Ni vet när det finns så mycket att göra och allt är så lika roligt att man blir helt paralyserad och bara sitter och glor ut genom fönstret? Så är det just nu.
Jag känner mig väldigt inspirerad att skriva på mitt eget, vanliga manus. Jag känner mig väldigt inspirerad att skriva på mitt och Livs gemensamma hemliga skrivprojekt. Förra veckan när jag åkte buss kom en idé till en novell, eller nästan en roman plötsligt och högg tag i mig, och den släpper inte riktigt. Jag har kanske FEM blogginlägg som jag vill skriva. Och dessutom responsläser jag ett par manus åt skrivarvänner just nu. Och dessutom, läser jag flera RIKTIGT bra böcker.
Så trots att jag har ledigt tre dagar i veckan för att göra allt det här, kan jag sitta långa stunder och bara glo för att jag inte kan bestämma mig för vilket som är allra bäst att börja med. Och exakt just idag har vi inlett månaden vabruari med vattkoppor i familjen. Så resten av veckan blir kanske inte så mycket gjort.
Hur gör ni när ni har mycket roliga saker och inte vet var ni ska börja? Det roligaste först? Svåraste först? Enklaste/snabbaste/ först? Hur ska jag tänka?
Jag vet, det är jättesvårt det där. Det som funkar för mig är att tänka att det inte spelar så stor roll var jag börjar. Det viktigaste är ATT jag börjar, men någonting. För i efterhand är det roligare att ha gjort någonting, än att det inte blev av. Så försöker jag tänka och göra, men det är inte alltid jag lyckas. Kram och synd med vattkopporna!
Precis, du har ju så otroligt rätt. Det som i värsta fall händer mig dagar när jag har för mycket att välja på är just det där att ingenting blir av. Och jag VET att det bästa är att bara göra någonting, vilket som helst, och ändå kan det kännas nästan helt omöjligt att välja vilket jag ska ta. Det kan vara ett gammalt personlighetsdrag, det där att jag har svårt att välja, men framförallt tror jag att det är en rest av utmattningen. Det är ett allmänt problem för utmattade människor att inte kunna prioritera på sina att-göra-listor. Men jag måste bli bättre på att tänka att jag bara ska göra något, vad som helst och att det inte spelar någon roll vad jag väljer. Så att någonting, vad som helst ändå blir gjort.
Kram!
Ja jag har också precis funderat på hur jag ska disponera min tid – har ju så många idéer. Det gäller väl ”bara” att göra upp en arbetsplan och sen börja beta av? Lycka till!
Ja, exakt, det där ”bara” är ju inte alltid så bara, uppenbarligen 🙂 Som jag sade till Liv ovan så tror jag att den där låsningen när jag inte kan göra någonting trots att jag vill, kommer ganska mycket av min utmattning, och att jag behöver hitta rätt så specifika strategier för att komma runt den. Men faktum är, att det där med att göra en arbetsplan (eller helt enkelt en lista), kan hjälpa ganska mycket. Jag kan tänka mig att det som hindrar mig från att komma framåt har att göra med att det blir för abstrakt och att min hjärna inte kan hålla så mycket i huvudet samtidigt. Så att bara skriva en lista och försöka göra en ungefärlig prioriteringsordning, och sedan bara beta av den, är ju inte ett dumt förslag. Jag ska nog testa det rätt så omedelbart, tror jag! Så tack för tipset! 🙂
Så mycket roligt som händer (förutom vattkopporna då) 🙂
Jag känner igen känslan — ibland vill jag också göra allt samtidigt fastän det inte går. Själv brukar jag luta åt att klara av några av de snabbaste sakerna först. Kanske inte alla, för då hinner jag aldrig med sådant som är mer långsiktigt, men tillräckligt många för att jag ska känna att jag kommit igång. Och om det är för mycket som snurrar i huvudet brukar jag försöka skriva ner allt jag tänker på så att jag har det sparat någonstans och inte behöver hålla det i tankarna medan jag fokuserar på annat.
Men som Liv säger, det viktigaste är nog att börja någonstans, oavsett var.
Alltså, vad bra det är att lufta saker här på bloggen. Jag vet ju att det egentligen är ett ganska fånigt problem det här, och det är klart att jag hade kunnat tänka ut en lösning själv. Men ibland är det som att det behövs att någon annan säger till en hur man ska göra (i alla fall är det så för mig). Och jag tänker nog precis som du säger; skriva lista, börja med några av de snabbaste sakerna, men inte alla, bara så att jag kommer igång. Det är ju helt perfekt! Och ganska mycket exakt hur jag alltid gjorde på mitt gamla jobb där det var extremt mycket saker att göra samtidigt, och extremt stressigt. Det kan vara lite det som gjort att jag hållit mig ifrån att skriva en lista (att jag inte vill göra något som på minner om den perioden som tog mig in i min utmattning), men nu tror jag att det är dags!
Haha, känner igen det där; blir lite som en överstimulerad hundvalp och typ somnar i rent självförsvar i stället för att jobba på 😀 När jag är vaken brukar jag ta tag i det jobbigaste (i.e. det jag är tvungen att göra) först. Det andra får bli belöning sedan.
Hahaha, vilken fin jämförelse, en överstimulerad hundvalp 🙂 Ja, det är smart att ta det jobbigaste först. Det svåra för mig är oftast att jag har flera ganska roliga saker att välja mellan, OCH att jag som person är nästan helt oförmögen att börja med det jobbigaste. Jag är typen som gärna äter efterrätten först för att jag säkert ska orka den 🙂 Så jag får väl bara inse att jag måste börja med något roligt, och kanske att jag kan göra det jobbigaste sedan, efter det roliga, bara jag fått värma upp lite 🙂
Ja, men livet blir kanske roligare om man angriper det som en baklängesmiddag och börjar med efterrätten? Tror att tex jag skulle må bättre av att jobba mer så i perioder 🙂
Jag kan garantera att livet blir roligare om man börjar med efterrätten 😉 Pröva, vettja!
Å, vad härligt med så många idéer som bubblar! 🙂 Även om jag förstår ditt dilemma – i synnerhet om man tidigare har tagit ut sig för mycket, kan jag tänka mig att det låser sig. Du har fått många kloka tips ser jag, och jag kan bara hålla med. Punkta upp och börja i någon ände. Själv skulle jag nog ha börjat med det roligaste, om det inte fanns anledning att ta något annat före. Ska bli kul att följa dig och dina projekt!
Exakt – börja med det roligaste är helt och hållet min melodi 🙂 Ja, jag fick faktiskt väldigt många goda råd, och jag har – min vana trogen – skrivit en ENORMT detaljerad Att göra – lista, som jag härmed ska börja använda mig av. Det känns riktigt bra faktiskt. Just som du säger, efter utmattningen har jag känt en nästan fysisk motvilja mot listor och krav, eftersom det är exakt det (i alla fall delvis) som fått mig att bli sjuk från början. Men det börjar äntligen släppa, ett tecken på att jag faktiskt äntligen är frisk, tänker jag 🙂