Det är alltid jobbigt att återkomma efter lång frånvaro, och nu var det väldigt länge sedan. En del av mig skäms lite, som jag skulle göra i en relation när jag inte hört av mig på väldigt länge, men en annan del av mig inser också att det nog inte kunde vara på något annat sätt just nu. Det har varit tunga veckor, för att inte säga månader, och blandat med absolut noll lust att skriva har det helt enkelt gjort att jag prioriterat annat. Så är det ibland. Nu däremot, hoppas jag att det ska bli lite annorlunda.
Väldigt mycket tack vare några länkar som Anna på Kära Syster så generöst delat med sig av – om storytelling och mer specifikt om hur man gör för att få till ett riktigt rörande slut på sin historia – har jag tillbringat några dagar med att lösa en hel hög med story- relaterade problem i mitt manus, plus att jag insett hur jag med ganska små medel kan fördjupa mina karaktärer, och det viktigaste av allt: jag har UMGÅTTS med min värld, jag har tillbringat timmar med att fundera över stort och smått och jag har till och med börjat skriva lite på en bakgrundshistoria som alltid gäckat mig på ett otroligt irriterande sätt. Jag börjar helt enkelt få tillbaka den sedan länge försvunna inspirationen och skrivlusten!
Hur går det för er allihop? (ni som fortfarande tittar in här ibland…)
Så upplyftande att läsa! Önskar bara att de länkar jag sprider också kunde ge mig själv skrivro och tid att styra upp berättelsen. 😉 Jag har inte ens hunnit läsa igenom dem alla än. Himla betryggande att veta att skrivstillestånd icke är beständigt.
/Anna
Och förresten, vet precis den där skamkänslan. Såhär från utsidan kan jag dock se att den ingalunda behövs! Vi är så glada av att få en liten glimt av dig (japp, jag talar för alla dina läsare). Så nu kan du återgå till välbehövligt blogguppehåll eller återkomma med inlägg. No strings attached, som man säger.
/Anna
Ja, jag önskar också att du kunde få både tid och skrivro. Det är det bästa som finns! Men allting har sin tid, och om jag inte minns fel hade du en period av värsta super-skriv-flytet när jag hade min allra sämsta period för någon månad sedan eller vad det kan vara. Så det går upp och ner, helt enkelt 😉
Väldigt skönt att du talar för alla mina läsare, tycker jag. Bättre talare kan jag inte få 🙂
Välkommen tillbaka! 🙂
Åh nej, jag kommenterar med Surgubben. ..
Tack!
Å, typiskt. Men surgubbe till trots blir jag alltid glad för dina kommentarer 🙂
Intressant länk. Kul att tog med den 🙂
Ja! Jag tycker att stället är fantastiskt! Jag blev helt lyrisk när Anna tipsade om det, så jag får nog återkomma om det vid ett senare tillfälle 🙂
Skulle kanske snarare tänka som så, att riktigt fina vänner behöver man inte hänga med hela tiden utan det kan gå lång tid mellan varven och när man träffas igen är det som om det inte gått nån tid alls. Att skäms inte, det är ju onödigt.
Och härligt härligt att få läsa nåt här igen! Och ännu härligare härligare att du vistats i skrivvärlden! Hurra hurra!
Du har förstås rätt. Det är egentligen nästan alltid onödigt att skämmas. Så jag låter bli det och njuter istället av återföreningens glädje 🙂 Och ja, tycker nog att det är på sin plats med ett hurra.
Hurra!
Härligt att du tänkt och fördjupat och umgåtts med din värld! Och det är ju faktiskt viktigare än att blogga – även om jag helst vill läsa något av dig varje vecka 🙂
För mig har det också gått framåt. Är tillbaka med bloggen om en vecka eller två.
Å vad roligt Eva! Att det har gått framåt och att du också kommer tillbaka snart! Det gör mig glad 🙂
Inte ska du skämmas inte! Livet händer tack och lov och det är det viktigare att ta vara på än ett inlägg då och då 🙂 Vad härligt att inspirationen är tillbaka. Och du också förstås <3
Tack! Och visst har du rätt. Konstigt nog är det alltid lättare att se att andra inte behöver skämmas i en viss situation, jämfört med jag själv i samma situation. Dumt att det är så!
Jag är också en sådan som skäms för egen del, men tycker det är helt befängt när andra gör det. 🙂 Det är ju så kontraproduktivt också. Istället för att lägga tiden på att oja sig över den egna otillräckligheten skulle det ju gå att… ja, skriva till exempel. Eller ta itu med de där sakerna som har högre prioritet än skrivandet. Så tänker den rationella delen av mig i alla fall, men det är ju inte alltid lätt att omsätta i praktiken. Skönt att du börjat hitta skrivlusten igen.
Förresten, bra länkar! Hann bara kolla snabbt på den första, men tänker definitivt läsa i detalj när jag hamnar i nästa kontemplationsfas (just nu har jag en ganska klar bild av skrivarbetet under de kommande veckorna och vill inte förlora fokus, men det är ju samma cykel gång på gång — skriv, kör fast, skriv, kör fast, så jag sparar de där till nästa gång det går trögare och jag behöver lite skjuts).
Å, vad imponerad jag blir av ditt fokus och din förmåga att skjuta upp intressant läsning. Jag är usel på sådant. Jag tenderar ofta att tänka: nu har jag ju sånt skrivflyt att det inte gör något om jag tar en liten paus och läser den här väldigt intressanta texten/bloggen/boken om det ena eller det andra. Och så kommer jag av mig, plus att jag inte har något inspirerande kvar när jag väl tappar flytet. Ska verkligen försöka göra som du!
Kul att du är tillbaka. Men strunta i det där samvetet. Du skriver när du skriver. Och vi som läser är glada för det vi får.
Tack för länken med filmsluten. Jag ska studera dem lite djupare en annan dag, en dag som inte kallar på utevistelse. Jag kollade lite och det såg spännande ut.
Det där med att skriva är verkligen en tålamodsprövande sysselsättning. Det finns så mycket man ska jobba vidare med. Hela tiden. Men du låter positiv. Det är bra. Och att få till ett häftigt, berörande slut är ju ack så viktigt.
Tack, Marie! Ja, det är det där med tålamodet. Det är ju omöjligt att ha kvar det hela tiden, men så länge som jag hittar det igen när jag tappat det, så är det helt okej för mig 🙂