Som jag förmodligen har sagt planerar vi att sälja lägenheten och köpa hus. Det blir antagligen inte något husköp av förrän i slutet av sommaren eller i höst, tror jag, men vi förbereder oss just nu genom att fotografera lägenheten inför visning. Eller rättare sagt, vi förbereder oss inför fotograferingen. Den har definitivt inte kommit till stånd ännu. Vi har bokat in den vid tre tillfällen, de tre senaste veckorna. Varje vecka har någon familjemedlem blivit sjuk, eller så har vi insett att vi ändå inte under några som helst omständigheter skulle klara att fixa färdigt inför eventet eftersom vi är för trötta, ledsna, stressade och/eller upptagna med annat (exempelvis begravning, bröllop och mycket viktig middag). Jag som började hela projektet med stor entusiasm börjar nu känna att jag håller på att bli galen, och att mina sista krafter är slut. Om det inte blir av nästa vecka så vet jag inte vad jag tar mig till.
Det enda ljuset i mörkret är att jag så smått börjat skriva. Ja, ni läste rätt. SKRIVA. Det är inte bara så att jag tänker lite på manuset, småläser lite i det för att komma i stämning, eller pratar om det med sambon eller skrivarvänner och så. Jag skriver faktiskt. Japp. Sammanlagt tre sidor har det blivit än så länge. Och det är ju lite om man tänker procentuellt i relation till manusets dryga fem hundra sidor, men jämfört med hur lite jag har skrivit på kanske det senaste halvåret (nämligen noll sidor), så är det extremt mycket.
Därför: extremt nöjd. Trots den jävla fotograferingen.
Så jobbigt när det blir sådär. Håller tummarna för att det blir av som planerat nu då, och för skrivandet förstås!
Ja, sjukt jobbigt. Tack för tumhållningen! Med tanke på hur det gått hittills så lär den behövas 🙂
Grattis till de tre sidorna, då är du på gång igen 🙂 Det är alltid en sådan härlig känsla när texten växer på längden eller på djupet.
Håller tummarna för fotograferingen.
Japp – det är så härligt, faktiskt igång igen! Även om det går långsamt och jag verkligen inte skriver varje dag än så länge, så är det en sådan grym förbättring att jag inte kan låta bli att känna mig sjukt nöjd. Tack för tummarna!
Det är gräsligt när det liksom går troll i sånt där. Hoppas, hoppas, hoppas ni får fotograferingen till stånd snart så att du kan lägga den till handlingarna.
Att du har börjat skriva igen är ju å andra sidan alldeles underbart! Heja, heja 🙂
Tror du förresten att du kommer att kunna gå på Swecon? Det skulle vara så roligt om vi kunde ses, även om det bara blir en liten stund! Kram
Det är klart att vi kommer kunna ses! Minst halva nöjet är ju alltid du på Swecon 😉 Vad jag sett hittills är inte programmet så superhett heller, så jag tror det blir mycket tid till att umgås, om vi vill!
Ja jag hoppas verkligen att vi kommer kunna fixa fotograferingen nästa vecka. Nu har vi bett underbara svärmor att komma upp och hjälpa oss lite, så kanske att vi kan lyckas den här gången – peppar, peppar.
Hurra för det! (Både Swecon och svärmor :-))
Jamen vad kul att du skriver igen! Hurra för det.
Och vad är väl en fotografering när man skriver. Alltså, det är ju jobbigt förstås när den inte blir av, men det är viktigare med middag och allt möjligt. Förr eller senare blir det av. Nån vecka.
Faktiskt – eftersom jag varit helt upptagen av fixande i hemmet och inte kollat in här på nästan en vecka – så har den blivit av nu, fotograferingen! 😀
SÅÅÅÅ skönt!
Yes! 🙂
Segt, segt, segt… Men så roligt att du skriver igen! 🙂
På något sätt (missförstå mig inte) är det en lättnad att läsa om din skrivtorka också. Jag känner dig ju bara genom bloggen, men jag är övertygad om att du är en skrivande människa och att du kommer slutföra ditt manus och att det kommer bli jättebra och att du kommer skriva små lustiga återblickar om den här tiden när du sammanställer dina memoarer. Men sådant är ju alltid lätt att tänka om någon annan. När det gäller det egna skrivandet kryper gärna tvivlen på, fastän det bara är naturligt att det går lite upp och ner i den kreativa processen. Och just nu är det ju upp, upp, upp för din del. Grattis till det! 🙂
Haha, jag förstår precis vad du menar. Just när det gäller skrivandet så har jag konstigt nog en helt sinnessjuk övertygelse om att det kommer gå bra, men när det gäller andra saker är jag ofta mindre övertygad, och då är det väldigt mycket lättare att se positivt på andras ansträngningar än mina egna.
Jag är ju förövrigt helt övertygad om att du också kommer slutföra ditt manus och att det kommer gå jättebra. Det borde vara uppenbart för dig också, tycker jag 😉
Usch vad tungt när det strular så där. Hoppas det löser sig. Du har ju iaf skrivit. Och hela tre sidor! Bra jobbat! Klart du ska vara nöjd med det 🙂
Tack! Jag är faktiskt nöjd, och nöjdare kommer jag blir, antar jag, ju mer jag skriver. Hoppas bara jag kan komma igång ordentligt och fortsätta.
*håller tummarna svinhårt*