Imorgon är det två veckor sedan han föddes, vår nya familjemedlem. Dottern har döpt honom till lilla filurpojken, eftersom vi inte kunde enas om ett namn de första dagarna. Nu har han självklart ett namn, men filurpojken hänger fortfarande med. Vi är alla överens om att det passar honom ganska perfekt.
Jag har tagit en liten bloggpaus som ni märker. Både tid och ork och koncentration är sådant som tryter så här de första veckorna med en alldeles ny människa (och veckorna innan). Jag har ägnat mina minimala skrivstunder till anteckningar om livets oerhörda mirakel och pyttesmå tår och det där med omedelbar, ofattbar kärlek och annat som känns absolut essentiellt just nu. Övrig tid har jag annars ägnat åt att äta ofantliga mängder av vad helst som funnits hemma i kylskåp och skafferi, åt att sova i vilken ställning och vilken tid på dygnet som helst, och att amma förstås. Amma, amma, amma. Och att vara med fyraåriga dottern så mycket så möjligt för att hon inte ska känna sig övergiven. Så, ja, det riktiga skrivandet har liksom kommit lite på efterkälken.
Men snart tror jag att mitt manus och lusten och orken att jobba med det kommer tillbaka. Jag känner redan hur min hjärna börjar uppvakta karaktärerna så smått och på försiktiga omvägar närma sig en del olösta problem. När vi fått lite bättre rutiner och framförallt när nattsömnen blivit lite bättre på regelbunden basis, då. Då är det äntligen dags att börja om igen på den stora slutspurten.
Grattis! En filurpojke låter som en alldeles utmärkt anledning att ta lite skrivpaus. 🙂
Tack! Jo, det är väl så. Ganska sällan som man har en bättre anledning 🙂
Grattis! Vilken söt unge.
Tack! Jo, vi är ganska nöjda med hur han tar sig ut… 😉
HURRA! 😀 Till allt det ovanstående. Massa kram!
/Liv
Hurra är ordet, sa Bull 🙂
Massa kramar tillbaka!
/Linda
Fina filurpojken! Lycka till med allt och kram!
Tack och kram till dig också!
Stort grattis! 🙂
Tack! 😀
Grattis! Vilken liten gullunge! Smart av dig att anteckna ner alla känslor du översvämmas av just nu – det kan du säkert få användning av i något framtida manus! 🙂
Tack.
Och ja, just det där med att anteckna stora saker som händer en är verkligen en grej jag gillar. Och självklart finns det redan en och annan idé om hur jag ska använda en del av mina anteckningar… hjärnan vilar liksom aldrig 🙂
/Linda
Ett stort grattis till tillökningen! Duuud sicken pöööt en :-).
Tackar 🙂
Men åh vad roligt och oj så fin! Stort grattis!
Tack! 😀
Grattis till din lilla filurpojke. Ett härligt namn. Han ser så helt tillfreds med livet ut. Och kul att du skriver trots allt som tar din tid just nu. Kram
Tack! Ja, han verkar också vara ganska tillfreds. Inte alls lika rastlös och lätt uttråkad som sin storasyster 🙂 Och det är faktiskt ganska härligt att det går att skriva lite då och då, även om det inte blir mycket. Med tanke på att jag inte har några större krav på skrivandet blir ju allting bonus, och det är sällan som jag har det så.
Kram