I går hade jag den stora äran och glädjen att få ge respons på ett barnboksmanus som min vän Marie Hedegård skrivit. Eller heter det barnbok när det är för åldrarna 9-12? Kanske barn- och ungdomsboksmanus, då.
Hur som helst. Det var galet roligt. Som jag kan ha nämnt tidigare är att ge respons på text något av det absolut roligaste jag vet i hela världen. Alla kategorier. En vanlig reaktion från människor som får respons från mig är: ”OJ! Vilket jobb du har lagt ner! Jag kommer aldrig kunna återgälda det här… Det är ju helt fantastiskt.”. Och jag förstår delvis den reaktionen. Jag lägger ner mycket tid och energi på min respons (förmodligen FÖR mycket, men min akilleshäl är ju svårigheten att begränsa mig, och inte att jag har svårt att breda ut mig och hålla låda i oändlighet), och det kan vara jobbigt att ta emot något som känns svårt att återgälda. Men det som är så otroligt bra med respons är ju att själva responsen i sig – det jag gör när jag tittar på en text och skriver ner mina tankar om den – är belöning nog. På riktigt. Och SÄRKILT, kan jag tillägga, när det gäller ett barnboksmanus. För allting blir ju så himla tydligt, och det är så lätt att få överblick, och det går ju ärligt talat väldigt mycket fortare att responsläsa 70 sidor jämfört med ungefär 700 (som är mitt rekord).
Men kanske borde jag ändå nyansera min entusiasm lite. Det ÄR tids- och energikrävande att responsläsa. 700 sidor och även 300 sidor kan ibland kännas ganska övermäktigt. Och i ärlighetens namn kanske jag skulle bli ganska besviken om det visar sig nästa gång jag behöver respons på mitt manus att ingen av mina vänner har tid, lust eller ork att återgälda tjänsten. Så, jag skulle kanske inte kunna fortsätta i evighet med att responsläsa bara för själva responsläsandets skull. Men min poäng kvarstår ändå: Det ÄR en belöning i sig.
När jag funderar över varför saker fungerar eller inte fungerar i en text som någon annan skrivit, så lär jag mig oerhört mycket. Faktiskt väldigt mycket mer än jag gör när jag sitter med min egen text framför mig och funderar på samma sak. För hur jag än vänder och vrider på mina egna ord och formuleringar, så är det jag som har skrivit dem, och det är väldigt svårt att se dem med neutral blick. För att inte säga omöjligt. Med andra människors texter är det en helt annan sak. Därför är jag extremt tacksam varje gång jag får chansen att responsläsa text, och nästan varenda gång blir jag märkbart klokare och får insikter om skrivandets hantverk som jag upplever i princip som presenter.
Brukar ni lämna iväg era texter för respons, och/eller själva responsläsa andras text?
Wow du låter som en superb testläsare! Har själv läst för andra och låtit andra läsa för mig. Känner att jag kan ge bättre respons för varje läsning och känner naturligtvis att det också hjälper mig i mitt eget skrivande. Precis som du skriver så är det lättare att se missar i andras texter och sedan upptäcka dem i egen text.
Superb och superb – hehe 🙂 I alla fall mycket seriös, dedikerad och entusiastisk. Jag känner precis som du att jag ger bättre respons för varje läsning, det är ju verkligen en konst i sig. En väldigt rolig konst!
Jag har länge varit testläsare för vänner och familj bara för att det är kul, och nu utbildar jag mig ungefär inom det (fast kanske lite mer avancerat). Håller helt med dig om att det hjälper det egna skrivandet, man blir medveten om text på ett helt annat sätt 🙂
Hej och välkommen hit! Vad roligt med utbildning! Och vad kan ”lite mer avancerat” betyda? Jag kikar in hos dig för att se om du skriver mer om den där?
När jag läser ditt inlägg och känner din entusiasm undrar jag varför du inte börjar lektörläsa? Du har ju både kunskap och erfarenhet. Och du brukar prata om att du vill försörja dig på skrivandet på ett eller flera sätt. Tror att du skulle göra ett utmärkt jobb.
Tack Eva 🙂 Faktum är att jag funderat otroligt mycket över den saken själv, att jag skulle vilja lektörsläsa, hur jag skulle gå till väga om jag började göra det mot betalning, och så vidare. Det är ju verkligen något som jag älskar att göra och ett perfekt sätt att livnära sig på något skrivrelaterat. Just nu är faktiskt det som hindrar mig mest exakt det problem det som jag lite nämner i inlägget: nämligen att jag lägger så otroligt mycket tid och energi på min respons och är så pass grundlig att det aldrig skulle gå att få någon ekonomi i det. Och det är klart att jag kan lära mig att bli mer effektiv och inte lika grundlig, men jag har börjat undra hur roligt det faktiskt skulle vara om jag lyckades med det. Svårt att veta säkert. Det är något jag fortsätter att fundera på!
Håller med Eva om det där med lektörsläsningen, men förstår att det skulle krävas en del för att få ekonomi i det. Läste en fin intervju med lektören Johanna Wistrand (på Evas blogg 🙂 där hon pratade om just det där att hon läser så intensivt att det tar 9 arbetsdagar att gå igenom ett manus på 200 sidor. Kanske får priset spegla arbetsinsatsen så att säga 🙂
Tycker ditt inlägg är väldigt intressant, jag brukar ha testläsare som står mig nära, men funderar på ”externa” med mitt nya manus, därför slukar jag all information jag kan komma över i det ämnet!
Ja, jag antar att det går att ta så mycket betalt för lektörstjänser att det faktiskt lönar sig, men då kanske man behöver vara lite mer etablerad än vad jag är 🙂 Vem vet, hur det kan bli i framtiden.
Jag tycker absolut att du ska pröva externa testläsare! Nu vet jag inte hur bra dina närstående är på att läsa och kommentera text, men för min del tycker jag att det är helt ovärderligt att ha andra skrivande människor som läser min text. Det är ganska stor skillnad på hur man ser på text som bara läsande människa, eller som skrivande människa. Go for it – säger jag 🙂 Har du några personer som du funderar på att fråga?
Har inte kommit så långt ännu att jag funderar på vilka externa testläsare jag skulle vilja fråga, känner lite skräckblandad förtjusning 🙂 Mina närstående läsare brukar fånga upp problem med sånt som dramaturgi och logik, men jag saknar ett skrivtekniskt bollplank.
Vad härligt att du har närstående som vill och kan testläsa med så pass mycket koll ändå! Men jag förstår precis att du saknar det rent skrivtekniska, det är ju det som är så underbart med att få respons från andra skrivande människor! Just att kunna gräva ner sig i perspektiv och röst och gestaltning – allt det som i alla fall jag tycker är roligast 🙂
Den där skräckblandade förtjusningen verkar vara ganska vanlig 😉 Men tänk på hur bra det kan bli! Våga! Våga 😉
Åh, jag blir lite, lite avundsjuk av att läsa det här, och mycket nyfiken på att läsa Maries barnboksmanus! (Jag tror förresten att 9-12 brukar kallas för ”mellanåldersböcker”.) 🙂
Jag förstår precis vad du menar med att det är skönt att responsläsa ett kortare manus för en yngre publik. Jag responsläste ett ungdomsboksmanus i julas och hade precis samma upplevelse då, trots att det nog var en 15+ bok på drygt 100 sidor. Men det går verkligen otroligt mycket fortare och lättare att få överblick än i ett fullängdsmanus för vuxna. Allt det roliga, men mindre jobb! 🙂
Och ja, du vet ju. Jag är ju lika frälst (så känns det!) och beroende av respons som du, både att få och ge. Speaking of which, nu tror jag att jag ska sätta mig och läsa lite i texterna som jag responsar åt dig. 😉
Kram!
/Liv
Just ja, mellanåldersböcker, det känner jag igen. Ska lägga det på minnet!
Ja, jag måste säga det var en härlig överraskning att läsa ett mellanåldersmanus (eftersom det var första gången och jag inte visste riktigt hur det kulle kännas). ”Allt det roliga, men mindre jobb!”, täcker exakt upplevelsen. Sedan är det klart att allt inte beror på textens längd eller målgruppen, mycket beror förstås på manusets kvalitet också. Och Marie är ju en publicerad författare, det är klart att det märks i hennes text, och gör den lättare att ge respons på 🙂
Ja! Som du vet ser jag GRYMT mycket fram emot att få höra ännu mer detaljerat vad du tycker om min nya allvetande berättarröst! Å, vad spännande. Läs! Läs! 😉
När det gäller mig vet du ju svaret på frågan eftersom vi har pratat skrivande och delat texter mellan oss sedan vi gick i gymnasiet. Jag tycker också det är roligt att responsläsa, men numera säger jag nej till de flesta som frågar för att freda tiden till mitt eget skrivande, eftersom den är så pass begränsad. Med några få lysande undantag förstås, dels du och dels de andra i skrivgruppen Sällsamt, där vi har ett löpande ömsesidigt utbyte. Ser fram emot att få återgälda dig lite för senast snart 🙂
Ja, det enda som verkligen är jobbigt med respons är ju att det tar sådan tid. Även för mig som har väldigt mycket tid jämfört med de flesta kan det kännas påfrestande om det är ett väldigt långt manus, eller ett som har stora brister och som kräver väldigt omfattande respons. Så jag förstår verkligen att du snålar på den fronten. Eller, att responsläsa text från din skrivgrupp och från mig, kan nog inte kallas för att snåla – det är ju fortfarande mycket mer respons än vad vem som helst klämmer fram per år 😉 Hur som helst: känner mig hedrad över att du tar dig tid med mig, och är SUPERNYFIKEN på vad du ska säga om vårt projekt när du får kika på det 😀
Responsarbetet är den roligaste biten på utbildningen. Och anledningen till att jag går den. Och anledningen till att jag valt att handleda manus. De flesta andra på kursen håller i olika skrivarcirklar. Att lägga tid på att ge god respons är som du säger oerhört värdefullt för det egna skrivandet. Jag lär mig jättemycket. En dag hoppas jag att jag kan jobba deltid som lektör. För att försörja mig på det har jag svårt att tro fungerar. Men ihop med mitt arbete som socionom ska det väl gå vägen… En dag så. ? Du får hitta en lösning du med – om du tror det kan vara något för dig. Det låter ju så. ?
Å, jag blir så himla nyfiken på din kurs! Vad exakt är det för kurs? Det låter så vansinnigt roligt 🙂 Och vad blev det för manus som du ska handleda? Kan du inte berätta lite om det på din blogg – det är säkert fler än jag som är nyfikna!
Ja, att jobba deltid som lektör kan nog vara ett rätt så bra mål. Det skulle nog passa mig också, kan jag tänka. På sikt i alla fall.
Åh vad roligt att läsa den här tråden.
Jag är verkligen så imponerad över din respons. Allt du sa kändes som ett stort: Ja, just det. Du satte fingret på det jag kanske redan visste innerst inne. Med dina ögon blev allt bara så mycket tydligare.
Jag tycker absolut att du ska fortsätta på din påbörjade lektörsbana. Där kan du vila från ditt eget manus ett tag.
Kram och tack för din fina respons. Nu ska jag bara börja redigera. Jag hade ju förstås hoppats att du skulle säga att manuset var färdigt. Men hur hade jag ens kunnat tro något sådant…
Hehe, ja, det är väl den där förhoppningen vi alla har, alltid, att vi äntligen ska vara färdiga 😉 Men det viktiga är ju inte hur snabbt det går, utan hur bra det blir när det blir klart! Jag är så glad att responsen kändes bra och att du blev så peppad att redigera. Det kommer att bli superbra.
Jo, jag kanske borde ta tag i lektörsdrömmarna igen. Ska ta mig en ordentlig funderare på det.
Jag sällar mig till kören som tror att du skulle bli en utmärkt lektör. 🙂 Så länge du inte är helt beroende av lektörsinkomsten för att ha mat på bordet går det ju att ta betalt för det arbete du lägger ner och se hur många som är villiga att betala. Åtminstone för mig har inte priset varit den avgörande faktorn när jag valt lektör utan har mer handlat om bra omdömen från tidigare kunder och vilket intryck jag fått från hemsida osv.
Ja, vi är ju faktiskt inte alls beroende av mina inkomster för att få mat på bordet, så på det sättet har jag ett ganska lyxigt utgångsläge. Det svåra är nog (tycker jag) att ta ordentligt betalt innan jag har professionell erfarenhet. Men å andra sidan kan jag ju ha en lite kortare period med lägre priser, som en sorts öppningserbjudande. Jag vet att jag har diskuterat den strategin med Liv förut. Hm, ja, ju mer jag funderar på det, ju mer tänker jag att jag kanske skulle göra det!
Det låter som en vettig strategi tycker jag. Och jag kan absolut förstå det där med professionell erfarenhet. En lektör som har varit verksam i många år och varit delaktig i många publicerade och opublicerade manus har så klart ett annat perspektiv och kan ta mer betalt. Samtidigt vore det ju orimligt om det skulle ta tio år att få så pass mycket ersättning att det gör det mödan värt att lektörsläsa. Det förlorar alla på tror jag, även kunderna, för vem gör ett bra och grundligt jobb om lönen knappt räcker till kaffe?
Men oavsett vad du bestämmer dig för så skulle jag gärna läsa mer om hur du konkret går till väga när du läser någon annans manus. Om du har lust och tid så klart. 🙂
Ja, du har rätt i att det är orimligt att göra ett lektörsjobb till nästan inget pris alls, bara för att jag har noll ”professionell erfarenhet”. Det är det som är så himla besvärligt med de här yrkena som det inte finns någon egentlig utbildning till – att börja från ingenstans och få folk att tro på min kompetens trots det. Och ändå är det ju så alla gör, så jag antar att det borde kunna fungera även för mig 😉
Roligt att du är nyfiken på hur jag gör. Jag berättar gärna lite mer om det, vid något tillfälle! Det är ju ändå något av det roligaste jag vet 🙂