt, även när det är lite flummigt. För ofta kan självkritik vara något diffust, allmänt och framförallt ganska svårt att bemöta. Som: Jag är helt värdelös på att skriva – Nej, det är du inte alls, det. Det kommer aldrig bli något av min bok, jag kommer aldrig ens att bli färdig – Jo, det kommer du visst det. Om du förstår hur jag menar. Jag gillar det konkreta, att man ger/får respons, och så finns det något väldigt konkret att jobba med. Och för mig handlar i princip allting om den ständiga framåtrörelsen, som det är enklast att klara av om det finns något konkret att hålla sig till.
Att gå på djupet i andras texter är något extra. Jag är inte blind så som jag är för min egen text och det är lättare att hitta det som skaver. Sedan lär jag mig mycket på vägen genom att vandra bland andras formuleringar. Det är en ynnest att någon vågar släppa ifrån sig sin obearbetade berättelse och även om jag är extremt petig med att påpeka allt jag ser så är det med djup respekt. Själv älskar jag att få feedback och går genast igång på det jag får till mig.
Ja, jag är likadan 🙂 Jag tycker det är så underbart att få respons på det jag skriver och är så otroligt tacksam när någon tar sig tid till det. Det finns nästan ingenting som ger sådan skrivlust, tycker jag. Och det är kanske därför jag tycker att det är så fantastiskt att också få ge respons.
Jag är så tacksam för de tillfällen då jag har fått skicka texter till dig för respons! Du gör det så bra! Hoppas jag får möjlighet att ”betala tillbaka” lite så småningom genom att läsa din roman (dvs om du står ut med att det nog tar lite tid – du vet ju hur läget är här).
Tack så mycket 🙂 Det blir säkert tillfälle för dig att responsläsa någon gång framöver. Framförallt så kommer ju ”läget” att bli bättre. Lilla kommer att sova mer och bättre på nätterna så att du får göra detsamma, och också bli mer självständig till slut. Jag kommer ihåg så tydligt den magiska känslan när min dotter någon gång i tvåårsådern hade stunder när hon satt och lekte – helt själv – i sitt rum. I början kanske det bara var en kvart eller så, men känslan! Den är nästan helt oöverträffad. Eller, okej, första gångerna hon sov en hel natt utan att väcka oss toppar det. Men i princip ingenting annat 🙂
Två milstolpar att se fram emot. 🙂 Ja, visst kommer det att bli bättre. Och jag ska absolut inte klaga – precis som du har jag ju haft turen att få världens finaste barn!
Vad härligt att du tycker om att läsa andra texter och vad bra att ”din perfektionistiska sida” kommer till sin rätt. Roligt att få ta del av det.
Vill passa på att önska dig en god jul och sköna mellandagar. I morgon tänker jag stänga av internet fram till nyår. Få se hur det går…
Tack så mycket och en god jul till dig också! Ja, det är ju inte lätt att stänga av internet 🙂 Men jag håller tummarna för att du klarar det, ibland kan det vara precis vad man behöver.