Om ni inte lyssnar på podden Bakom boken, med Daniel Sjölin, producerad av Norstedts och Rabén & Sjögren, tycker jag verkligen att ni ska göra det! Daniel samtalar med författare om deras författarskap och om skrivande på ett sätt som verkligen är intressant oavsett om man känner till författaren i fråga eller inte. Till skillnad från i den förra varianten av podden är det nu mer fokus på process och själva grejen med att skriva, vilket är ett otroligt stort lyft, tycker jag. Och dessutom – och nu kommer jag till det bästa! – finns i varje avsnitt en liten dramaturgiskola i miniformat, som på ett väldigt konkret och grundläggande sätt avhandlar dramaturgins stora och små delar. I den ordningen.
Jag skulle kunna säga att dramaturgiskolan inte direkt ger mig ny information, och det skulle vara sant, för den behandlar så grundläggande saker att till och med jag känner till dem. Men eftersom jag nu en gång för alla är den sortens människa som inte har dramaturgi som min starkaste sida, är det fantastiskt bra att få den så lättillgängligt och enkelt och konkret serverad på det här sättet. Det är faktiskt GULD!
Just nu tänker jag på akter, för det är vad det första programmet handlar om. Och trots att jag lyssnat på alla programmen (förstås) har jag inte kommit så mycket längre än till akterna i mina funderingar. De flesta berättelser har tre tydliga akter (vissa har förstås fem, men de flesta tre). Har jag tre tydliga akter i mitt manus?
Njae. Är nog svaret. En tydlig och bra första akt har jag, och den avslutas med en riktigt grym Point of no return, som varje bra akt ska göra enligt dramaturgiskolan. Men sedan blir det värre. Andra akten, jaa… jag vet ju var den börjar, men var den skulle kunna sluta? Knappt ens den blekaste aning. Eller okej, jag har faktiskt en aning, men det är en otydlig aning. Och än så länge finns knappast någon Point of no return. Så jag har en del att jobba på. Men grejen är, att när jag tänker på min berättelse i sådana här termer, så konkret, då blir det också så mycket roligare att jobba med den. Den känns mindre som en amöba som bara flyter runt och som jag måste hantera och förhålla mig till lite reaktivt, och mer som en grund till något som jag formar, något som jag har kontrollen över. Himla skönt.
Hur är det för er? Tänker ni på akter och seriös dramaturgi när ni skriver?
Inte när jag skriver första utkastet. Däremot när jag redigerar och skriver om.
Sedan tror jag alltid att det är farligt att helt låsa sig vid en modell, vilken det än är – men det är ju bra att veta vilka regler man i så fall bryter mot.
Jo, jag brukar också tänka så, att det är bra att känna till reglerna, både för att kunna felsöka om det känns som att något i ett manus inte funkar men osäkert vad det är, och för att det helt enkelt är bra att som du säger veta vilka regler man bryter mot. Men å andra sidan, tänker jag också nu för tiden att det finns en anledning till att nästan alla berättelser är uppbyggda på det här sättet med akter, och skriver man en historia som är det minsta intrigbaserad så är det nog ändå ganska klokt att fundera över det.
Ja, absolut.
När jag skrev mitt första manus tänkte jag inte ALLS på dramaturgi och det märktes ju i slutresultatet. Uppenbarligen besitter jag inte den naturliga förmågan att få till en dramaturgi. Efter det har jag tänkt mycket på det och nu inför min NaNoWriMo-projekt kommer jag att göra upp nån sorts synopsis just med tanke på dramaturgin!
Och tack för poddtipset, måste lyssna!
Det är ju så himla olika det där, om det kommer naturligt eller inte med dramaturgi. Vad kul att du ska skriva NaNoWriMo! Jag hade gärna velat i höst, men med tanke på att jag har två manus som jag jobbar på så blir det lite för mycket att starta ett tredje. Hoppas du får till en bra dramaturgi-plan och att det blir jättekul!
Jag ska nog ge den podden en chans till verkar det som. Lyssnade på några avsnitt för länge, längesedan och tyckte inte de pratade om något intressant. Men dramaturgi är spännande. Efter att jag hade haft mitt manus hos lektör första gången och fick bekräftat att min magkänsla kring scener var rätt så har jag med mig dramaturgitänket hela tiden. Även vid nyskriv av ett första utkast. Tröttnar jag är det ett tecken på att dramaturgin dalar för mycket. Jag tillåter lugnare partier men min drama-barometer är rätt pålitlig 🙂 Tror jag 😉
Håller med dig om att det inte var lika intressant innan! Nu är det ett helt annat fokus på att skriva och på skrivprocessen, så gör ett försök!
Hehe, jag kan verkligen tänka mig att du har en naturlig känsla för dramaturgi, och för ett högt tempo, med tanke på det jag läst av dig 🙂 Snarare kanske du behöver jobba på att få till de lugnare partierna på ett bra sätt 😉
Hahaha! Jag behöver absolut jobba mer med de lugna partierna 😀 Men jag får ursäkta mig med att det du läste var ett försök till en novell och för att den inte skulle bli för lång (har alltid haft svårt att hålla mig kort) så pressade jag ihop den så allt rushade på i ett faslig tempo 🙂 Nån gång blir den en roman. När trilogin är klar.
🙂 Ja, jag förstår att det var ovanligt ”tätt” skrivet. Men det går ändå att se en tydlig tendens, trots formatet, tror jag. Om jag försökte pressa in en roman på fyrtio sidor skulle jag ändå aldrig komma upp i ditt tempo. Jag är helt enkelt lite lugnare av mig 😉
Haha, varje gång jag läser din blogg får jag skriva en ny punkt på listan “Saker jag måste göra när jag skrivit klart”. 🙂
Dramaturgi är något jag funderat mycket på med mitt andra manus, men inte det jag skriver på nu. Eller jo, intrigen är ganska tydlig i och med att jag skrivit två korta versioner av texten, men jag har inte strukturerat upp det på papper med tydliga vändpunkter osv. Däremot var det några ställen i kortversionerna där jag tydligt kände att något var fel. T.ex. på ett ställe låg två viktiga scener alldeles för nära varandra och det kändes mycket bättre efter att jag lät tempot lugna sig lite emellan dem. Får väl se om lektören håller med. 🙂
Tyvärr har jag märkt att det är svårt för mig att lyssna på poddar under perioder då jag skriver mycket. Jag blir superkänslig för allt som känns som “kritik” av mitt sätt att arbeta och det tar energi. Fånigt. I lugnare perioder däremot tycker jag att allt sådant här är jätteintressant och jag ritar massvis med diagram och försöker se hur jag kan tillämpa olika metoder i mitt eget skrivande. Med varierande resultat kan sägas, men just att fundera kring de tre akterna är användbart tycker jag. Roligt att dramaturgitänket gav en liten skjuts i ditt skrivande. 🙂
Jag blir så imponerad av att du kan vänta med sådana saker som att lyssna på poddar och sådant medan du skriver, det verkar på något sätt så lugnt och skönt, att kunna ha det fokuset på det egna skrivandet. Jag är liksom lite för rastlös, men så blir jag ju heller aldrig någonsin färdig 🙂
Visst är det härligt när man ser vad som är problemet, som du gjorde med de där scenerna. Jag tänker att det förstås egentligen är just det som är dramaturgi, att få till det så att det känns rätt. Och det behöver ju inte alltid vara genom att göra enligt boken, men när man (som jag) inte har det där helt naturligt i sig så är det bra att börja med boken ändå. Eller möjligen bara de där tre akterna. Det räcker ganska långt för mig 😉
Tack för tipset. Då vet jag vad jag ska göra imorgon. Kul.
Just nu sitter jag på några tusen meters höjd, en halvtimme från Malaga. Det är inte klokt vad konstigt allt är i den här världen.
Mobiler på flygplansläge men det går att surfa. Konstigt. Men så häftigt.
På väg till min skrivaroas. Men lite poddlyssnande kan man väl hinna med mellan varven.
Dramaturgi kan man aldrig få för mycket av känns det som. Men just i skrivfaser kanske man ska vara lite försiktig så man inte förstör flödet med en massa pekpinnar.
Men det är nog samtidigt bra att ha dramaturgin klart för sig redan nu. Redigeringsarbetet blir så mycket enklare då 🙂
Lycka till med ditt skrivande.
Vad härligt att du är på väg! Hoppas du får jättebra skrivflyt!
Jo, det är svårt det där med balansen – hur mycket man ska fundera över dramaturgi från början och inte. För min del funderade jag inte alls över det från början, men tänker att jag från och med nu ska åtminstone ha koll på de tre akterna redan på synopsis-stadiet. Men sedan är det också som du säger, att på utkaststadiet är det nog bäst att bara skriva på och inte tänka för mycket på strukturen. Å andra sidan, varje person måste göra det som passar hen bäst. Jag tror jag får fortsätta pröva mig fram.
Lycka till med ditt skrivande också!
Jo och nej till att fundera på dramaturgi. Jag har funderat på det i mängd. Så där tekniskt hur det funkar, hur jag får andra att skriva så också. Men när jag själv skriver så tänker jag inte på det, inte aktivt i alla fall. Alltså det finns ju där ändå, en drivkraft framåt. Tror jag. Men mest tror jag att dramaturgi kan göras på så många olika sätt, och att det är bra om inte allt följer samma upptrappningskurva. Så att man blir lite överraskad.
Ja, jag håller med om att det är trist när allting följer samma mall. Det blir ju väldigt tråkigt. Men det är väl med dramaturgi som men det mesta annat, att det är bra att kunna det – sedan kan man göra som man vill 🙂
Tack för poddtipset och vad kul att ha hittat din blogg! Jag älskar att höra andra författare (ja jag räknar även med outgivna författare) prata om sina skrivprocesser och få tips om hur jag själv kan utveckla mig. Jag har ännu inte tänkt så mycket på det här med dramaturgi. Jag har ett riktigt spännande slut (typiskt klimax med andra ord) som historien byggs upp till. Men jag har ingen riktig Point of no return (inte som jag kan se än i alla fall) och jag behöver nog jobba lite med dramaturgin i första delen av boken. Jag är en sådan där som skriver en massa text och bara går tillbaka för att göra små viktiga ändringar. Att skruva till och förstärka dramaturgin gör jag i efterhand vid redigeringen. Vilket jag både ser fram emot och fasar för haha 🙂
Hej och vad kul att du har hittat hit! Ja, jag tycker också att det är superinspirerande att höra andra prata om sina processer. Man kan göra på så otroligt många olika sätt, och alla kan bli bra i slutändan bara man orkar fortsätta. Det är hoppingivande 😉
Om jag tänker på dramaturgi medan jag skriver? Nej. Däremot tänker jag mycket på det innan och efter jag skrivit. Funderar, justerar, förbättrar. Precis som de säger i inlägget så är det ju något man inte kommer ifrån vare sig man vill eller inte. Inget man kan ignorera för att vara lite rebellisk. Även om man inte avsiktligt tänker på den under skrivandet kommer man ha en och man kommer märka om den funkar. Det är lite som med själva livet med. Vi föds, vi lever och vi dör. Allt man vill skildra som är värt att skildras har nog minst tre akter egentligen, för med tex bara två vore det ju inte lika intressant. Jag älskar också den där skrivarskolan med Bravinger, så pedagogisk, inspirerande och tydlig.
Det är väl så lite med mig också, att jag tänker efter att jag skrivit (alltså, på dramaturgin). Men samtidigt har ju jag hållit på med mitt manus i många år utan att egentligen skriva klart från början till slut, för att jag lagt till nya povar och för att jag helt enkelt gillar redigeringen mycket bättre än själva textmasseproduceringen, så det blir ju lite som att jag både är ”medan jag skriver” och ”efter”, samtidigt. Hur som helst, du har verkligen rätt i att allt som är värt att skildras nog har tre akter. Bra tänkt!